söndag 19 april 2009

Munvatten mot dålig EU-lukt?

Idag hittade jag en rolig liten referens till ett dokument som läckt från EU-korridorerna:
"Vademecum on Access to Documents"

Det är en liten fickmanual för hur EU-anställda under handelsdirektoratet ska hålla sin konversation med särskilt lobbyister för stora företag fri från saker som ideella organisationer skulle tycka var smaskens om de begärde ut dokumenten - vilket de kan enligt "Access to Document requests under EU regulation 1049/2001", EU:s motsvarighet till offentlighetsprincip.

Vademecum betyder vid närmare eftertanke "gå med mig", alltså nåt man alltid ska ha med sig, så det förklarar förstås titeln. Men det blir ju ganska lustigt om man, som jag, tolkade det som ett försök att parfymera konversationen så att den stinker mindre - för att dölja att det fortfarande är nåt ruttet i botten.

torsdag 16 april 2009

Seghetsbidragande anledningar?

Det snackas mycket och engagerat just nu om regeringens krisagerande jämfört med resten av världens - är det rätt att satsa mindre nu för att kunna satsa mer senare, eller ska man "go all in" direkt? Räcker det? Räcker det inte?

Ett av mina favorittrick är att just när debatten är som mest upphetsad, titta helt i den ANDRA riktningen, bort från allas fokus, för att se om nån möjligen försöker smyga förbi nåt där utan att nån ser. (Amatörtrollkarlar brukar hata en för den reflexen.)

Och i andra riktningen från den här debatten hittade jag följande små möjliga bidragande anledningar för att regeringen att sega med att vidta expansiva åtgärder, rent utöver det de säger (och säkert också tror på):

1) Never let a crisis go to waste, säger Obamas kampanjstrateg David Axelrod, och det tror jag att de Nya Moderaterna inte är sena att ta till sig. Marknadsideologoin säger att i lågkonjunktur ska det olönsamma dödköttet rensas ut, för att kunna ombildas till nåt som lönar sig bättre. Från höger ser det alltid ut som att samhällets mesta dödkött sitter samlat i en stor klump i offentlig sektor - så varför pytsa ut pengar nu, innan krisen gått så långt att Marknadens Osynliga Och Oerhört Praktiska Hand hinner pressa ut så många anställda ur offentlig sektor som möjligt? Som sen kan ersättas med förträffliga, lönsamma privata aktörer när krisen väl är över. Det är ju så det ska funka, ur den synvinkeln. Att träda in för att skydda just offentlig sektor från att nås av markandens krafter vore ju faktiskt rent naturvidrigt för en marknadsliberal.

2) Rent valstrategiskt - pengar spenderade nära valet är alltid effektivare valfläsk, så varför bränna pengarna redan nu? Om det skulle bli så illa att de ändå måste brännas kan man ju se till att få största möjliga valmässiga effekt för dem.

Jag vet inte i hur stor utsträckning de bidrar, de här punkterna, men jag tror inte de är helt overksamma. Och att det kan vara nyttigt att i alla fall ha dem i sin verktygsarsenal för att analysera vad som sägs i debatten.

fredag 10 april 2009

Obama - where can we get one of those?

Det är ju helt makalöst. Varje gång jag ser karln gör han allting rätt. Han är helt enkelt en stor man, i kraft av dels sin kapacitet och dels sin respektfulla mänsklighet, medan det känns som våra svenska politiker krymper till små pyttefigurer med allt sitt enögda käbbel. Tao-te-ching i verkligheten - den ledare som inte blåser upp sig utan sänker sig själv till folkets nivå, kommer folket att höja till skyarna.

Titta på den här presskonferensen inför G20-mötet, tillsammans med Gordon Brown, till exempel.

På hur han får en fråga rakt i ansiktet om det inte är Amerika som ställt till med finanskrisen - och desarmerar den genom att dels medge att många av de institutioner som varit inblandade har varit amerikanska, dels att man världen över lite väl lättvindigt följt USA i spåren, och till sist att det viktiga inte är att fördela skulden, utan vad man nu gör för att rätta till det hela - och där har Amerika verkligen varit i framkant hela vägen.

Med en svepande judo-rörelse har han erkänt journalistens synpunkt, och fått fram sin egen, alla har ansiktet kvar, och frågan har blivit uttömmande besvarad. Briljant.

Och på hur han beskriver att världen inte längre kan lita på USA som "motorn" - vi måste alla vara motorer för att den globala balansen ska funka. Det är stort att höra, och jag hoppas att vi fattar det härhemma. Mycket av våra låsningar kommer sig av att vi inte tror att vi kan skapa något på egen hand, att vi inte tar vara på våra resurser och idéer, utan i stället satsar på att göra det som görs i USA fast bättre och billigare. Vi måste börja känna igen en bra idé när vi ser den härhemma och våga satsa på den - och nej, högern, det kommer inte att börja hända bara för att vi tar bort skyddsnäten. Det handlar mer om hur vi ser oss i världen och vad vi tror kan vara möjligt här än om nånting annat. Till exempel handlar det mer om er ofta upprepade fördom om det sosseskadade folket, och hur självuppfyllande den blir.

Men tillbaka till ämnet - var hittar vi en sån härhemma? Det vore just en sån som skulle kunna tala om för oss vilka möjligheter vi egentligen har, så att vi verkligen förstod det. Har ni sett nån blir jag glad om ni kommenterade.

torsdag 2 april 2009

Vårtecken - ofokus och grannlåt

Nu börjar det bli vår. Fåglarna och grannarna tävlar om vem som hyllar den intensivast, de förra med sång och de andra med eurodisco. Jag antar att det är samma energiska livsglädje de uttrycker.

Själv har jag drabbats av det stensäkra vårtecknet dåligt fokus. Myror i tankarna, som lätt flyr iväg till nåt helt annat än det man skulle. Det leder ibland till att man plötsligt finner sig själv svarande på ett bra inlägg på nätet sen en timme tillbaka, i stället för att jobba.

Nå, när nu olyckan varit framme måste jag ju få återanvända min egen text till att fylla på min blogg, i alla fall. Det jag svarade på var en suverän text av Magnus Ljungkvist som dissekerar mediadrevet och dess förutsägbarhet.

Magnus,

suverän artikel. Jag har alltid fått en dålig smak i munnen av drev, hur illa jag än tyckt om offret.

Du har här blottlagt mycket av mekanismerna bakom hur drevet blir självgående, men jag skulle vilja addera en liten tanke jag haft om den grundläggande psykologiska drivkraften som gör "svekavslöjanden" får sånt genomslag.

I en parlamentarisk demokrati styr folket genom att utse ombud. Dessa ombud känner man sällan personligen, man är tvungen att lita på den bild de själva ger, även om man numera vet att den ofta är skapad av skickligt PR-folk för att se bra ut. Därför är man aldrig säker på att man inte bara blir lurad, och reagerar blixtsnabbt på varje indikation att det kan vara så.

Med en allt snabbare och mentalt krävande värld finns också mindre och mindre tid för enskilda medborgare att hålla reda på vad ens parlamentariker har för sig, samtidigt som vi vet att det är vårt ansvar. Alltså blir det viktigt att så fort vi får fokus på att nåt inte stämmer, måste personen BORT så fort som möjligt. Vi litar inte på att minnet finns kvar till nästa val - möjligtvis vårt eget, men knappas "folks" minne - folkets eget folkförakt är inte mindre än politikernas.

Jag har länge önskat mig en lösning på den här saken - ett enda ställe, där man lagrar information om varje svensk parlamentariker. Vad vederbörande har gjort, tal hon hållit, förslag hon drivit, hur hon röstat, länkar till pressklipp och blogginlägg.

Om vi visste att det inför varje val fanns ett ställe att gå till och bli påmind om allt sånt här innan vi lägger vår röst, tror jag att vi skulle ha lättare att släppa pitbullbettet som uppstår när drevet går, och överlåta åt de demokratiska processerna att rensa ut det som rensas skall i stället för att hemfalla åt ögonblicklig utmobbning.

Kommer eventuellt den nya sajt som du nämner i din presentation att göra nåt sånt här? Jag hoppas.

Att räta upp världen med Avaaz.org som hävstång

Det har hittills aldrig slagit fel. När Avaaz.org kontaktar mig och ber om en namnunderskrift, då är det:

a) ett bra syfte

b) en perfekt tidpunkt att leverera mitt namn och miljoner andra till dit de faktiskt verkligen gör nytta - till exempel i näven på en tysk miljöminister att vifta med under ett G8-möte

c) väluttryckt, välunderbyggt, fullt med känsla men fritt från slagord och fullt av respekt, och med vederbörliga referenser i form av länkar.

Jag känner mig helt enkelt som en webanvändare ska - som en VD som får en perfekt executive summary av sin perfekta sekreterare, bara att ögna igenom, humma gillande, och skriva under.

Den här gången gällde det att delta virtuellt med sitt namn i en marsch med gröna hattar inför G20-mötet i London, för att propagera för ett globalt räddningspaket, ett slags globalt grönt new deal. Det handlar om att få fart på hela världen genom att vi som samlat på oss av den största delen av rikedomarna av globaliseringen går samman och sponsrar grön utveckling av de som drabbas hårdare än oss både av finans- och klimatkris - och på så sätt får fart på världen igen.

Helrätt, anti-protektionistiskt och därmed ett sätt att fortsätta med frihandel fast äntligen börja se till att alla får skälig del av vinsterna, och framför allt Keynes ideer om att få fart på samhället genom att ge folk pengar att handla för, fast nu översatt till en världsskala där pengarna inte har nåt utomlands att läcka. Och förespråkat av en nobelpristagare i ekonomi. Men nu pratar jag för mycket; läs själva!