Reinfeldt skruvar fast stormluckorna - nu kommer stimulansvågen i Europa

Jaha, vad handlar nu Reinfeldts uttalande till TT om etniska svenskar om?

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

Reinfeldt: – Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Första reaktionen var förstås att han blandar bort korten för att komma undan den ovanligt spetsiga frågan,  verka veta bättre och ha integritet - det vanliga Reinfeldteriet, alltså. Och det är klart han gör. Men efter lite meditation tror jag där finns mer än så.

Försöker han slå ytterligare en kil in i arbetarkollektivet, och underblåsa vi och dem mellan etniskt svenska arbetare (som ska känna sig stolta) och de med rötterna utomlands (som ska vara problemet)? Ja, det tror jag. Han har grundligen brottat ner S, men under Löven kanske de kan börja bli ett hot igen. Bäst att slå en påle genom hjärtat så de inte går igen.

Försöker han sno även de ex-sossar som till hans förtret och förvåning inte blev goda borgare utan onda nationalister när han i sin  glänsande rustning dräpte S-hegemonin som så länge förpestat landet? Kanske det. Det är nog ingen nackdel för honom att skicka upp en sån testballong. Han kanske blir av med minst ett stödparti i nästa val - mer egna röster känns säkrare.

Men det är långt till nästa val, så vad ska han med fler väljare till NU? Så till slut landade jag i följande: Nu efter Francois Hollandes vänsterseger i Frankrike börjar ekonomismens statssnålhetsdoktrin knaka rejält i fogarna ute i EU. Till och med dagens nyklassiskt ideologiska ekonomkader börjar få acceptera att det måste finnas både utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden för att den ska funka, och när en skuldbubbla ätit upp den privata efterfrågan (och det statliga eftersatt investeringar skamligt länge) är statliga investeringar (också kända som stimulanser) det enda som kan få fart på ekonomin igen, och få ut tillräckligt med pengar bland folk för att det ska skapa även en privat efterfrågan. Om alla snålar samtidigt får ingen några kunder, och ekonomin fortsätter krympa. Klassisk kenyesianism.

Ekonomipristagaren Paul Krugman har stått och kört tryckluftsborr på döva trumhinnor om detta, och likheten mellan vår situation och trettiotalets - som bara löstes av en massiv statlig rustning inför andra världskriget - och nu verkar det långsamt öppnas en dörr för såna ideer. Det innebär att Reinfeldt skulle tvingas ta på sig en roll han hatar - att låta staten satsa. Det är precis det han har tagit sitt jobb för att undvika. Han vill testa hur långt vi kan ta oss med bara privata satsningar, kosta vad det kosta vill.

Och nu tror jag att han bestämt sig för att det banne honom får kosta lite splittring mellan ny- och gammalsvenskar att hålla ihop statssnålhetsskutan ännu lite till, och förstärka den innan den ekonomiska stimulansvågen slår över oss. För han sitter i en minoritetsregering och måste vara säker på att SD inte får för sig att handfasta statliga investeringar skulle vara en bra sak för gamla Sverige - vilket de mycket väl kan tycka, det var ju så nationalisterna fick upp Europa ur trettiotalsdiket (fast med vissa kända biverkningar från 1939-1945. ;p).

Alltså: förstärk bilden av att svenskarna jobbar och invandrarna är arbetslösa. Alla statliga investeringar för att få fler i arbete ser då ut som en överföring av pengar från svenskar till invandrare. Och DET är nog det enda som kan få SD att dra öronen åt sig från den tanken.

Är det såhär det var tänkt är det återigen propagandamässigt genialiskt. Samt förstås högeligen riskabelt och korrosivt för den svenska sammanhållningen - men Reinfeldt är inte känd för att fega med sånt.

Medborgarförslag: Gör reklam för, och med, lokal kultur!

Så, nytt medborgarförslag inskickat. Spänd förväntan över hur det ska tas emot. Såhär lyder texten:

Linköpings kommun bör göra reklam på 

1) förstasidan på www.linkoping.se 

2) monitor på resecentrum

3) fler bra ställen som man kontrollerar

om ALLA lokala evenemang under dagen som man har kännedom om - med data från pagang.info, och helst också samarbeten med fristående evenemangsguider och andra källor för att få ett så brett utbud som möjligt.

Reklamen ska vara i form av en överblickbar lista som effektivt svarar på frågan: "Vad kan jag göra i Linköping idag?" 

Kommunens egna evenemang via till exempel Arenabolaget ska också vara med i flödet i samma storlek som alla andra, liksom både finkultur och krogevenemang, sporthändelser av olika storlek, från LHC:s matcher till lokalsport, kommersiella saker och gratissaker, ALLA möjligheter för dagen. 

Detta är den bästa slags reklam Linköpings kommun kan göra för sig själv. Reklam för bara Kommunens egen verksamhet läser folk inte - i stället bör man handgripligen visa alla de stora möjligheterna man har både som konsument och som producent i Linköping. En kommun som fokuserar på att visa detta är en intressant kommun att flytta till - för de som vill starta saker, och för de som vill uppleva saker, och de som vill båda. 

På monitorn/hemsidan kan strax intill också visas annonser från nystartade lokala företag, för att hjälpa dem igång. Det sägs att man måste finnas tre år i Linköping innan folk vet om det - det är livsviktigt att ändra på detta, så att nya uppstarter kommer ut till folks medvetande innan de dör. Detta är egentligen samma sak i en annan domän, att visa upp det som är nytt och fräscht i stan, och det som folk här väljer att starta av egen fri vilja.

Detta är ett effektivt sätt att få ner trösklarna till "marknaderna" i Linköping och förbättra jordmånen för både nya små företagare och nya kulturproducenter, som sen kan växa och bli stora - eller i alla fall under tiden glädja många Linköpingsbor, inspirera andra till att också starta med något, och visa sig som en intressant stad som nytt intressant folk vill flytta till. 

Det här är också ett väldigt billigt sätt för kommunen att stödja såna aktörer med nånting som är oerhört värdefullt för dem. Kommunen är en stor organisation och har därför en stor "synlighet" utåt att utnyttja för sån här reklam - många passerar resecentrum och www.linkoping.se. Och tillräckligt mycket data samlas redan, så det handlar bara om att exponera den där många ser den. 

/Martin Björnsson

‘I like to tell city leaders that finding ways to help support a local music scene can be just as important as investing in high-tech business and far more effective than building a downtown mall’ 

Richard Florida: The rise of the creative class: and how it’s transforming work, leisure, community, and everyday life. Basic Books, New York.(p 229).

Snälla eller fega, S?

Till Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Det är en viktig insikt från både Pippi Långstrump och Bamse som varit inbyggt i ert dna och er politik, i alla fall när den varit som bäst.

Men den som är mycket snäll måste också vara mycket modig. Annars riskerar man att bli feg i stället för snäll - ta det från nån som växt upp som 'snäll kille' och insett i efterhand hur mycket förklädd feghet på vissa områden det egentligen handlade om. Jag har i vuxen ålder tvingats ta ansvar för att sluta fega här. Jag var ingen dålig person innan heller - det fanns bara saker jag måste lära mig. Precis så är det med er också. Och med alla. 

Det är det här 'snällismens' belackare har lite rätt om, fast de har fel om mycket annat - och när ni nu har som er mycket hedrande politiska inriktning att vara dess  försvarare måste ni se till att inte ge dem rätt. Att visa att man KAN vara modig FAST man är snäll. För annars är man bara en liten lort, för att återigen citera Astrid.

Jesus, snällhetens superstjärna, drog sig till exempel inte för att köra ut månglarna ur templet. Ska ni ta mod till er och göra detsamma; köra ut dem som inte brinner för vänsterpolitik (fast på ett smart, nytt sätt utan de gamla nackdelarna) men ändå sitter kvar på sina arvoderade stolar - för att de inte vet nåt annat?

(På tal om Jesus lider kyrkan också av lite samma problem: eftersom man måste vara (verka!) Snäll kan man inte kritisera öppet. Men kritisera och slita konflikter måste man ändå om man ska finnas i en organisation, så därför blir det skitsnack och fulspel i kulisserna i stället, och dålig psykisk hälsa därefter.)

Nej, ni måste inte peka finger eller hemfalla åt ideologisk rensning. Men ni MÅSTE våga sätta en svår och djärv riktning, och villkor som automatiskt rensar ut karriärister. Och kräva att ALLA på arvoderade platser ställer dem till förfogande, som Johanna Graf förespråkar här, och sen rösta om vilka ni vill ha där, i god interndemokratisk ordning.

Det känns ruggigt att göra sig av med så mycket politisk och ekonomisk erfarenhet, men jag lovar att det är enda sättet för att attrahera de unga, nya imponerande människor med vänsterinriktning som finns och bara letar efter en utmaning värdig dem och en arena där deras talang är efterfrågad. Och som det blivit nu är det onekligen en utmaning att få ert parti på rätt köl igen.

Och ni kommer att andas så mycket friskare luft efteråt. Omöjligheter byts plötsligt till möjligheter. Och ingen 'antisnällist' kan sen längre skälla er för att ni är fega. Tear down the wall! Tear down the wall! ...

Medborgarförslag om öppet datainitiativ inlämnat :D

Så, äntligen har jag fått ändan ur vagnen och ner i soffan länge nog för att författa det där medborgarförslaget jag tänkt länge. (På köpet fick Linköpings kommun en felrapport om att deras formulär för medborgarförslag inte accepterade min fullt giltiga lysatormailadress med efterledet @lysator.liu.se - det var tydligen kodat av nån som aldrig sett en mailadress som haft fler än två delar i datornamnet. :P )

Såhär blev det:

Öppet datainitiativ för Linköping

Gör så många som möjligt av de data som kommunen samlar tillgängliga kostnadsfritt på en website i ett maskinläsbart format, så att lokala utvecklare kan använda dem i mobila appar eller webtjänster. Samla på siten också länkar till skapade appar och tjänster för att sprida dem. Utlys eventuellt också en tävling om vem som gör den bästa appen/tjänsten, för att få fokus på det hela.

I Linköping bor Sveriges bästa utvecklare. Många av dem älskar att göra innovativa saker med data, om de bara får chansen. Genom att ge dem tillgång till datat kan kommunen få tjänster gjorda som man annars inte haft ideer, tid eller pengar till. Medborgarna får service och utvecklarna får erfarenhet och ett gott namn, och eventuellt försäljningsintäkter om man lyckas göra nåt som går att sälja. Är man snabb igång kan stan dessutom glänsa som föregångare inom öppenhet och innovativt dataanvändare, och stärka sitt rykte som datastad.

Länkar:
http://data.gov
Obamaadministrationens öppna data-projekt

http://data.gov.uk
Motsvarande i Storbritannien

http://mashable.com/2011/02/15/how-open-data-initiatives-can-improve-city-life/
Genomgång av olika städer med öppna datainitiativ och hur det genererat nytta för dem

Schåå! (som Lo nöjt säger när hon är färdig med nåt. :D)

När de som inte tror att fattigdom och svaghet finns tar över

Om man kollar det här besöket av Nya Moderaternas Mats Gerdau och Isabelle Jernbeck hos Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende fattar man hur det kunde ta så många år av S-förfall innan M fick chansen att ta över - även om vi inte gillade sossarnas hycklande lip service för samhällets svagaste visste vi egentligen hur illa det förmodligen skulle gå för just dem om högern fick makten.

Jag minns det ögonblick när jag kände 'Oh-oh - nu drar det ihop sig'. Det var på invigningen för dataspelsutställningen 'Spela Roll' på IT-ceum, Linköpings datormuseum. Det var en paneldebatt om datorspels för- och nackdelar med bland andra Orvar Säfström, och med var också en moderatkvinna som var ansvarig för den då nytillsatta regeringens spelpolitik. När hon tillfrågades om sin syn på datorspels eventuella risker sa hon 'Ja, nu vet jag inte mycket om det, mitt område är mest hasardspel - men jag tycker i allmänhet att vi tänker alldeles för mycket på de svaga i det här samhället.'

