Faktakornet i titeln nådde mig via den här Richard Floridatexten, och fick mig att haja till över hur lätt vi håller på att bli duperade att det är våra "unikt stela" arbetsmarknadslagar som ställer till det för ungdomarna.
Så, Centern, påminn mig - varför måste då LAS reformeras och i grönnäsorna CUFs fall facket fuckas för att få bukt med ungdomsarbetslösheten? Vad jag kan komma ihåg är stela arbetsmarknadslagar och starka fack inget man direkt förknippar med USA?
Är det bara för att de i C som nu är tongivande kämpat i tjugo år för att komma till makten och testa det här, och tröghetslagen för ideologiska tankar gör det omöjligt att tänka om efter så lång tid - oavsett hur mycket fakta som pekar på att det inte är problemet (utan kanske snarare det här)?
onsdag 26 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Anders Borg och vargflocken med blanka blankningsvapen
Anders Borg är bra på att distansera sig från den nyliberala ytterflanken i ord - nu senast använde han ordet "vargflock" om de spekulanter som driver Grekland, Spanien och Portugal till paniknedskärningar för att komma i budgetbalans, med social oro som följd.
Dock ska man vara medveten om att han aldrig skulle göra nåt mot dessa krafter. De är nämligen väldigt praktiska för honom, och han gillar den politik de används för att förverkliga.
Spekulanternas "vargflock" skapar panik som kan användas för att driva igenom samma impopulära magerpolitik i de länder som "släpar efter" som vi fick svälja under nittiotalet, och som vi fortfarande inte har återhämtat oss riktigt efter. (Titta exempelvis på de murar som sjukvården börjat gömma sig bakom för att inte bli "överutnyttjad", på antalet barn i förskolegrupper och skolklasser, och den våg av sjukskrivningar från offentlig sektor som dök upp i spåren - en god grund till det "utanförskap" som man nu försöker kurera med ännu beskare medicin.)
Skulle man då kunna göra nåt för att mildra effekterna av vargflocken, och åtminstone skapa lite mer tid till att ta genomtänkta beslut om hur man ändrar riktning i stället för kallduschar? Jodå. Vargarna är nämligen inte vanliga vargar, utan supervargar försedda med ett vapen som kallas "naken blankning". Det är ett finansiellt instrument som innebär att de kan tjäna pengar på att ett lands "aktier" (statsobligationer) faller, utan att ens äga några. På så sätt kan man få ett enormt spekulationstryck mot ett land som man inte tror kommer generera lika hög tillväxt som andra länder - eller en valuta, som Euron. Som någon konstaterat är det som att kunna försäkra sin grannes hus mot brand - och att det finns ytterst goda incitamentsmässiga skäl till att sånt inte är tillåtet.
Behövs dessa mekanismer då för att få en fungerande marknad? Nej. Utan blankning skulle man fortfarande sälja de papper man har, om man inte tror på ett lands ekonomi, och på så sätt skulle kursen falla - men man kunde inte tjäna pengar på det, bara kapa sina förluster. Man skulle bara kunna jobba på den positiva flanken - satsa pengar på det man tror kommer att funka - och inte på det motsatta. Så marknaden skulle fortfarande fungera, bara inte med turbokompressor.
Det finns förstås skäl att tycka att även den nivån av marknadsberoende är dum, att det inte är ett lands främsta uppgift att ställa upp i popularitetstävling i den rätt ideologiskt likriktade undergrupp av människor som har eller kontrollerar mycket pengar och lever för att förmera dem, och det dessutom kortsiktigt - men det kräver en ständigt pågående debatt för att finna en balans. Att förbjuda naken blankning, däremot, borde kunna göras ögonaböj. Som nu Tyskland gör.
Dock ska man vara medveten om att han aldrig skulle göra nåt mot dessa krafter. De är nämligen väldigt praktiska för honom, och han gillar den politik de används för att förverkliga.
