Blockpolitik suger (väljaråsikter genom en minsta gemensam nämnare)

Ja, egentligen säger titeln det mesta. Alliansens riksdagsledamöter, är de i första hand representanter för sina väljare eller i första hand för alliansen? Och därmed främst Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som har den yttersta vetorätten och möjligheten att i kraft av sin outbytbarhet smala ner de åsikter som i slutändan blir politik ytterligare ett steg, och samtidigt lägga till sina personliga favoritkrav. De som gör det värt det för dem att ta de positioner de har. Maktmutor.

(För Reinfeldt och Borg styr inte Sverige för att de trivs med själva positionen i sig, om nån trodde det. De är inte processmänniskor som trivs med det dagliga och löpande. De är utvecklare med ett projekt, som kan tänka sig att ta de positionerna så länge det behövs för att föra projektet i hamn. Tro mig, jag känner mycket sånt folk och är rätt likadan själv, om än med något mindre långsiktigt tålamod. Det är därför Reinfeldt inte har några personliga problem med strategin att att hålla sig från pressen så mycket som möjligt - han finner inget nöje i processen att prata med dem, i relationen statsman-reporter. Han vill bara använda dem till sitt projekt och i övrigt få så lite besvär som möjligt av dem.)

Problemet hur väljarnas, partiernas och partiledarnas personliga åsikter kokas samman är i högsta grad aktuella redan vid representativ demokrati med partier. Men med blockpolitik minskar åsiktskonkurrensen och valmöjligheten med ytterligare en gemensam-nämnare-nivå. Hur är det bara möjligt i ett samhälle där vi de senaste trettio åren lärt oss att valfrihet är det allra viktigaste? Där konkurrens är ett honnörsord?

Det blev möjligt genom att Reinfeldt visade för högersidan att blockpolitik var en väg - kanske den enda - till den åtrådda makten. Man kan tydligen inte hålla på att förlora hur länge som helst bara för att man har principer.

Innan Reinfeldt pratade högersidan gärna och länge om personval, och hur bra det skulle vara för att de folkvalda skulle komma närmare och känna respekt inför de som kryssat dem personligen. Nu, i maktposition, har den diskussionen tystnat helt och personkryssen är inte vatten värda - som Federley tydligt visade i FRA-debatten där han övergav sina många personkryssare för Allianslinjen. Men även om han torde vara bränd för evigt bland kryssarna är han kvar - för han har ju visat sig duglig och pålitlig för partiet, och då kommer han in listvägen i stället. Accountability, som anglosaxerna säger?

Allvarligt - nu när det vi gruvat oss för redan hänt och Sverigedemokraterna är i riksdagen - vad sägs om att helt enkelt slopa fyraprocentspärren? Det skulle kännas bra att få in såna som är moderna och progressiva nog, som piratparti och Fi, för att få in lite syre i systemet innan det ruttnar ännu mer. Kanske kunde det också avhålla alliansens krympande småpartier från att avveckla sig själva och minska utbudet ytterligare.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Förmodligen din bästa möjlighet att rädda Libyen från Khadaffi

(English speakers: jump directly to the relevant info in english)

Igår gick jag genom vår fina flygstad och såg en Gripen göra piruetter bland molnen, och kände efter hur det skulle kännas om den i stället fanns ovanför Benghazi och skyddade de modiga libyer som vågat göra det rätta och göra uppror mot en orättfärdig och topp tunnor galen envåldshärskare, som nu använder sitt flyg mot dem. Det skulle kännas otvivelaktigt bra.

Tillverkar vi nu de här grejerna är det fan detta de ska användas till - skydd av de som vågar stå upp för demokratin, när de ber om det. Och det gör de - inte intervention på marken, men en flygfri zon. Det låter som ett rimligt sätt att jämna ut oddsen.

Faktiskt uppfyller det här alla krav som jag ställde för militärt ingripande när det drog ihop sig till att störta Saddam (då ungefär inga av dem uppfylldes). Framför allt att initiativet måste komma inifrån.