En granatchockad och mycket förlägen tystnad spred sig i både publik och panel. HÖRDE vi verkligen det där? Och i så fall, hur bemöter man en sån plöstlig bredsida, samtidigt som man fortfarande håller sig till ämnet? Hur hittar man tillräckligt snabbt ord för sin magkänsla: 'men om man inte lyssnar speciellt till dem, hur ska de då nånsin få sin röst hörd - när den tills skillnad från alla andras inte når nånstans alls av egen kraft?'

Efter några sekunder fattades ett slags tyst konsensusbeslut att liksom bara lämna det och gå vidare. Men känslan av att nu går det utför var kvar, vartåt kan det annars gå när en människa som är ansvarig för ett område där folk hela tiden ramlar överbord stolt deklarerar sig fullständigt ointresserad av att inspektera relingen och livbojarna?

Den känslan uppdaterades brutalt av Jernbeck i den här texten.

Och en annan sak blev väldigt tydligt: att vara 'lyssnande och inkännande' är förbehållet en enda moderat.  Det så ytterst sällsynt i Alliansens politik att varenda uns av det måste visas fram i strålkastarljuset och bygga på hans Landsfaderliga och Ansvarstagande (men Lyssnande!) image.

Utmaning till Axfood - vem har plockat mina Garanttomater?

Hej Axfood!

Det er serie 'Garant' verkar garantera är att lyssna på kundsynpunkter och få defekta varor utbytta, och svara på frågor - alltså precis de saker jag förväntar mig från vilket varumärke som helst, och den ursprungliga orsaken till att varumärken alls infördes.

Alltså måste själva garantin ligga i att ni lovar att göra det bättre än andra varumärken? Det inspirerar mig till att ge er en utmaning:

Jag vill veta vilken lön den har som plockat mina krossade tomater - i relation till minimilönen i det land hen bor. Jag vill också veta om skatt/sociala avgifter betalats in - de verkar behöva tillskott i statskassorna nere i Sydeuropa nuförtiden. Och så om det dels får finnas och dels finns en fackförening på arbetsplatsen.

Accepterar ni utmaningen?

Vänliga hälsningar
/Martin Björnsson

Neuroekonomi som vapen mot Economic Man

Som jag sagt tidigare, ibland blir jag stolt över min alma mater Linköpings Universitet. Nu läste jag i LiU-nytt att man börjat forska på neuroekonomi - närmare bestämt att med den magnetresonanskamera man har på universitetssjukhuset kolla vad som händer i skallen på folk när de gör köpbeslut. Och framför allt VAR i skallen det händer - till exempel där känslor eller rationalitet bor.

Underbart, tänkte jag. Äntligen kan man visualisera motbevis för myten Economic Man, att människans rationalitet styr hennes ekonomiska agerande, själva grundantagandet i nationalekonomin som nu styr världen.

När jag diskuterade saken med en insiktsfull vän reagerade han dock helt annorlunda.

'Usch, det låter ruggigt!'

Han var oroad över att resultaten skulle användas av reklammakare och andra propagandister för att ännu bättre kunna styra vårt handlande. Jag påpekade att forskarna själva sa att deras mål var att skapa en bredare förståelse av människan inom nationalekonomin än just Economic Man, och medan jag sa det hittade min hjärna också ord på min känsla av varför det inte var nån fara:

'Alltså, allt det där vet reklampsykologerna redan. De har inga illusioner om människans rationalitet, de skrattar arslet av sig åt economic man, de vet att man köper med känslan och rationaliserar i efterhand. Det sorgliga är att nationalekonomerna aldrig frågat dem eftersom de inte tycker att psykologi är en ordentlig vetenskap, och precis detsamma tycker psykologerna om nationalekonomin. Neurekonomi ligger i den naturvetenskapliga domänen, som de torde kunna acceptera båda två - och det är därför den här forskningen behövs.'