Spekulanternas "vargflock" skapar panik som kan användas för att driva igenom samma impopulära magerpolitik i de länder som "släpar efter" som vi fick svälja under nittiotalet, och som vi fortfarande inte har återhämtat oss riktigt efter. (Titta exempelvis på de murar som sjukvården börjat gömma sig bakom för att inte bli "överutnyttjad", på antalet barn i förskolegrupper och skolklasser, och den våg av sjukskrivningar från offentlig sektor som dök upp i spåren - en god grund till det "utanförskap" som man nu försöker kurera med ännu beskare medicin.)
Skulle man då kunna göra nåt för att mildra effekterna av vargflocken, och åtminstone skapa lite mer tid till att ta genomtänkta beslut om hur man ändrar riktning i stället för kallduschar? Jodå. Vargarna är nämligen inte vanliga vargar, utan supervargar försedda med ett vapen som kallas "naken blankning". Det är ett finansiellt instrument som innebär att de kan tjäna pengar på att ett lands "aktier" (statsobligationer) faller, utan att ens äga några. På så sätt kan man få ett enormt spekulationstryck mot ett land som man inte tror kommer generera lika hög tillväxt som andra länder - eller en valuta, som Euron. Som någon konstaterat är det som att kunna försäkra sin grannes hus mot brand - och att det finns ytterst goda incitamentsmässiga skäl till att sånt inte är tillåtet.
Behövs dessa mekanismer då för att få en fungerande marknad? Nej. Utan blankning skulle man fortfarande sälja de papper man har, om man inte tror på ett lands ekonomi, och på så sätt skulle kursen falla - men man kunde inte tjäna pengar på det, bara kapa sina förluster. Man skulle bara kunna jobba på den positiva flanken - satsa pengar på det man tror kommer att funka - och inte på det motsatta. Så marknaden skulle fortfarande fungera, bara inte med turbokompressor.
Det finns förstås skäl att tycka att även den nivån av marknadsberoende är dum, att det inte är ett lands främsta uppgift att ställa upp i popularitetstävling i den rätt ideologiskt likriktade undergrupp av människor som har eller kontrollerar mycket pengar och lever för att förmera dem, och det dessutom kortsiktigt - men det kräver en ständigt pågående debatt för att finna en balans. Att förbjuda naken blankning, däremot, borde kunna göras ögonaböj. Som nu Tyskland gör.
måndag 17 maj 2010
Framtiden på spåren, med TCO, Florida och Libero
TCO:s Utredarna är som vanligt framtiden på spåren. Kjell Rautio skriver om hur arbetslinjen måste moderniseras för att alla som vill jobba ska få plats, inte bara den obesvärliga superarbetskraft som arbetsgivarna nuförtiden är bortskämda nog att kunna begränsa sitt anställande till. Det föregående är inget värdeomdöme, bara en ofrånkomlig effekt av att arbetsmarknadens blev köparens och inte säljarens i och med massarbetslöshetens intåg.
Arbetsgivare vill lika lite som nån annan ha besvär eller sätta sig in i nåt i onödan, till exempel hur en jämförelsevis Annorlunda person, rehabiliteringsregler och annat tråk funkar - och ju mer pressat tempot blir desto mindre blir toleransen för avvikande, och tiden och energin man kan avsätta till att förstå nåt nytt. Förståeligt, men denna kraft måste ändå motverkas, annars kapsejsar hela samhället till sist.
Om man korsar dessa tankar med Richard Floridas manifest om att alla vi människor är kreativa och måste få utlopp för vår kreativitet för att inverka på och förbättra våra arbetsplatser - då kanske vi till slut kan hamna där vi ska, efter den Great Reset Florida säger håller på att utspelas nu. Där vi inte hamnade när socialdemokratin gick vilse under åttiotalet, och i valet och kvalet mellan den ekonomiska friheten och den personliga valde den ekonomiska. För att den verkade mindre skrämmande. Med nyss nämnda massarbetslöshet som följd - och cirkeln är sluten.
