Visst, det är väl bra att låta alla komma till tals i god demokratisk ordning. Men själv tycker jag det hela är enkelt. Det är bara att lyssna på vad borgarna upprepar varje gång de får chansen, och tolka det utifrån en vänsterståndpunkt i stället för den Schlingmannska.
Till exempel i den här artikeln av Hillevi Engström, nybliven arbetsmarknadsminister. Efter en inledning med de vanliga ViTarAnsvar-flosklerna i en densitet som känns rent kinakommunistisk, och en mittsektion där hon behandlar sakfrågan, kommer slutklämmen:
Före 2006 gömdes långtidsarbetslösa i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Åtgärderna låste in människor i stället för att ge möjlighet till deltagande på arbetsmarknaden. Utanförskapet växte. Förtidspension blev ofta lösningen.
Detta är sant. Genom att ge upp om de som hamnade utanför skapade ni en grogrund för borgarna för att lösa problemet på sitt eget sätt. Det är relevant kritik, och den kommer att fortsätta att bita tills ni bett om ursäkt och visar att ni är beredda att lösa problemet, och att era metoder är bättre.
Och vad är då en bra vänsterlösning på sakfrågan? Jo, naturligtvis att se till att man alltid erbjuder respektfullt stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden - hjälp som måste vara så bra att de långtidsarbetslösa väljer att använda den av egen fri vilja, utan hot om att dra in försörjningen. Detta kräver att man använder de bästa metoder som vetenskapen känner, och tillräckliga resurser för att det ska funka. Men då är det en investering som kommer att betala sig.
I korthet morot i stället för piska mot den enskilde - helt tvärtom mot det borgerliga systemet, som fullständigt förutsägbart använder piska på den enskilde och fas-3-morot till företaget. Och som en ofelbar bieffekt splittrar samhället genom att få folk att hacka på varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar