Det är inte utan att det känns lite stort, det här; det kan vara så att internetspritt demokrativirus även kommer att leda till att Muamar Khadaffi blir utnyst från sin maktposition.
När jag var liten kallades den skoningslöse fiskevakten i Mörrumsån för "Kurt Kadaffi" av småungarna (har för mig att han hette Kurt Johansson egentligen). Ända sen dess har Khadaffi alltså varit en typ som små barn använt som markör för ondskan själv. Och nu kanske hans tid plötsligt är inne.
Jag håller andan och hoppas.
Och blir lätt illamående av att höra Bildt och S att käbbla i riksdagen om vem som var bäst kompis med den nyss fallne Hosni Mubarak, alltmedan de fortfarande finner osvuret vara bäst med Khadaffi och andra fortfarande sittande diktatorer. :P
måndag 21 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
Använd Svenska Spels vinster som såddkapital!
Här har vi en artikel i Nya Affärer som återigen understryker det jag sagt många gånger: svenska "risk"kapitalister är inte intresserade av att gå in tidigt, innan man marknadslanserat en produkt och börjat sälja den. Dels är risken för stor för ett inte särskilt risktagande folk, och dels är summorna för små för att ens bry sig om.
Därmed finns en perfekt möjlighet för staten att göra sig relevant genom att satsa på att få företagen genom "death valley". Tio ska försöka och en ska lyckas och därmed betala för de andra - men ingen vill betala varken tid eller pengar för de nio. Staten är den enda som har detta incitament. Dessutom kan staten till skillnad från riskkapitalisterna också satsa på "intraprenörsprojekt" inom offentlig sektor, så att utvecklingen där inte avstannar tvärt bara för att man måste dra ner på den reguljära verksamheten - ett jättelikt problem just nu som lägger en våt filt över all förnyelse av offentlig sektor.
Men det finns gott om svenskar som villigt tar astronomiska risker varje vecka. Min favorittanke är att använda den stora pool av pengar som dessa hela tiden bygger upp: vinsterna från Svenska spel. Det är pengar som folk gladeligen slänger i sjön för en liten chans att vinna - det vore både logiskt och praktiskt jättebra att de gick till att bygga upp möjligheter för Sverige att vinna i stället. Det lär spelarna vinna på själva också, i form av bättre arbetsmöjligheter och pensioner.
Med tanke på att i alla fall en hel del av pengarna skulle kunna fås tillbaka från de som klarar sig behöver man inte ens göra idrottsföreningar och ungdomsorganisationer, som nu får pengarna, besvikna - man kan plugga in sig mellan, och betala ut avkastningen i stället för att betala ut direkt. (Det skulle dessutom kunna bli en utjämnande faktor över tid, spelandet är inte likadant från år till år vilket ställer till större problem för processorganisationer som de som nu får pengarna än för projektorganisationer som uppstartsföretag.)
Som ett kompletterande sätt kan man också bygga upp en site för "crowdfunding" av svenska idéer, så att det går för många att satsa lite pengar var på en svensk idé som man tror på och vill se prövad.
Alla sätt att få fram riskkapital för oprövade idéer kommer att behövas i en framtid där USA:s president förklarat för oss att vi inte längre kan luta oss tillbaka och låta USA uppfinna galna saker och öppna nya marknader, och leva på att göra samma sak fast bättre och sälja till dem - det traditionella svenska sättet att göra på, (och nu även det kinesiska). Faktum är att jag hört en engelsman som gick en entreprenörskurs här i Sverige baxna över att det var deras främsta tips - "kolla vad andra gör och göra det bättre!"
Därmed finns en perfekt möjlighet för staten att göra sig relevant genom att satsa på att få företagen genom "death valley". Tio ska försöka och en ska lyckas och därmed betala för de andra - men ingen vill betala varken tid eller pengar för de nio. Staten är den enda som har detta incitament. Dessutom kan staten till skillnad från riskkapitalisterna också satsa på "intraprenörsprojekt" inom offentlig sektor, så att utvecklingen där inte avstannar tvärt bara för att man måste dra ner på den reguljära verksamheten - ett jättelikt problem just nu som lägger en våt filt över all förnyelse av offentlig sektor.