Idag fick jag ett mail från Avaaz, som låter mig och er kräva detta hos FN. Det kändes också bra. Libyerna ska i alla fall inte ha dött utan att jag gjort min vilja klar.

Brevet från Avaaz var som vanligt så bra att jag klistrar in hela (fasen vet varför de inte publicerar hela, med alla argument och pekare, så att man bara kan peka på det i stället.)

Dear friends,

The Arab League has introduced a UN resolution for a Libya no-fly zone, and a world-wide outcry is needed for it to pass. Send an urgent message to the UN Security Council and protect the Libyan people:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

The Arab League has just formally proposed a resolution at the UN Security Council to create a no-fly zone over Libya. After weeks of international deadlock, this is the moment of truth -- and if we don't persuade the UN to act now, we could see in Libya one of the worst bloodbaths of our new century.

Qaddafi's forces are crushing the rebellion town by town. If they retake the country, brutal retribution awaits Libyans who challenged the regime. Already, reports of torture and killing are flowing from retaken areas.

Ordinary Libyans are asking if the world has abandoned them. The Avaaz community is deeply committed to non-violence, but enforcing a no-fly zone to ground Qaddafi's gunships is one case where UN-backed military action seems necessary. Polls of our community show 86% of us support a no-fly zone. Now, as the decisive UN vote nears, it's time for the biggest outcry we can raise.

We cheered when Libya's people rose up, and we cannot, we must not, ignore their plea for help now, in their darkest hour. Even if you've sent one before, click to send a message to the UN Security Council now:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

The UN is split, but the ground is shifting rapidly -- with China, Russia, and Germany arguing against, and the Arab League, the Islamic Conference, the UK, and France pushing in favor. The US and India are on the fence. This is no old-style East-West debate, nor, as some fear, an oil-grab conspiracy. The Libyan provisional council, which France has recognized as Libya's legitimate government, is desperately calling for the no-fly zone and international support, but with each passing day, the danger grows that any help will come too late.

A no-fly zone alone isn't a silver bullet -- it should be matched by still-stronger targeted sanctions and asset freezes, jamming of Qaddafi's violence-inciting broadcasts, and more countries extending diplomatic recognition to Libya's provisional council. Even with all of that, it could fall short. But those opposing strong action must ask whether, with tens of thousands of lives in the balance, they're ready to call for inaction.

International law and the UN Security Council have made clear that, when mass crimes against humanity are committed, the international community has a responsibility to protect people from these crimes, even if their attacker is their own government. While we do not yet know the full magnitude of Qaddafi's crimes, we cannot look away. Click to send an urgent message to the UN Security Council delegates:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

In the best-case scenario, Qaddafi would react to a UN resolution about a no-fly zone by ending his air attacks. But if he does not, enforcing the no-fly zone would require strikes on fighters he attempts to use, and possibly air strikes on Qaddafi's anti-aircraft missile batteries. There is a chance that a no-fly zone could lead to deeper international military involvement in Libya.

While the world (and Avaaz) objected strongly to George W. Bush's war in Iraq, and we have advocated for peaceful solutions to conflicts in numerous places, this is not Iraq. If we don't act soon, Libya could look more like Darfur, with massive crimes against humanity committed against whole communities of people. The Qaddafi regime has a long history of torture, massacring its own people and sponsoring international terrorism, and the Libyan people are unified against Qaddafi’s troops – even his own tribe and hometown have distanced themselves from his actions.

The situation in Libya -- and the world's response to it -- is complex, with many different actors and agendas, and the future of a post-Qaddafi Libya remains unclear. While this complexity must dictate the care we take in our actions, for the sake of tens of thousands of Libyan people, it cannot, it must not, render us inactive. Let's make the best choice we can, and act, now.

