Seghetsbidragande anledningar?

Det snackas mycket och engagerat just nu om regeringens krisagerande jämfört med resten av världens - är det rätt att satsa mindre nu för att kunna satsa mer senare, eller ska man "go all in" direkt? Räcker det? Räcker det inte?

Ett av mina favorittrick är att just när debatten är som mest upphetsad, titta helt i den ANDRA riktningen, bort från allas fokus, för att se om nån möjligen försöker smyga förbi nåt där utan att nån ser. (Amatörtrollkarlar brukar hata en för den reflexen.)

Och i andra riktningen från den här debatten hittade jag följande små möjliga bidragande anledningar för att regeringen att sega med att vidta expansiva åtgärder, rent utöver det de säger (och säkert också tror på):

1) Never let a crisis go to waste, säger Obamas kampanjstrateg David Axelrod, och det tror jag att de Nya Moderaterna inte är sena att ta till sig. Marknadsideologoin säger att i lågkonjunktur ska det olönsamma dödköttet rensas ut, för att kunna ombildas till nåt som lönar sig bättre. Från höger ser det alltid ut som att samhällets mesta dödkött sitter samlat i en stor klump i offentlig sektor - så varför pytsa ut pengar nu, innan krisen gått så långt att Marknadens Osynliga Och Oerhört Praktiska Hand hinner pressa ut så många anställda ur offentlig sektor som möjligt? Som sen kan ersättas med förträffliga, lönsamma privata aktörer när krisen väl är över. Det är ju så det ska funka, ur den synvinkeln. Att träda in för att skydda just offentlig sektor från att nås av markandens krafter vore ju faktiskt rent naturvidrigt för en marknadsliberal.

2) Rent valstrategiskt - pengar spenderade nära valet är alltid effektivare valfläsk, så varför bränna pengarna redan nu? Om det skulle bli så illa att de ändå måste brännas kan man ju se till att få största möjliga valmässiga effekt för dem.

Jag vet inte i hur stor utsträckning de bidrar, de här punkterna, men jag tror inte de är helt overksamma. Och att det kan vara nyttigt att i alla fall ha dem i sin verktygsarsenal för att analysera vad som sägs i debatten.