Men det finns gott om svenskar som villigt tar astronomiska risker varje vecka. Min favorittanke är att använda den stora pool av pengar som dessa hela tiden bygger upp: vinsterna från Svenska spel. Det är pengar som folk gladeligen slänger i sjön för en liten chans att vinna - det vore både logiskt och praktiskt jättebra att de gick till att bygga upp möjligheter för Sverige att vinna i stället. Det lär spelarna vinna på själva också, i form av bättre arbetsmöjligheter och pensioner.
Med tanke på att i alla fall en hel del av pengarna skulle kunna fås tillbaka från de som klarar sig behöver man inte ens göra idrottsföreningar och ungdomsorganisationer, som nu får pengarna, besvikna - man kan plugga in sig mellan, och betala ut avkastningen i stället för att betala ut direkt. (Det skulle dessutom kunna bli en utjämnande faktor över tid, spelandet är inte likadant från år till år vilket ställer till större problem för processorganisationer som de som nu får pengarna än för projektorganisationer som uppstartsföretag.)
Som ett kompletterande sätt kan man också bygga upp en site för "crowdfunding" av svenska idéer, så att det går för många att satsa lite pengar var på en svensk idé som man tror på och vill se prövad.
Alla sätt att få fram riskkapital för oprövade idéer kommer att behövas i en framtid där USA:s president förklarat för oss att vi inte längre kan luta oss tillbaka och låta USA uppfinna galna saker och öppna nya marknader, och leva på att göra samma sak fast bättre och sälja till dem - det traditionella svenska sättet att göra på, (och nu även det kinesiska). Faktum är att jag hört en engelsman som gick en entreprenörskurs här i Sverige baxna över att det var deras främsta tips - "kolla vad andra gör och göra det bättre!"
söndag 13 februari 2011
Uppföljning om morötter, piskor, socialdemokrater och ursäkter
En god vän och diskussionspartner som läste min text om en sak som sossarna borde be om ursäkt för hade invändningar. Han trodde kort sagt att det gick hem bland sossarnas väljarskara just att svänga runt och applicera piskan på de slashasar som inte "ville jobba".
Jag tycker om detta att det är möjligt vad gäller en del av dessa väljare - det är rätt ofta lätt att få med sig en hel del folk på den flanken, i synnerhet om man får stå oemotsagd.
MEN det jag menade är att det inte är någon framtidsstrategi för vänstern att lägga tyngden där. Det går inte att utvinna nån entusiasm för sån politik på vänstersidan (i synnerhet som borgarna redan var först med den) - det går möjligen att fortsätta att tappa väljare sakta i stället för fort.
Och det hela har egentligen inte att göra med sakfrågan om det ska finnas en bortre a-kassegräns eller inte. Även om det av ekonomiska skäl - till exempel att finansiera en *riktigt* bra väg upp ur långtidsarbetslösheten - SKULLE vara nödvändigt att införa en bortre gräns i A-kassan är detta inte poängen. Det viktiga är att man inte som borgarna lägger tyngdpunkten i debatten vid piskan, utan vid moroten. Fokusera på det friska, det man kan hjälpa människor att bygga på, drivet av deras egen vilja. Och detta förstås inte bara som ett retoriskt trick, utan som en sak som man verkligen lägger mycket tid, kraft och pengar på, och aldrig släpper ögonen från.
Det är också sant att rent historiskt hade Socialdemokraterna makten, ett system utan bortre parentes och all möjlighet att jobba bättre med morötterna. Det de ska be om ursäkt för är att de inte gjorde detta när de hade chansen - inte att de inte tog fram piskan.
Jag tycker om detta att det är möjligt vad gäller en del av dessa väljare - det är rätt ofta lätt att få med sig en hel del folk på den flanken, i synnerhet om man får stå oemotsagd.
MEN det jag menade är att det inte är någon framtidsstrategi för vänstern att lägga tyngden där. Det går inte att utvinna nån entusiasm för sån politik på vänstersidan (i synnerhet som borgarna redan var först med den) - det går möjligen att fortsätta att tappa väljare sakta i stället för fort.
Och det hela har egentligen inte att göra med sakfrågan om det ska finnas en bortre a-kassegräns eller inte. Även om det av ekonomiska skäl - till exempel att finansiera en *riktigt* bra väg upp ur långtidsarbetslösheten - SKULLE vara nödvändigt att införa en bortre gräns i A-kassan är detta inte poängen. Det viktiga är att man inte som borgarna lägger tyngdpunkten i debatten vid piskan, utan vid moroten. Fokusera på det friska, det man kan hjälpa människor att bygga på, drivet av deras egen vilja. Och detta förstås inte bara som ett retoriskt trick, utan som en sak som man verkligen lägger mycket tid, kraft och pengar på, och aldrig släpper ögonen från.
Det är också sant att rent historiskt hade Socialdemokraterna makten, ett system utan bortre parentes och all möjlighet att jobba bättre med morötterna. Det de ska be om ursäkt för är att de inte gjorde detta när de hade chansen - inte att de inte tog fram piskan.
torsdag 27 januari 2011
Dagens goda gärning - försök till marknadsupprensning
Idag har jag anmält ComHem för konsumentverket. Det tog två minuter tack vare emailmöjligheten, och känns lite högtidligt.
Medan jag var igång bollade jag in ett förslag till socialdemokraterna på Twitter att göra sånt här otyg olagligt. Få se om de nappar.
Ärende: Felaktig prisinformation
Meddelande: Hej!
Jag vill anmäla följande reklam till er: Comhem säljer (i likhet med många andra) abonnemang med en bindningstid på 12 eller 24 månader, men annonserar bara med priset under de första rabatterade 6 månaderna.
Det är inte korrekt, och även om man senare får reda på de exakta villkoren har man i det första ögonblicket fått en mer fördelaktig känsla än vad erbjudandet egentligen motiverar. Reklambranschen vet att det första intrycket är det viktigaste.
Möjligen skulle de få annonsera med medelvärdet - totalsumman utslaget över bindningstidsmånaderna. Dokumentation: screenshot av comhems hemsida idag 2011-01-27.
Medan jag var igång bollade jag in ett förslag till socialdemokraterna på Twitter att göra sånt här otyg olagligt. Få se om de nappar.
onsdag 26 januari 2011
En av de saker sossarna borde be om ursäkt för
Det är allt lite sorglustigt att se Socialdemokraterna sno runt i cirklar och kriskommissioner och leta Felet, det som svenskarna uppenbarligen fortfarande vill straffa dem för.
Visst, det är väl bra att låta alla komma till tals i god demokratisk ordning. Men själv tycker jag det hela är enkelt. Det är bara att lyssna på vad borgarna upprepar varje gång de får chansen, och tolka det utifrån en vänsterståndpunkt i stället för den Schlingmannska.
Till exempel i den här artikeln av Hillevi Engström, nybliven arbetsmarknadsminister. Efter en inledning med de vanliga ViTarAnsvar-flosklerna i en densitet som känns rent kinakommunistisk, och en mittsektion där hon behandlar sakfrågan, kommer slutklämmen:
Detta är sant. Genom att ge upp om de som hamnade utanför skapade ni en grogrund för borgarna för att lösa problemet på sitt eget sätt. Det är relevant kritik, och den kommer att fortsätta att bita tills ni bett om ursäkt och visar att ni är beredda att lösa problemet, och att era metoder är bättre.
Och vad är då en bra vänsterlösning på sakfrågan? Jo, naturligtvis att se till att man alltid erbjuder respektfullt stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden - hjälp som måste vara så bra att de långtidsarbetslösa väljer att använda den av egen fri vilja, utan hot om att dra in försörjningen. Detta kräver att man använder de bästa metoder som vetenskapen känner, och tillräckliga resurser för att det ska funka. Men då är det en investering som kommer att betala sig.