With hope,

Stephanie, Ricken, Ben, Alice, Graziela, Benjamin, Rewan, and the whole Avaaz team

SOURCES

Qaddafi Forces Resume Air Attacks on Retreating Libyan Rebels:
http://www.businessweek.com/news/2011-03-15/qaddafi-forces-resume-air-attacks-on-retreating-libyan-rebels.html

UN battle over Libya no-fly zone:
http://www.emirates247.com/news/world/un-battle-over-libya-no-fly-zone-2011-03-16-1.368854

Libya: Ajdabiya hit by fresh airstrikes:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/libya/8383137/Libya-Ajdabiya-hit-by-fresh-airstrikes.html

Libya 'point of decision' nears as Cameron aims to secure UN resolution:
http://www.guardian.co.uk/politics/2011/mar/14/cameron-gaddafi-france-lebanon-libya

Clinton Meets in Paris With Libyan Rebel Leader:
http://www.nytimes.com/2011/03/15/world/africa/15clinton.html

Gaddafi offers $400,00 bounty for Libyan opposition leader:
http://en.rian.ru/world/20110309/162928578.html

Libyan rebels recapture Brega:
http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/03/2011313211520579451.html

Inga pirater på ungdomsfestival!

Uppenbarligen är Piratpartiet bannade från Vallarocken.

"Högre instans" hotar enligt uppgift att Valla Folkhögskolas fritidsledarutbildnings utbildningsbevis sitter löst om pirater får komma och EU-kampanja.

Undrar just om förbudet är generellt för alla politiska partier - såhär ett par veckor innan EU-parlamentsvalet? Jag vet faktiskt inte om jag tycker att ja eller nej är sämst svar på den frågan.

Betong-Margot, pirater, libertas och MP i Fighten om Lissabonfördraget

Jaha, EU-valet börjar driva in i sikte. Idag har jag tagit reda på vad Piratpartiet tycker i en av mina hjärtefrågor, nämligen Lissabonfördraget - ni vet, det där som irländarna försökte ha ihjäl med ett folkomröstningsnej rakt genom hjärtat, men som lik förbannat visade sig odödligt.

Det retar mig nåt alldeles enormt att:

a) det inte folkomröstas i hela EU i såna här frågor - en konstutition är inget att ta lätt på, det är ett uttryck för hela värdegrunden i det område det gäller. Jämför hur Barack Obama med vördnad försöker återuppväcka den amerikanska, och beundrar dess elegans med "checks and balances" som ska balansera makten och förhindra inte bara att en minoritet förtrycker en majoritet, utan också det motsatta.

Och värdegrunder är fan nåt att folkomrösta om. Tekniskt finlir må politikerna käbbla om utan att störa oss, men när det handlar om värderingar är det VÅRA värderingar som det ska räknas, inte deras.

b) när man nu gör det nånstans (för att Irland faktiskt HAR en konstitution som tvingar dem att göra det - sedär vad en välskriven och demokratisk konsitution kan göra!) är det helt otänkbart att ta ett nej.

Jag skrev för något tag sen om Margot Wallström, som uppenbarligen har på sin agenda att få in folkviljan till Bryssel. Därför var det en oerhörd besvikelse att se henne agera proffspolitisk stenmur på den direkta frågan om Lissabonfördraget från en politisk reporter: "is there anything the voters could do to get rid of this treaty?" Sånt blir jag allt annat än stolt av att höra på svenskbruten engelska.

Jag menar, har hon inte förstått nånting på Kung Görans misslyckande med Euron - när folk mest av allt ville täppa till hans "stolta men inte nöjda" trut, och tala om för honom att de tyckte han höll på med fel saker? Fattar hon inte att det är vad folk gör om det verkar som om man inte lyssnar på dem, utan i stället tjatar om att man måste nogsamt analysera varför de röstat nej, för att kunna lägga upp frågan på ett sätt som de kan rösta ja på i stället?

Det är klart det är så man gör, men först måste man allt ödmjuka sig och säga "nehej, förlåt, tillbaka till ritbordet." Men det är just dit man inte vill, eftersom EU-s ledare "invested so much political capital and time and engery in this" att de inte vill släppa det - hennes egna ord! Fattar hon inte hur det låter för oss i folket som skiter i hur mycket politiskt kapital de slängt bort för att de inte frågade oss först vad vi tyckte att de borde köpa för det? (Plötsligt inser jag att "politisk kapitalism" vore en bra beskrivning på det där prestigefenomenet jag djupt ogillar, att politiker tydligen aldrig får ha fel och ändra sig.)

Nå. Två liberala rörelser är på väg in i EU, Piratpartiet och Libertas - startade av en irländare som känner sig så överkörd i just Lissabonfrågan att han gick och startade ett paneuropeiskt parti. Det känns som om ändring är på gång.

Och nu när Piratpartiet visade sig ha samma inställning som jag i den här frågan (läs gärna Christian Engströms blogginlägg, den är en bra introduktion till varför jag ogillar fördraget i sak) kan jag tänka mig att rösta på dem - om jag inte ger Miljöpartiets Carl Schlyter förnyat förtroende, han verkar också föga förvånande stå på min sida i det här.

Vårtecken - ofokus och grannlåt

Nu börjar det bli vår. Fåglarna och grannarna tävlar om vem som hyllar den intensivast, de förra med sång och de andra med eurodisco. Jag antar att det är samma energiska livsglädje de uttrycker.

Själv har jag drabbats av det stensäkra vårtecknet dåligt fokus. Myror i tankarna, som lätt flyr iväg till nåt helt annat än det man skulle. Det leder ibland till att man plötsligt finner sig själv svarande på ett bra inlägg på nätet sen en timme tillbaka, i stället för att jobba.

Nå, när nu olyckan varit framme måste jag ju få återanvända min egen text till att fylla på min blogg, i alla fall. Det jag svarade på var en suverän text av Magnus Ljungkvist som dissekerar mediadrevet och dess förutsägbarhet.

Magnus,

suverän artikel. Jag har alltid fått en dålig smak i munnen av drev, hur illa jag än tyckt om offret.

Du har här blottlagt mycket av mekanismerna bakom hur drevet blir självgående, men jag skulle vilja addera en liten tanke jag haft om den grundläggande psykologiska drivkraften som gör "svekavslöjanden" får sånt genomslag.

I en parlamentarisk demokrati styr folket genom att utse ombud. Dessa ombud känner man sällan personligen, man är tvungen att lita på den bild de själva ger, även om man numera vet att den ofta är skapad av skickligt PR-folk för att se bra ut. Därför är man aldrig säker på att man inte bara blir lurad, och reagerar blixtsnabbt på varje indikation att det kan vara så.

Med en allt snabbare och mentalt krävande värld finns också mindre och mindre tid för enskilda medborgare att hålla reda på vad ens parlamentariker har för sig, samtidigt som vi vet att det är vårt ansvar. Alltså blir det viktigt att så fort vi får fokus på att nåt inte stämmer, måste personen BORT så fort som möjligt. Vi litar inte på att minnet finns kvar till nästa val - möjligtvis vårt eget, men knappas "folks" minne - folkets eget folkförakt är inte mindre än politikernas.

Jag har länge önskat mig en lösning på den här saken - ett enda ställe, där man lagrar information om varje svensk parlamentariker. Vad vederbörande har gjort, tal hon hållit, förslag hon drivit, hur hon röstat, länkar till pressklipp och blogginlägg.

Om vi visste att det inför varje val fanns ett ställe att gå till och bli påmind om allt sånt här innan vi lägger vår röst, tror jag att vi skulle ha lättare att släppa pitbullbettet som uppstår när drevet går, och överlåta åt de demokratiska processerna att rensa ut det som rensas skall i stället för att hemfalla åt ögonblicklig utmobbning.