Och på Liberoblöjorna jag köpt till min lilla dotter igår hittade jag det postproduktionistiska lilla budskapet "Slow down!". Tecknen samlas. Tiden för den arbetsnarkomaniska superarbetskraften och dess ekorrhjulsarbetsliv är räknad.
Arbetsgivare vill lika lite som nån annan ha besvär eller sätta sig in i nåt i onödan, till exempel hur en jämförelsevis Annorlunda person, rehabiliteringsregler och annat tråk funkar - och ju mer pressat tempot blir desto mindre blir toleransen för avvikande, och tiden och energin man kan avsätta till att förstå nåt nytt. Förståeligt, men denna kraft måste ändå motverkas, annars kapsejsar hela samhället till sist.
Om man korsar dessa tankar med Richard Floridas manifest om att alla vi människor är kreativa och måste få utlopp för vår kreativitet för att inverka på och förbättra våra arbetsplatser - då kanske vi till slut kan hamna där vi ska, efter den Great Reset Florida säger håller på att utspelas nu. Där vi inte hamnade när socialdemokratin gick vilse under åttiotalet, och i valet och kvalet mellan den ekonomiska friheten och den personliga valde den ekonomiska. För att den verkade mindre skrämmande. Med nyss nämnda massarbetslöshet som följd - och cirkeln är sluten.
Och på Liberoblöjorna jag köpt till min lilla dotter igår hittade jag det postproduktionistiska lilla budskapet "Slow down!". Tecknen samlas. Tiden för den arbetsnarkomaniska superarbetskraften och dess ekorrhjulsarbetsliv är räknad.
lördag 8 maj 2010
Nya Karolinska - hur privatisering inte får gå till
Via ett facebooktips från Stefan Sundström om ett inlägg hos Badlands Hyena, ramlar jag in i turerna kring privatiseringen av Nya Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Jag har satt upp vissa privata villkor för att acceptera privatisering av samhällsnytta, och ett av dem är att om man lägger ut verksamheten ska den fortfarande drivas med samma transparens som om den vore offentlig. Att skylla på "affärshemligheter" duger inte i såna fall, då ska man slippa vara med i budgivningen.
Nu har Stockholms Landsting visat med all önskvärd tydlighet hur illa det kan bli annars, genom att belägga landstingspolitikerna med munkavle kring det ekonomiska i det privata alternativet inför beslutet, både formellt och ta mig tusan också fysiskt med mobiltelefonscanners, datorförbud och vakter som ska "komma" annars.
Alltså - om man håller på att göra nåt som man befarar skulle uppröra folkvalda till civil olydnad genom informationsläckage, borde man inte fatta att man då gör fel från första början i stället för att patcha med säkerhetsfascism? Att man försöker innesluta nåt som borde få vara fritt?
Det här är faktiskt inget annat än korruption, på det nysvenska sättet. Att gå mot större slutenhet för att få gemensam egendom såld utan bråk och insyn, när större öppenhet är vad både vi och resten av världen skriker efter. Det är illa. Men just nu, när privatiseringsfönstret kan vara på väg att stängas för de här gången, verkar de kortsiktiga ändamålen helga till och med såna medel.
Jag har satt upp vissa privata villkor för att acceptera privatisering av samhällsnytta, och ett av dem är att om man lägger ut verksamheten ska den fortfarande drivas med samma transparens som om den vore offentlig. Att skylla på "affärshemligheter" duger inte i såna fall, då ska man slippa vara med i budgivningen.
Nu har Stockholms Landsting visat med all önskvärd tydlighet hur illa det kan bli annars, genom att belägga landstingspolitikerna med munkavle kring det ekonomiska i det privata alternativet inför beslutet, både formellt och ta mig tusan också fysiskt med mobiltelefonscanners, datorförbud och vakter som ska "komma" annars.
Alltså - om man håller på att göra nåt som man befarar skulle uppröra folkvalda till civil olydnad genom informationsläckage, borde man inte fatta att man då gör fel från första början i stället för att patcha med säkerhetsfascism? Att man försöker innesluta nåt som borde få vara fritt?
Det här är faktiskt inget annat än korruption, på det nysvenska sättet. Att gå mot större slutenhet för att få gemensam egendom såld utan bråk och insyn, när större öppenhet är vad både vi och resten av världen skriker efter. Det är illa. Men just nu, när privatiseringsfönstret kan vara på väg att stängas för de här gången, verkar de kortsiktiga ändamålen helga till och med såna medel.
lördag 1 maj 2010
Hjälteläkaren i Hoting lägger av - nu är det för illa
Marciej Zarembas artikel om Hans Boberg, läkaren i jämtländska Hoting som avskaffade vårdköerna är fortfarande nåt av det bästa som jag läst.
Men nu har han gett upp. Det blev för illa, resurserna blev för små, och han tycker att landstinget ljuger när de säger att det inte går ut över patienterna.
Som jag sa nyss, vi är illa ute när såna människor lägger av. Såna här satsningar är just såna som det måste finnas pengar för, eftersom de sparar pengar i det långa loppet.
På den lilla positiva flanken har jag i alla fall via en vän som haft kontakt med en kvalitetsintresserad överläkare faktiskt fått gehör för en av mina idéer, att placera Kvalitetsmagasinet i personalens fikarum, för att sprida idéer om lyckat kvalitetsarbete inom vården.
Bra idéer måste kopieras illa kvickt på tvären genom organisationerna, lika kvickt som en ny bra feature kopieras från en webläsare till en annan. Det är enligt mitt menande det som är avgörande för om resultatet kommer att bli bra eller dåligt, och om det sker behöver verksamheten inte privatiseras eller konkurrensutsättas. (Och om den gör det och det ändå inte sker blir det ändå inte bra, bara dyrare och krångligare.)
Men nu har han gett upp. Det blev för illa, resurserna blev för små, och han tycker att landstinget ljuger när de säger att det inte går ut över patienterna.
Som jag sa nyss, vi är illa ute när såna människor lägger av. Såna här satsningar är just såna som det måste finnas pengar för, eftersom de sparar pengar i det långa loppet.
På den lilla positiva flanken har jag i alla fall via en vän som haft kontakt med en kvalitetsintresserad överläkare faktiskt fått gehör för en av mina idéer, att placera Kvalitetsmagasinet i personalens fikarum, för att sprida idéer om lyckat kvalitetsarbete inom vården.
Bra idéer måste kopieras illa kvickt på tvären genom organisationerna, lika kvickt som en ny bra feature kopieras från en webläsare till en annan. Det är enligt mitt menande det som är avgörande för om resultatet kommer att bli bra eller dåligt, och om det sker behöver verksamheten inte privatiseras eller konkurrensutsättas. (Och om den gör det och det ändå inte sker blir det ändå inte bra, bara dyrare och krångligare.)
söndag 25 april 2010
Hellre, men aldrig ändå - Anders Borg om pengar till vården
Från Ekots nyheter:
"Enligt nya siffror, som TCO-facket hämtat in hos SCB, har färre än hälften av dem som jobbar heltid nu ett 80-procentigt skydd när de blir sjuka. [På grund av att taket inte höjts sen 2002, och därför släpar efter inflationen. - min anmärkning.]
Men för sjukförsäkringen vill finansministern inte höja inkomsttaket.
- Skulle jag ha ett antal miljarder så skulle jag hellre spendera dem på kunskap i förskolan eller på att förbättra kvaliteten i sjukvården än att lägga dem på en höjd sjukförsäkring, säger Anders Borg."
Det var ju en oerhörd nyhet i sig, att en moderat faktiskt påstår att det kan vara en vettig investering att ge mer pengar till sjukvården. Han kan kanske tala om det för sina landstingpolitiker, som unisont står och mässar mantrat "mer pengar hjälper ändå inte för sjukvården!", för att med hindra de skattehöjningar som folk gång på gång visar sig vara villiga att stå ut med om det bara går till vård, skola och omsorg.
Alltså, allt gott om kvalitetsarbete, som de tenderar att förespråka istället - men då borde man ju åtminstone kunna öronmärka gedigna pengar för projekt om att införa Lean Helthcare eller annan kvalitetsfilosofi - inklusive kundbemötande - i vården.
Jag tror att vårt största problem med både skolan och vården är att i organisationer som ständigt slimmas med osthyveln och befinner sig på evig reträtt, kan ingen vettig grad av utveckling eller investering ske. Man kan bara ducka, försöka försvara det man har och överleva dagen. Långsiktiga förbättringar och investeringar - för att i längden spara pengar - kräver stabilitet. I stället ser man till att det inte finns några marginaler för nånting överhuvudtaget, och inga garantier att man inte snor ännu mer i morgon. Det är ett bergsäkert recept för att få dyr och dålig vård och skola, enligt grundregeln "det är dyrt att vara fattig".
Utöver detta vill få människor med kreativitet och framåtanda, de där som behövs för att förverkliga visioner om förbättring, stanna kvar i en sån organisation. Det är enligt min erfarenhet mycket viktigare med stämningen i en organisation, om den har nån framåtanda och några utvecklingsmöjligheter, än lönen för att haffa sånt folk.
Alltså måste man se till att ena handen alltid kan dela ut rejäla resurser för varje projekt som kan spara i längden, samtidigt som den andra kan dra in på det gamla och dyra - OM det visar sig nödvändigt. Men det bär emot för högerfolk att satsa nåt alls i offentlig sektor (den ska ju helst ersättas av privata initiativ!), precis som det bär emot för vänsterfolk att kräva förättringar (för offentlig sektor är ju alltid bäst hursomhelst!). Alltså får vi en helt manodepressiv politik, i stället för en långsiktigt hållbar och i längden billigare och bättre för både vårdtagare och personal. (Nå, jag får i alla fall ge högern att de infört en kömiljard. Den verkar på rätt håll. Men den har långt ifrån tillräcklig upplösning, eller bredd.)
Men jag misstänker att den dag Anders Borg verkligen gör den där investeringen i vårdkvalitet i stället för att bara använda den som en retorisk undanflykt, den dagen tar jag ut mina långfärdsskridskor för en liten tur på ett ställe där det sällan fryser.
"Enligt nya siffror, som TCO-facket hämtat in hos SCB, har färre än hälften av dem som jobbar heltid nu ett 80-procentigt skydd när de blir sjuka. [På grund av att taket inte höjts sen 2002, och därför släpar efter inflationen. - min anmärkning.]
Men för sjukförsäkringen vill finansministern inte höja inkomsttaket.
- Skulle jag ha ett antal miljarder så skulle jag hellre spendera dem på kunskap i förskolan eller på att förbättra kvaliteten i sjukvården än att lägga dem på en höjd sjukförsäkring, säger Anders Borg."
Det var ju en oerhörd nyhet i sig, att en moderat faktiskt påstår att det kan vara en vettig investering att ge mer pengar till sjukvården. Han kan kanske tala om det för sina landstingpolitiker, som unisont står och mässar mantrat "mer pengar hjälper ändå inte för sjukvården!", för att med hindra de skattehöjningar som folk gång på gång visar sig vara villiga att stå ut med om det bara går till vård, skola och omsorg.
Alltså, allt gott om kvalitetsarbete, som de tenderar att förespråka istället - men då borde man ju åtminstone kunna öronmärka gedigna pengar för projekt om att införa Lean Helthcare eller annan kvalitetsfilosofi - inklusive kundbemötande - i vården.
Jag tror att vårt största problem med både skolan och vården är att i organisationer som ständigt slimmas med osthyveln och befinner sig på evig reträtt, kan ingen vettig grad av utveckling eller investering ske. Man kan bara ducka, försöka försvara det man har och överleva dagen. Långsiktiga förbättringar och investeringar - för att i längden spara pengar - kräver stabilitet. I stället ser man till att det inte finns några marginaler för nånting överhuvudtaget, och inga garantier att man inte snor ännu mer i morgon. Det är ett bergsäkert recept för att få dyr och dålig vård och skola, enligt grundregeln "det är dyrt att vara fattig".
Utöver detta vill få människor med kreativitet och framåtanda, de där som behövs för att förverkliga visioner om förbättring, stanna kvar i en sån organisation. Det är enligt min erfarenhet mycket viktigare med stämningen i en organisation, om den har nån framåtanda och några utvecklingsmöjligheter, än lönen för att haffa sånt folk.
Alltså måste man se till att ena handen alltid kan dela ut rejäla resurser för varje projekt som kan spara i längden, samtidigt som den andra kan dra in på det gamla och dyra - OM det visar sig nödvändigt. Men det bär emot för högerfolk att satsa nåt alls i offentlig sektor (den ska ju helst ersättas av privata initiativ!), precis som det bär emot för vänsterfolk att kräva förättringar (för offentlig sektor är ju alltid bäst hursomhelst!). Alltså får vi en helt manodepressiv politik, i stället för en långsiktigt hållbar och i längden billigare och bättre för både vårdtagare och personal. (Nå, jag får i alla fall ge högern att de infört en kömiljard. Den verkar på rätt håll. Men den har långt ifrån tillräcklig upplösning, eller bredd.)
Men jag misstänker att den dag Anders Borg verkligen gör den där investeringen i vårdkvalitet i stället för att bara använda den som en retorisk undanflykt, den dagen tar jag ut mina långfärdsskridskor för en liten tur på ett ställe där det sällan fryser.
måndag 5 april 2010
Tage, vart blev du av - En Glad Amatör revisited
Gud vad jag saknar Tage Danielsson och hans knivskarpa kolugna sammetslena infernaliska humor.
Jag slog på TV igår och fick se En Glad Amatör, och slogs av hur fruktansvärt bra kommentar den fortfarande är till vår tid, med FRA-debackel, vässad spin control och yta, yta, yta. Och hur det fortfarande slår den allra mesta av modernare humor - möjligen är Magnus Betnér lika skarp, men han är så förbålt ettrig och snabb så mina öron blir trötta. Emil Jensen är nog det som närmar sig mest av det jag sett.
Dessbättre finns allt nuförtiden på YouTube, så jag kan bjuda er den Glada Amatören i videotappning upplagd av en kul typ som mixat in lite lämpliga moderna figurer, utan att störa Tages egen genialiskt rättframma framställning (och oerfterhärmeliga fotarbete!) alltför mycket. Bra gjort, även om jag personligen skulle valt att mixa in några till. Jag gör det i texten som jag bifogar nedan, om ni skulle vara mera sugna på textuell njutning än audiovisuell. (Den verkar inte finnas nånstans i sin helhet där google kan hitta den, och det är ju en brist jag mer än gärna rättar till.)
Har ni hört att man talat om politikerförakt?
- jodå det har vi hört
- det är tarvligt sagt!
Har ni hört att politiker är ljusets riddarvakt?
- också det har vi hört
- det är för mycket sagt!
Sanningen är bara den
att den du valt har ändrats kapitalt
- jaså, det menar du
ja, han har blivit nån sorts proffs
- vi förstår vad du menar!
Denna formgjutna nya modell
denna slipsprydda typ av procenttabell
denna åsiktsjonglör är för professionell
- ge mig hellre en glad amatör!
Detta tvärsäkra pratfenomen
denna mjukhårda blandning av ull och sten
Denne ordfabrikör ger jag ingenting för
- ge mig hellre en glad amatör!
