Använd Svenska Spels vinster som såddkapital!

Här har vi en artikel i Nya Affärer som återigen understryker det jag sagt många gånger: svenska "risk"kapitalister är inte intresserade av att gå in tidigt, innan man marknadslanserat en produkt och börjat sälja den. Dels är risken för stor för ett inte särskilt risktagande folk, och dels är summorna för små för att ens bry sig om.

Därmed finns en perfekt möjlighet för staten att göra sig relevant genom att satsa på att få företagen genom "death valley". Tio ska försöka och en ska lyckas och därmed betala för de andra - men ingen vill betala varken tid eller pengar för de nio. Staten är den enda som har detta incitament. Dessutom kan staten till skillnad från riskkapitalisterna också satsa på "intraprenörsprojekt" inom offentlig sektor, så att utvecklingen där inte avstannar tvärt bara för att man måste dra ner på den reguljära verksamheten - ett jättelikt problem just nu som lägger en våt filt över all förnyelse av offentlig sektor.

Men det finns gott om svenskar som villigt tar astronomiska risker varje vecka. Min favorittanke är att använda den stora pool av pengar som dessa hela tiden bygger upp: vinsterna från Svenska spel. Det är pengar som folk gladeligen slänger i sjön för en liten chans att vinna - det vore både logiskt och praktiskt jättebra att de gick till att bygga upp möjligheter för Sverige att vinna i stället. Det lär spelarna vinna på själva också, i form av bättre arbetsmöjligheter och pensioner.

Med tanke på att i alla fall en hel del av pengarna skulle kunna fås tillbaka från de som klarar sig behöver man inte ens göra idrottsföreningar och ungdomsorganisationer, som nu får pengarna, besvikna - man kan plugga in sig mellan, och betala ut avkastningen i stället för att betala ut direkt. (Det skulle dessutom kunna bli en utjämnande faktor över tid, spelandet är inte likadant från år till år vilket ställer till större problem för processorganisationer som de som nu får pengarna än för projektorganisationer som uppstartsföretag.)

Som ett kompletterande sätt kan man också bygga upp en site för "crowdfunding" av svenska idéer, så att det går för många att satsa lite pengar var på en svensk idé som man tror på och vill se prövad.

Alla sätt att få fram riskkapital för oprövade idéer kommer att behövas i en framtid där USA:s president förklarat för oss att vi inte längre kan luta oss tillbaka och låta USA uppfinna galna saker och öppna nya marknader, och leva på att göra samma sak fast bättre och sälja till dem - det traditionella svenska sättet att göra på, (och nu även det kinesiska). Faktum är att jag hört en engelsman som gick en entreprenörskurs här i Sverige baxna över att det var deras främsta tips - "kolla vad andra gör och göra det bättre!"

Reklam som kidnappat våra drömmar

Reklammakarna är som vanligt duktiga på att sätta fingret på vad vi helst vill ha, och sen erbjuda oss en blek kopia av en lösning, om ens det.

Alltså, hur sorglig är inte en värld där "Håll drömmen vid liv!" är reklam för Svenska Spel, drömmen om glatt marcherande politisk manifestation kidnappats för reklam för bindor, och kreativitet och fantasi är saker som reklammakarna vill få oss att associera med - Absolut Vodka!?!

Är det verkligen det bästa vi kan hoppas på att få?

I min drömvärld betyder:

* "Håll drömmen vid liv!" till exempel garanterat icke-girigt och icke-segt riskkapital (båda delarna en chimär idag[1]) om du kan visa upp en bra företagsidé. Åtminstone betyder det något där chanserna att uppnå drömmen inte är ytterst nära noll, och villkoren inte suger.

* "Glatt marscherande människor" uppror mot... tja, kanske icke-demokratiska maktinstitutioner som IFM, Världsbanken och FN:s säkerhetsråd, icke-insynen i de handelsavtal vi fortfarande pressar på tredje världen för att behålla vårt försprång, arbetslinjen-macht-frei, eller nån annan av de idiotier vi fortfarande håller på med.

* "Kreativitet och fantasi" bara vad vi kan förvänta oss att få utlopp för och finna i vår vardag, hos vår kommun, i vår riksdag, i skolan, på våra arbeten, varje dag, spik nyktra. Man är jävligt illa ute om man börjar behöva flaskan för att släppa loss kreativiteten, och samhället är jävligt illa ute om det inte börjar inse att den måste tillåtas i alla människors vardag, och på varje ställe där den inte får finnas dör folks själar.

Är det verkligen en så jävla orimlig dröm?

[1] Detta kan jag säga efter egna och närståendes erfarenheter av fattigföretagande med hjälp av Almi Affärspartner. Bland annat för att "Vi Aldrig Får Slösa Med Skattebetalarnas Pengar!" (Så det är bättre att de med hundra procents säkerhet går åt till arbetslöshetsersättning än att de kan generera en chans att skapa antingen ett nytt företag, om det går bra, eller erfarenheter om företagande som kan användas senare i livet.)