Socialdemokraterna - prata inte skatter, prata vad man kan få för dem!

Visst, Arena, kanske har ni rätt i att skatten är ödesfrågan. Men det unika med Reinfeldt är att han var den första moderatledare som fattade att han hade aldrig nånsin kunde vinna val genom att prata skatter, och lika lite kan Socialdemokraterna ta makten ifrån honom på det sättet. Svenska folket är helt enkelt inte särskilt intresserat av skatteprocentsatser - det är och förblir en fråga för företagsledare och nationalekonomiska nördar. Svenska folket är intresserat av synliga resultat i sin vardag.

Vilket borde vara uppenbart. I ett samhälle där partierna inte längre är folkrörelser är en partiledare mest av allt en försäljare (vilket kanske förklarar både politiker- och folkförakt ;). Tänk er en försäljare som inte börjar med att presentera varan, utan börjar med vad den kostar. Det är inte så man säljer. Först måste man måla upp vad man kan få, få kunden att fatta (rätt eller fel) hur lycklig varan kommer att göra henom. Därefter måste prislappen förstås också vara överkomlig - men om man inte lyckas intressera för varan eller tjänsten lyssnar köparen ändå inte så långt.

Och det finns ingen brist på goda och sunda investeringar att göra i vårt gamla fina men sönderfallande och mer och mer omoderna folkhem, och Håkan Juholt som varit ute så mycket bland folk borde veta var skorna klämmer mest. Det är bra och nödvändigt att han börjar peka på utbildning till bristyrken vid arbetslöshet igen, att ge all möjlig hjälp till strukturomvandling är en av socialdemokratins paradgrenar och viktigare än nånsin när vi nu är inne i en tid av massiv omvandling. Här tycker jag man kan gå så långt som utbildning i kinesiska och kinesisk kultur till alla som vill ha - ju mer vi som folk lär oss om Kina, desto bättre. (Även andra språk, t ex arabiska, kan komma på fråga, som exportnation behöver vi rikta oss i så många riktningar som möjligt.)

Men jag väntar också med spänning på att han ska börja göra allvar av sitt kulturintresse och se till att fler kan försörja sig på kulturskapande i Sverige igen - det är nåt som både många vill kunna göra, många blir gladare och friskare av, och som skapar grogrund för all möjlig slags tillväxt, dels ekonomisk men framför allt en hållbarare och mer balanserad. Och om vänstern vågar tänka tanken att sponsra kultur med skattepengar igen - men bättre inriktat den här gången, med en bounty på sålda biljetter till liveevenemang upp till en nivå där evenemangen bär sig själva, och på skivsidan fördelat enligt statistik på vad folk lyssnar på (nåt som går att skapa lätt nu i IT-samhället) - då kan vi dels lösa den infekterade piratfrågan och dels få en satans skjuts på det här landet, och samhörighetskänsla och stolthet därtill. Och i kontrast det är trots allt rätt få som uppvisar samma stolthet över en låg skatteprocentsats.

Det här har jag tänkt länge, men tack till Beelzebjorn och HAX som knuffade mig över gränsen att skriva om det.

Framtiden på spåren, med TCO, Florida och Libero

TCO:s Utredarna är som vanligt framtiden på spåren. Kjell Rautio skriver om hur arbetslinjen måste moderniseras för att alla som vill jobba ska få plats, inte bara den obesvärliga superarbetskraft som arbetsgivarna nuförtiden är bortskämda nog att kunna begränsa sitt anställande till. Det föregående är inget värdeomdöme, bara en ofrånkomlig effekt av att arbetsmarknadens blev köparens och inte säljarens i och med massarbetslöshetens intåg.

Arbetsgivare vill lika lite som nån annan ha besvär eller sätta sig in i nåt i onödan, till exempel hur en jämförelsevis Annorlunda person, rehabiliteringsregler och annat tråk funkar - och ju mer pressat tempot blir desto mindre blir toleransen för avvikande, och tiden och energin man kan avsätta till att förstå nåt nytt. Förståeligt, men denna kraft måste ändå motverkas, annars kapsejsar hela samhället till sist.

Om man korsar dessa tankar med Richard Floridas manifest om att alla vi människor är kreativa och måste få utlopp för vår kreativitet för att inverka på och förbättra våra arbetsplatser - då kanske vi till slut kan hamna där vi ska, efter den Great Reset Florida säger håller på att utspelas nu. Där vi inte hamnade när socialdemokratin gick vilse under åttiotalet, och i valet och kvalet mellan den ekonomiska friheten och den personliga valde den ekonomiska. För att den verkade mindre skrämmande. Med nyss nämnda massarbetslöshet som följd - och cirkeln är sluten.


Och på Liberoblöjorna jag köpt till min lilla dotter igår hittade jag det postproduktionistiska lilla budskapet "Slow down!". Tecknen samlas. Tiden för den arbetsnarkomaniska superarbetskraften och dess ekorrhjulsarbetsliv är räknad.