Vad han vill, och vad han tror på
innerst inne i sin själ
vet man ej, han vill bli stor på
att förbindligt verka vilja väl
Denne sluge expert på taktik
som så flott sol-och-vårar en bred publik
så den smälter som smör, denne EPA-charmör
- ge mig hellre en glad amatör
ge mig hellre en glad amatör
en som inga strategiska utspel gör
som kan vara spontan, säga "det var som fan!"
och kan tveka som människor gör
en som tystnar när käften blir glapp
som personligen styr sin voteringsknapp [Fredrick Federley i tårar i FRA-talarstolen]
inte får sina tal från partiets central [Per Schlingmann]
och är klok även före ett val!
en som helst, nån gång i livet
haft ett jobb, ett vanligt kneg
inte en som tar för givet
att man födes till partistrateg [Lennart Bodström, tonande till Thomas Bodström]
inget högre politiskt förnuft
drives upp i kansliernas drivhusluft
det är proffsen som gör
så att rosorna dör
- ge mig hellre en glad amatör!
Jag slog på TV igår och fick se En Glad Amatör, och slogs av hur fruktansvärt bra kommentar den fortfarande är till vår tid, med FRA-debackel, vässad spin control och yta, yta, yta. Och hur det fortfarande slår den allra mesta av modernare humor - möjligen är Magnus Betnér lika skarp, men han är så förbålt ettrig och snabb så mina öron blir trötta. Emil Jensen är nog det som närmar sig mest av det jag sett.
Dessbättre finns allt nuförtiden på YouTube, så jag kan bjuda er den Glada Amatören i videotappning upplagd av en kul typ som mixat in lite lämpliga moderna figurer, utan att störa Tages egen genialiskt rättframma framställning (och oerfterhärmeliga fotarbete!) alltför mycket. Bra gjort, även om jag personligen skulle valt att mixa in några till. Jag gör det i texten som jag bifogar nedan, om ni skulle vara mera sugna på textuell njutning än audiovisuell. (Den verkar inte finnas nånstans i sin helhet där google kan hitta den, och det är ju en brist jag mer än gärna rättar till.)
Har ni hört att man talat om politikerförakt?
- jodå det har vi hört
- det är tarvligt sagt!
Har ni hört att politiker är ljusets riddarvakt?
- också det har vi hört
- det är för mycket sagt!
Sanningen är bara den
att den du valt har ändrats kapitalt
- jaså, det menar du
ja, han har blivit nån sorts proffs
- vi förstår vad du menar!
Denna formgjutna nya modell
denna slipsprydda typ av procenttabell
denna åsiktsjonglör är för professionell
- ge mig hellre en glad amatör!
Detta tvärsäkra pratfenomen
denna mjukhårda blandning av ull och sten
Denne ordfabrikör ger jag ingenting för
- ge mig hellre en glad amatör!
Vad han vill, och vad han tror på
innerst inne i sin själ
vet man ej, han vill bli stor på
att förbindligt verka vilja väl
Denne sluge expert på taktik
som så flott sol-och-vårar en bred publik
så den smälter som smör, denne EPA-charmör
- ge mig hellre en glad amatör
ge mig hellre en glad amatör
en som inga strategiska utspel gör
som kan vara spontan, säga "det var som fan!"
och kan tveka som människor gör
en som tystnar när käften blir glapp
som personligen styr sin voteringsknapp [Fredrick Federley i tårar i FRA-talarstolen]
inte får sina tal från partiets central [Per Schlingmann]
och är klok även före ett val!
en som helst, nån gång i livet
haft ett jobb, ett vanligt kneg
inte en som tar för givet
att man födes till partistrateg [Lennart Bodström, tonande till Thomas Bodström]
inget högre politiskt förnuft
drives upp i kansliernas drivhusluft
det är proffsen som gör
så att rosorna dör
- ge mig hellre en glad amatör!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
