Socialdemokraterna - prata inte skatter, prata vad man kan få för dem!

Visst, Arena, kanske har ni rätt i att skatten är ödesfrågan. Men det unika med Reinfeldt är att han var den första moderatledare som fattade att han hade aldrig nånsin kunde vinna val genom att prata skatter, och lika lite kan Socialdemokraterna ta makten ifrån honom på det sättet. Svenska folket är helt enkelt inte särskilt intresserat av skatteprocentsatser - det är och förblir en fråga för företagsledare och nationalekonomiska nördar. Svenska folket är intresserat av synliga resultat i sin vardag.

Vilket borde vara uppenbart. I ett samhälle där partierna inte längre är folkrörelser är en partiledare mest av allt en försäljare (vilket kanske förklarar både politiker- och folkförakt ;). Tänk er en försäljare som inte börjar med att presentera varan, utan börjar med vad den kostar. Det är inte så man säljer. Först måste man måla upp vad man kan få, få kunden att fatta (rätt eller fel) hur lycklig varan kommer att göra henom. Därefter måste prislappen förstås också vara överkomlig - men om man inte lyckas intressera för varan eller tjänsten lyssnar köparen ändå inte så långt.

Och det finns ingen brist på goda och sunda investeringar att göra i vårt gamla fina men sönderfallande och mer och mer omoderna folkhem, och Håkan Juholt som varit ute så mycket bland folk borde veta var skorna klämmer mest. Det är bra och nödvändigt att han börjar peka på utbildning till bristyrken vid arbetslöshet igen, att ge all möjlig hjälp till strukturomvandling är en av socialdemokratins paradgrenar och viktigare än nånsin när vi nu är inne i en tid av massiv omvandling. Här tycker jag man kan gå så långt som utbildning i kinesiska och kinesisk kultur till alla som vill ha - ju mer vi som folk lär oss om Kina, desto bättre. (Även andra språk, t ex arabiska, kan komma på fråga, som exportnation behöver vi rikta oss i så många riktningar som möjligt.)

Men jag väntar också med spänning på att han ska börja göra allvar av sitt kulturintresse och se till att fler kan försörja sig på kulturskapande i Sverige igen - det är nåt som både många vill kunna göra, många blir gladare och friskare av, och som skapar grogrund för all möjlig slags tillväxt, dels ekonomisk men framför allt en hållbarare och mer balanserad. Och om vänstern vågar tänka tanken att sponsra kultur med skattepengar igen - men bättre inriktat den här gången, med en bounty på sålda biljetter till liveevenemang upp till en nivå där evenemangen bär sig själva, och på skivsidan fördelat enligt statistik på vad folk lyssnar på (nåt som går att skapa lätt nu i IT-samhället) - då kan vi dels lösa den infekterade piratfrågan och dels få en satans skjuts på det här landet, och samhörighetskänsla och stolthet därtill. Och i kontrast det är trots allt rätt få som uppvisar samma stolthet över en låg skatteprocentsats.

Det här har jag tänkt länge, men tack till Beelzebjorn och HAX som knuffade mig över gränsen att skriva om det.

Skattehöjning för vården eller inte - sluta käbbla och ta reda på!

Återanvändning igen - en kommentar på Marie Morells kompetenta och sakliga men traditionellt svartvita blogginlägg med en fråga om vården och skatterna:

"Vad säger du? Tror du att höjd skatt i landstinget löser alla problem, eller måste vi jobba på ett annat sätt?"

Jag tycker att:

Kvalitetsarbete är alltid fullständigt nödvändigt. Själv jobbar jag inom IT och ser hur vi har fått slänga ut prestigen och införa peer review av all kod som skrivs, för att undvika regressioner, som gör att kunder och användare (och även utvecklare) blir... milt sagt missnöjda. Det har gjort oss väldigt gott, och är faktiskt ett roligare sätt att arbeta på.

Kvalitetsmagasinets nyhetsbrev är en bra källa till nyheter om lyckat, och misslyckat, kvalitetsarbete inom privat och offentlig sektor. Den borde ligga på varje fikarum i hela vården, för att sprida bra mönster och också nyttan av dem för personalen, så de kan se vad som finns att vinna för dem.

Dessutom är kvalitetsarbete ett bra rekryteringsställe. Chefer som kommer från verksamheten tenderar att glömma ekonomin. Chefer som kommer från ekonomiskt håll tenderar att hålla budgeten, men vara brutala mot verksamheten. Chefer som kommer från kvalitetssidan, däremot, kan se hur man prioriterar resurserna för att hålla kunderna så nöjda som möjligt med givna medel. Sånt kvalitetsarbete är dessutom enda sättet att klara neddragningar och fortfarande ha kvar en positiv känsla av att man utvecklar arbetsplatsen. Det finns ett nytt mätbart mål - kundnöjdhet. OCH personalnöjdhet. (Dels för det andra är nödvändigt för det första, och dels för att få med personalen på tåget.)

När kvalitetsarbetet är där finns det en mätbarhet. Det kan säga om man behöver mer pengar eller inte, och hur mycket. DOCK måste det kanske till extrapengar för att INFÖRA kvalitetsarbete. Det är inget man kan klistra på på utsidan, det måste till massiva satsningar.

Och gör man inte såna satsningar kan man inte sitta och säga att "det hjälper ändå inte med mer pengar.", för det vet man inte. Så, se till att lansera en kampanjjäkel och få fart och riktning på saker och ting! :)

Tycker jag.