fredag 15 januari 2010

Vänstern måste börja snacka teori, och börja med Wilkinson & Picket!

Det här inlägget består av en personlig bredsida mot svensk vänsters
antiintellektualism med ett guldkorn på slutet. Om du inte känner dig upplagd för det förra kan du hoppa direkt till det senare. ;)

Ända sen jag var teknist på åttiotalet (och Fredrik Reinfeldt och hans kompisar naturvetare, även om det var några år tidigare) kommer jag ihåg att vänstern aldrig nånsin brydde sig om att peka på några bra teorier om varför det lönade sig med rättvisa, solidaritet och de andra hjärteargumenten. De skulle bara räcka i sig själva.

Det var en strategi som funkade bra röstmässigt på den tiden, det var ju inte så att borgarna själva levererade några teorier som vanligt folk kunde köpa. Men jag märkte att det vänstern sa sällan övertygade de som ville tänka. De blev i stället förolämpade av att deras intellektuella invändningar mot det socialdemokratiska hjärtesnacket inte respekterades och togs på allvar.

De flesta av dessa som inte var till höger från början av blev det snabbt. Där (och i Mensa) kände de sig mer hemma och förenades i ett förståeligt idiotförklarande av vänstern och deras anhängare. Det torde inte komma som en överraskning att om man stöter bort de flesta som är intresserade av att tänka får man problem i längden - folk som kan tänka har potential att ställa till problem för en.

Och det är mycket riktigt dessa gamla naturvetare som nu styr Sverige, sen de lärt sig omsätta sina teorier till ett språk som folket förstår. Och socialdemokraterna har fortfarande inte förstått att de med sina universitet utbildat fram ett folk som allt oftare kräver hållbara teorier bakom hjärteargumenten för att köpa dem.

Den här intellektuella slappheten är ett oerhört idiotiskt misstag som jag vill spöa upp nån för. Det har gjort min generation övertygad om att det inte FINNS nån vänsterteori, bara missriktad god vilja.

Det ironiska är att fast den socialdemokratiska magkänslan för ekonomisk jämlikhet aldrig har letts i bevis, har den till väldigt stora delar funkat - vi har haft den största jämlikheten i världen och fortfarande ett fungerande samhälle med lika hög tillväxt som USA och EU i stort sen mitten på nittiotalet.

[Uppdatering: det har kommit fram att statistiken här nedan inte är lika solid som det verkade. Se kommentarerna.]

Men nu har nån annan äntligen gjort det vänstern försummat - samlat all tillgänglig statistik till en teori som visar att detta samband inte är unikt för oss utan gäller världen över. Det har ju inte fattats nyliberala experiment i världen sen åttiotalet, och själva har vi nordbor bidragit med en experiment i den andra änden, även om vårt snabbt verkar vara på avskaffande. Politiska experiment med hela länder är ruggiga att göra, och så fort nån vågar sticka ut hakan och göra ett ska man passa på att mäta och studera, och jag gnisslar tänder över att detta inte gjorts förrän nu.

Richard Wilkinson och Kate Pickett har publicerat en sammanställning av en stor mängd statistik och sett hur jämlikhet korrelerar med samhälleligt välmående, mätt med elva faktorer - bland annat fysisk och psykisk hälsa, drogmissbruk, fetma, antal fängelseinterner, social rörlighet, våld, tilltro i samhället, och tonårsfödslar. Nästan överallt är måtten bättre i samhällen med mindre inkomstklyftor, och ofta substansiellt bättre. Och de individuella måtten, som livslängd, ökar längs hela inkomstskalan - mest i bottenänden, men till och med de med höga inkomster lever längre i ett mer jämlikt samhälle.

Om det är så det ser ut borde det gå att vända upp och ner på hela den borgerliga teorin "vi måste öka klyftorna för att ha råd med vården" - till "vi måste hejda ökningen av sjukvårdskostnaderna genom att inte låta klyftorna öka".

Jag skulle vilja tidsförflytta denna statistik tillbaka till Åva gymnasium och en ung Fredrik Reinfeldt, som ett "därför" till hans "varför". Men i brist på såna möjligheter, låt oss börja ta hänsyn till den nu när vi debatterar hur vårt samhälle bör se ut.

5 kommentarer:

Sophia Blomqvist sa...

Med undantag för en liten detalj. Det verkar som att de fullföljt sin antiintellektuella tradition och inte månat så mkt om metoden. Läs till exempel Johan Norberg som menar att material inte alls bevisar att det är jämliket, utan lika gärna kan leda till slutsatsen att frånvaro av fattigdom leder till de positiva effekterna.

Så snart ngt visar att socialism fungerar, eller liberalism är fel, så blir alla så glada att de allt som oftast glömmer att kolla om resultatet är rimligt eller stämmer.

Jag har själv inte läst W&P, men är heller inte en fena på statistik...

Vetenskap är socialismens fiende, jag tror att man insåg det någon stans i samband med makarna Myrdahl. :p

"the best way to predict the future is to invent it" sa...

Tycker det börjar röra på sig bland de hjärnor som legat så tyst som exempelvis sociologen Frank Furedi länge tjatat om!/Samtidsanalys.blogspot.com

Sophia Blomqvist sa...

Låt mig för all del bidra med lite länkar också.

Johan säger inte så mkt, men är söt. Danne Nordling, däremot resonerar liksom dr Bergh vars lilla PM rekommenderas.

Martin Björnsson sa...

Sofia: Tack för mothugg, och länkar! Det bästa sättet att se till att man inte går omkring och har fel är att tänka öppet - man lär bli korrigerad om det behövs. ;)

Berghs PM var särskilt intressant.
Att W&P inte korrigerat för andra faktorer när det gäller hälsan är anmärkningsvärt. (Det är dock inte första gången sånt händer, till exempel är sambandet "löneökningar driver inflation" väldigt svagt - trots att alla tror på det i varje avtalsrörelse sen åttiotalet (http://www.etc.se/8721/en-fraga-om-inflation/ , närmare diskussion i Ekonomihandboken, som jag inte hittar på nätet)

Men att sånt sånt händer när professorer publicerar, och att de överhuvud taget inte resonerar kring det hela i boken, är illa. :(

Jag är nyfiken på hur de kommer att svara på kritiken, och om nåt intressant blir kvar efter att man utsätta siffrorna för lite syrabad. Intill dess får jag klara mig med annan ammunition för mitt resonerande.

Angående vems fiende vetenskapen är, lovar jag dig att det är OK med mig att vi skjuter ner allt som inte håller och lever med det som är kvar. OK? :)

Samtidsanalys: Frank Furedi, sa du? Honom ska jag kolla på.

Martin Björnsson sa...

Sofia, en liten extrakommentar, förresten: det du upplever med att "alla" blir glada när nån bevisar socialism, precis så upplever jag det också, fast om nyliberalism.

Jag antar att det är en universell känsla. (Ellerså är jag bara skadad av att startat min bana av politiskt käbblande i LysKOM, som var ganska midnattsmörkblått. ;)