UNHCR ska alla lyssna på - fast inte Migrationsverket

UNHCR, FN:s flyktingorgan, har flyktingklassat ett antal personer ur Hmong-folket, som Thailand vill återbörda till Laos mot deras vilja. Ambassadrådet Liselott Agerlid säger att "då får man inte enligt internationell sedvanerätt skicka tillbaka dem till det land de har flytt i från".

Alltmedan vårt svenska Migrationsverk gång på gång utvisar flyktingar med UNHCR:s flyktingstatus efter eget godtycke. Hur ska vi ha det, egentligen? Gör vi oss inte bara löjliga om vi hävdar att nån annan ska rätta sig efter nån som vi inte själva lyssnar på?

Rätt lösning vore att Migrationsverket lyssande mer på dem, tycker Sveriges Kristna Råd i en rapport. Tillsammans med en hel hop andra bra och bistra saker, med verkliga människoöden som referens. Leve dem.

Migrationsminister Billström verkar dock inte tycka det är nåt problem att UNHCR säger att vi bryter mot grundläggande flyktingrättsliga principer. "- Skillnaden mellan UNHCR och den svenska positionen i den här frågan är att UNHCR har ett bredare mandat och ser på den här frågan i en mer kollektiv synvinkel", säger han. De kollar alltså på vad som faktiskt behövs för att få helheten att funka här på vår planet, medan det inte är en prioritet för honom. Också ett sätt att ta ansvar.

Det var den sakliga sidan av saken. På den känslomässiga sidan storgrät jag av ilska och sorg när jag hörde Euskefeurats flyktingarna i Stockholm för några månader sen. Och jag gör det fortfarande varje gång jag hör den. Nu till exempel.






Den här bloggen blev ganska kort, som ni såg. Jag ska försöka hålla det så - det är ett nyårslöfte till både mig och er. En av de kvantteoretiska satserna som jag funnit mycket talande, säger också att "det som kräver stora mängder energi för att hända, händer väldigt mycket mer sällan än det som kan hända i små portioner". Om det gäller blogginlägg också kan det hända att ni får läsa mig oftare än tidigare, också. :)