I korthet morot i stället för piska mot den enskilde - helt tvärtom mot det borgerliga systemet, som fullständigt förutsägbart använder piska på den enskilde och fas-3-morot till företaget. Och som en ofelbar bieffekt splittrar samhället genom att få folk att hacka på varandra.
Visst, det är väl bra att låta alla komma till tals i god demokratisk ordning. Men själv tycker jag det hela är enkelt. Det är bara att lyssna på vad borgarna upprepar varje gång de får chansen, och tolka det utifrån en vänsterståndpunkt i stället för den Schlingmannska.
Till exempel i den här artikeln av Hillevi Engström, nybliven arbetsmarknadsminister. Efter en inledning med de vanliga ViTarAnsvar-flosklerna i en densitet som känns rent kinakommunistisk, och en mittsektion där hon behandlar sakfrågan, kommer slutklämmen:
Före 2006 gömdes långtidsarbetslösa i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Åtgärderna låste in människor i stället för att ge möjlighet till deltagande på arbetsmarknaden. Utanförskapet växte. Förtidspension blev ofta lösningen.
Detta är sant. Genom att ge upp om de som hamnade utanför skapade ni en grogrund för borgarna för att lösa problemet på sitt eget sätt. Det är relevant kritik, och den kommer att fortsätta att bita tills ni bett om ursäkt och visar att ni är beredda att lösa problemet, och att era metoder är bättre.
Och vad är då en bra vänsterlösning på sakfrågan? Jo, naturligtvis att se till att man alltid erbjuder respektfullt stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden - hjälp som måste vara så bra att de långtidsarbetslösa väljer att använda den av egen fri vilja, utan hot om att dra in försörjningen. Detta kräver att man använder de bästa metoder som vetenskapen känner, och tillräckliga resurser för att det ska funka. Men då är det en investering som kommer att betala sig.
I korthet morot i stället för piska mot den enskilde - helt tvärtom mot det borgerliga systemet, som fullständigt förutsägbart använder piska på den enskilde och fas-3-morot till företaget. Och som en ofelbar bieffekt splittrar samhället genom att få folk att hacka på varandra.
söndag 23 januari 2011
Tobias Billström fallerar på Obamatestet
En av Barak Obamas starkaste sidor är att han har humor och fattar vad som är absurt och skrattretande. När han drev en valkampanj i Chicago avlönade hans motståndare en kille med en videokamera som hängde efter honom *överallt* och filmade - dels för att psyka honom och dels för att få nåt snaskigt att rycka ut ur sitt sammanhang och använda till 'negative campaining'. Nå, Obama märkte hur fullständigt absurt det kändes, och när nåt är absurt är det en nyhet - så han ringde till de lokala TV-nyheterna, som dök upp och i sin tur filmade filmaren tills denne fick ett mobilsamtal från sin uppdragsgivare att lägga av.
Här misslyckas migrationsminister Tobias Billström kapitalt med att göra samma realtidsanalys och fatta vad som blir absurt. SVT:s reporter Marja Grill(!), däremot, fattar precis och varierar sina frågor för att låta ministern antingen svara, eller måla in sig än mera i sitt hörn. Guldstjärna och tack - må dina kollegor studera och lära!
lördag 8 januari 2011
S-debatt - Vrövel vs. visioner
Nu har jag till min glädje hittat utmärkt, vidsynt och ödmjuk socialdemokratisk idedebatt både hos Lena Sommestad och Jan Eliasson. Läs dem!
