måndag 16 juni 2008

Premiär

Så, då var man bloggare, till sist. Förra gången jag publicerade alster på webben fanns ju knappt begreppet blogg, då var det lunarstorms dagboksfunktion jag använde.

Mitt liv har förbättrats sen dess. Framför allt finns det en Anna i mitt liv. Och så har jag insett att jag är ett svanstroll, vilket förklarar mycket. Lunarskrivandet var i stort bra för mig, men det blev också lite ersättning för socialt liv. Det är inte nödvändigt den här gången - syftet är i mest bara att avlasta Annas öron så att hon slipper vara lyssnare varenda gång jag "drabbas av nåt jag vill förklara", som Lasse Winnerbäck uttryckt det. ;) Så du, kära läsare, är högst välkommen som öronavlastare!

Jag inleder med en liten tanke som slog mig när jag bläddrade igenom en bok om världens religioner nyss. (Jag skulle egentligen gå med den till Myrorna, men som så ofta fann jag mig i stället djupt försjunken i den. Välsignelsen/förbannelsen av att finna intresse i allt.)

Det jag fann var att två av de tre vägar som den kinesiska religionen innehåller - konfucianism och taoism - på ett bra sätt illustrerar varsin av de två inriktningar som de senaste trettio åren fightats om makten över den svenska skolan. Konfucianismen handlar om listor på "vad man ska göra", plikt, underordning under fäder och förfäder - medan taoismen handlar om "vilken slags människa man ska vara" på ett mer övergripande plan, att ta vara på energierna i universum och låta dem flöda genom en själv och medarbeta dem i stället för att motarbeta - att tvinga in en fyrkantig pigg i ett runt hål är exempelvis icke tao.

"Tao handlar icke - men inget blir ogjort." Detta kan låta skitflummigt, men tänk på skillanden i upplevt arbete mellan att kunna hitta och använda rätt drivkraft inom en själv till att åstadkomma ett visst resultat, eller att tvinga sig att tråkjobba sig till samma resultat utan personlig drivkraft. Det första räknar taoismen alltså inte som en handling eftersom det inte känns så - man bara flyter med och åker snålskjuts på de krafter som finns naturligt, inom och utom en, och att göra det som behövs på det sättet är precis vad Tao handlar om.

Tänk om alla de skoldebattörer som slängt epiteten "flumskola" respektive "hets!" på varandra vetat att de bara fortsatte en debatt som pågått i tusen år i Kina.
Tänk om de som hållit på den friare skolan hade kunnat peka på hur många generationer av kinesiska tänkare som hållit med den - i stället för att bara säga "det här sättet att undervisa på känns inte lika fel". Men med tanke på hur låg status religiöst tänkande har nuförtiden är det förstås inte så troligt att det hade hjälpt i debatten. I synnerhet som den enda religion vi haft att välja på har varit en mer konservativ än progressiv kraft oerhört länge. Men det kanske hade gett lite råg i ryggen för de friare att känna stödet. Att rätt många andra smarta personer kommit fram till samma sak på ett helt annat ställe.

Jag tror den "taoistiska" skolan är en mer passande när man lämnar industriarbetarvärlden för en tjänstemanna- och projektvärld, och taoismen verkar också ha varit mer av en tjänstemannalära i Kina. Man måste dock förstå att den är knepigare och kräver mer förståelse och personlig elevkontakt av läraren för att förmedla. Och att den därför kombineras väldigt dåligt med indragning av resurser, nåt som hänt kontinuerligt ända sen åttiotalet trots alla fina ord om "vård, skola, omsorg".

2 kommentarer:

Mia* sa...

Men se där - välkommen till bloggvärlden! :) Jag har faktiskt undrat lite över vart du blivit av.

Gustaf Ullman sa...

Hej!

Jag har nu läst inlägget... mycket intressant. Jag såg OS-invigningen igår. I invigningsceremonin gjordes mycket reklam för confucianismen, men de 2 andra stora religionerna/filosofierna i Kina fick ingen plats alls. Troligen finns det mycket i confucianismen som den kinesiska kommunistregimen tycker är användbart. Jag kan inte så mycket om confucianismen, men det lär finnas auktoritära inslag.

Mvh
Gustaf