Kommer eventuellt den nya sajt som du nämner i din presentation att göra nåt sånt här? Jag hoppas.

Höjden av ironi - Wallströms okända EU-kommunikationsprojekt

Vad stort sker sker i tysthet, sägs det. Ingen gång är det sannare än när det gäller EU. Gång på gång har det visat sig att vi EU-bor fortfarande resonerar på vårt grovhuggna sätt att vi är svenskar eller portugiser eller fransmän, och inte EU-bor.

Den enda gång det blir nån diskussion eller debatt om EU är när vi understundom får chansen att folkomrösta om nåt förslag som knackats fram i Bryssel, och eftersom vi då sällan är på samma våglängd som de som knackat blir det mestadels nej. Det är ofta högst befogat, när de inte brytt sig om att förstå oss, och kanske ibland obefogat, när vi inte brytt oss om att förstå dem - men med detta kan väl bara vara bevisat att vi har ett högre säkerhetstänkande än svenska riksdagsledamöter, och finner det säkrare att säga nej när vi inte förstått frågan. ;)

Varje gång får man också höra att det nu är "dags att informera oss kontinuerligt om vad som görs i EU, så att vi är bättre insatta nästa gång." Varje gång glöms det sedan bort. När såg ni senast en artikel i svenska media om vad våra EU-parlamentariker egentligen gör till vardags, och vilka beslut som debatteras just nu? Ok, det händer väl enstaka gånger, men absolut inte kontinuerligt. Ingen sköter bevakningen av det stora "demokratiska fredsprojekt" som vi numera är en del av, och vars regler ofta övertrumfar våra egna väl bevakade lagar. Det är kanske det största demokratiska hotet för oss just nu, åtminstone sen det börjar stå klart att FRA-lagen nog kommer att växa i halsen på regeringen ända tills de måste hosta upp den för att inte kvävas.

Idag fick jag för mig att faktiskt intressera mig lite för vad som egentligen händer därnere i Bryssel, och ramlade då in på Margot Wallströms hemsida - som påminde mig om nåt som jag vetat för länge sen men glömt i brist på påminnelse, nämligen att ett av hennes högst prioriterade projekt är just att öka informationen om vad som händer i EU till folket i medlemsländerna. En lång, lång lista av initativ och förslag väller över skärmen - "plan D för demokrati", utökade försök med ett öppet debattforumför att få in medborgarnas åsikter, och en massa annat.

Jag står, som det sades i ett spex jag såg en gång, stum av tystnad.

Jag har aldrig sett nåt så ironiskt i hela mitt liv. Här har Margot jobbat stenhårt jättelänge med frågan att föra ut information om vad som händer - i teorin. Men ingen jäkel har fått veta ett smack om det!?!

Plötsligt drabbas jag av en återkommande känsla jag ibland har - det privata näringslivet kryllar sen årtionden tillbaka av PR-folk, för där har man fattat att det inte hjälper att göra världens bästa produkt, man måste marknadsföra den också om folk ska använda den. Där blir jag ofta lätt magsjuk över överexponeringen av reklambudskap, i synnerhet när de ofta används för att sminka över bristen på innehåll.

Men inom andra områden, ideella föreningar, politik och ibland vissa nystartade idealistiska företag, har jag mer och mer börjat bli förbannad över motsatsen - här sitter det folk och jobbar häcken av sig för att göra precis rätt saker, saker jag vill ska erövra världen - och så talar de inte OM det för nån! En av anledningarna till att vi startade vår regionala evenemangsguide är just att vi kände att vi måste göra det lättare för sånt folk att tala om vad de sysslar med. Såna där idealister behöver ofta lite hjälp med det.

Nå, om det där debattforumet nu är nåt att ha får jag väl ta och hjälpa Margot lite på traven med att sprida informationen om det, hon verkar ju också vara rätt ineffektiv i det mer praktiska informationsspridandet. ;)