Tillbaka? Ok. I kommentarerna på båda, där i alla fall Lena sköter efterdebatten på ett föredömligt vis, har jag sprungit på ettriga inlägg av Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokrattyckare. Här är ett litet öppet brev till dig, Stig-Björn:
Visst har du en poäng när du skriver om socialdemokratiskt 'vrövel' och aggressivt och småsint hackande på rika. Du illustrerar själv alldeles utmärkt hur urtråkigt och kontraproduktivt det blir när nån i stället för att fokusera på visioner, möjligheter och samarbete ägnar sin energi åt att i raljerande ordalag skåpa ut en grupp människor som man uppenbarligen uppfattar som roten till allt ont. Om du fortsätter med det i stället för att visa dig större än de du klagar på, kommer skyttegravskriget som Jan Eliasson beskriver bara att fortsätta.
Och inte all kritik av marknaden är återgång till den gamla 'onda' tiden. För att vara relevant måste socialdemokratin vara knivskarp och uppdaterad i den kritiken, som Lena Sommestad här.
Sen har du rätt i att de utöver att kritisera också måste komma med bra och moderna förslag för att göra annorlunda. Här är några av mina:
* Se till att det alltid finns startkapital för folk som vill göra seriösa försök att slå sig in på marknader där konkurrensen är för dålig - det finns inget som håller storföretagen på tårna som ett stim ettriga små pirajor som kan nafsa på deras marknadsandelar. Detta är att använda marknaden till sin egen fördel.
* Kräv att offentlighetsprincipsnivå av öppenhet ska gälla privata bolag vid upphandling av sjukvård och andra samhällstjänster. Kräv också kvalitetsarbete av både privata och offentliga aktörer.
* Jobba med bounties för kulturproducenter: toppa upp varje såld biljett med kanske en femtiolapp, upp till ett antal biljetter där saker börjar bära sig själv. Det skulle bli ett råeffektivt sätt att genom enkla deal möjliggöra för fler att försörja sig på kultur, men samtidigt bara om de gör saker som folk vill ha - lite som den enorma frisläppande av kreativitet som iPhones och Androids app stores har släppt lös. Ge också bouties på nedladdad musik - ett elegant sätt att lösa konflikten mellan pirater och antipirater.
* Se till att återbetalningar på studielån blir avdragsgilla, och slipp vrövlet från högerflanken om förmögenhetsskatten som 'straffskatt på utbildning'
* Glo noga och länge på Islands nya integritetslagstiftning, och stöd dem med alla klutar i den skitstorm de kommer att råka ut för framöver.
* Se till att arbeta internationellt och publikt för att föreningsfriheten i ILO:s kärnkonventioner ska implementeras, och stödja fackföreningar utomlands för att driva upp lönerna där och få hem jobben igen - det ska stå klart att det är den enda långsiktigt framkomliga vägen. Utan det kommer ni att vara dömda till en evig långsam reträtt. Antingen gör vi världen mer lik oss, ellerså kommer vi att mista det vi har. Och utan hopp om global bättring kan vi inte heller motivera att ta emot flyktingar tills det ljusnar.
* Skaffa en ödmjuk men aldrig tystnande utrikespolitik som står upp aktivt för mänskliga rättigheter och reagerar så fort de kränks - världen lyssnar fortfarande lite extra på oss, men kanske inte så länge till.
* I alla ting, förstå att er roll som vänster är att motverka den eviga matteuseffekten: 'åt den som har skall det varda givet'. Det behöver inte ens motiveras med gummiordet 'rättvisa' - det är helt enkelt en motkraft som behövs för att världen inte ska bli hopplöst obalanserad, och det är er sak att applicera den. Ni ska därför idka 'empowerment' av de små mot de stora - vare sig det gäller företag (bra för konkurrensen), nationer, privatpersoner, vadsomhelst.
IT är ett utmärkt empowermentverktyg: kolla mina IT-förslag här.
* Låt er partidemokrati bli ett föredöme för öppenhet och transparens. Öppna primärval kanske inte är en dum ide alls.
Om ni gör det här bra kan ni ena vårt samhälle igen - det kan faktiskt bara ni göra, vad Det O... eh, Enda Arbetarpartiet än påstår. Solidaritet är inte deras grej, det är er - om ni förmår visa att ni menar allvar med den och själva tror på den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
