Reinfeldt skruvar fast stormluckorna - nu kommer stimulansvågen i Europa

Jaha, vad handlar nu Reinfeldts uttalande till TT om etniska svenskar om?

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

Reinfeldt: – Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Första reaktionen var förstås att han blandar bort korten för att komma undan den ovanligt spetsiga frågan,  verka veta bättre och ha integritet - det vanliga Reinfeldteriet, alltså. Och det är klart han gör. Men efter lite meditation tror jag där finns mer än så.

Försöker han slå ytterligare en kil in i arbetarkollektivet, och underblåsa vi och dem mellan etniskt svenska arbetare (som ska känna sig stolta) och de med rötterna utomlands (som ska vara problemet)? Ja, det tror jag. Han har grundligen brottat ner S, men under Löven kanske de kan börja bli ett hot igen. Bäst att slå en påle genom hjärtat så de inte går igen.

Försöker han sno även de ex-sossar som till hans förtret och förvåning inte blev goda borgare utan onda nationalister när han i sin  glänsande rustning dräpte S-hegemonin som så länge förpestat landet? Kanske det. Det är nog ingen nackdel för honom att skicka upp en sån testballong. Han kanske blir av med minst ett stödparti i nästa val - mer egna röster känns säkrare.

Men det är långt till nästa val, så vad ska han med fler väljare till NU? Så till slut landade jag i följande: Nu efter Francois Hollandes vänsterseger i Frankrike börjar ekonomismens statssnålhetsdoktrin knaka rejält i fogarna ute i EU. Till och med dagens nyklassiskt ideologiska ekonomkader börjar få acceptera att det måste finnas både utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden för att den ska funka, och när en skuldbubbla ätit upp den privata efterfrågan (och det statliga eftersatt investeringar skamligt länge) är statliga investeringar (också kända som stimulanser) det enda som kan få fart på ekonomin igen, och få ut tillräckligt med pengar bland folk för att det ska skapa även en privat efterfrågan. Om alla snålar samtidigt får ingen några kunder, och ekonomin fortsätter krympa. Klassisk kenyesianism.

Ekonomipristagaren Paul Krugman har stått och kört tryckluftsborr på döva trumhinnor om detta, och likheten mellan vår situation och trettiotalets - som bara löstes av en massiv statlig rustning inför andra världskriget - och nu verkar det långsamt öppnas en dörr för såna ideer. Det innebär att Reinfeldt skulle tvingas ta på sig en roll han hatar - att låta staten satsa. Det är precis det han har tagit sitt jobb för att undvika. Han vill testa hur långt vi kan ta oss med bara privata satsningar, kosta vad det kosta vill.

Och nu tror jag att han bestämt sig för att det banne honom får kosta lite splittring mellan ny- och gammalsvenskar att hålla ihop statssnålhetsskutan ännu lite till, och förstärka den innan den ekonomiska stimulansvågen slår över oss. För han sitter i en minoritetsregering och måste vara säker på att SD inte får för sig att handfasta statliga investeringar skulle vara en bra sak för gamla Sverige - vilket de mycket väl kan tycka, det var ju så nationalisterna fick upp Europa ur trettiotalsdiket (fast med vissa kända biverkningar från 1939-1945. ;p).

Alltså: förstärk bilden av att svenskarna jobbar och invandrarna är arbetslösa. Alla statliga investeringar för att få fler i arbete ser då ut som en överföring av pengar från svenskar till invandrare. Och DET är nog det enda som kan få SD att dra öronen åt sig från den tanken.

Är det såhär det var tänkt är det återigen propagandamässigt genialiskt. Samt förstås högeligen riskabelt och korrosivt för den svenska sammanhållningen - men Reinfeldt är inte känd för att fega med sånt.

Vänstern måste börja snacka teori, och börja med Wilkinson & Picket!

Det här inlägget består av en personlig bredsida mot svensk vänsters
antiintellektualism med ett guldkorn på slutet. Om du inte känner dig upplagd för det förra kan du hoppa direkt till det senare. ;)

Ända sen jag var teknist på åttiotalet (och Fredrik Reinfeldt och hans kompisar naturvetare, även om det var några år tidigare) kommer jag ihåg att vänstern aldrig nånsin brydde sig om att peka på några bra teorier om varför det lönade sig med rättvisa, solidaritet och de andra hjärteargumenten. De skulle bara räcka i sig själva.

Det var en strategi som funkade bra röstmässigt på den tiden, det var ju inte så att borgarna själva levererade några teorier som vanligt folk kunde köpa. Men jag märkte att det vänstern sa sällan övertygade de som ville tänka. De blev i stället förolämpade av att deras intellektuella invändningar mot det socialdemokratiska hjärtesnacket inte respekterades och togs på allvar.

De flesta av dessa som inte var till höger från början av blev det snabbt. Där (och i Mensa) kände de sig mer hemma och förenades i ett förståeligt idiotförklarande av vänstern och deras anhängare. Det torde inte komma som en överraskning att om man stöter bort de flesta som är intresserade av att tänka får man problem i längden - folk som kan tänka har potential att ställa till problem för en.

Och det är mycket riktigt dessa gamla naturvetare som nu styr Sverige, sen de lärt sig omsätta sina teorier till ett språk som folket förstår. Och socialdemokraterna har fortfarande inte förstått att de med sina universitet utbildat fram ett folk som allt oftare kräver hållbara teorier bakom hjärteargumenten för att köpa dem.

Den här intellektuella slappheten är ett oerhört idiotiskt misstag som jag vill spöa upp nån för. Det har gjort min generation övertygad om att det inte FINNS nån vänsterteori, bara missriktad god vilja.

Det ironiska är att fast den socialdemokratiska magkänslan för ekonomisk jämlikhet aldrig har letts i bevis, har den till väldigt stora delar funkat - vi har haft den största jämlikheten i världen och fortfarande ett fungerande samhälle med lika hög tillväxt som USA och EU i stort sen mitten på nittiotalet.

[Uppdatering: det har kommit fram att statistiken här nedan inte är lika solid som det verkade. Se kommentarerna.]

Men nu har nån annan äntligen gjort det vänstern försummat - samlat all tillgänglig statistik till en teori som visar att detta samband inte är unikt för oss utan gäller världen över. Det har ju inte fattats nyliberala experiment i världen sen åttiotalet, och själva har vi nordbor bidragit med en experiment i den andra änden, även om vårt snabbt verkar vara på avskaffande. Politiska experiment med hela länder är ruggiga att göra, och så fort nån vågar sticka ut hakan och göra ett ska man passa på att mäta och studera, och jag gnisslar tänder över att detta inte gjorts förrän nu.

Richard Wilkinson och Kate Pickett har publicerat en sammanställning av en stor mängd statistik och sett hur jämlikhet korrelerar med samhälleligt välmående, mätt med elva faktorer - bland annat fysisk och psykisk hälsa, drogmissbruk, fetma, antal fängelseinterner, social rörlighet, våld, tilltro i samhället, och tonårsfödslar. Nästan överallt är måtten bättre i samhällen med mindre inkomstklyftor, och ofta substansiellt bättre. Och de individuella måtten, som livslängd, ökar längs hela inkomstskalan - mest i bottenänden, men till och med de med höga inkomster lever längre i ett mer jämlikt samhälle.

Om det är så det ser ut borde det gå att vända upp och ner på hela den borgerliga teorin "vi måste öka klyftorna för att ha råd med vården" - till "vi måste hejda ökningen av sjukvårdskostnaderna genom att inte låta klyftorna öka".

Jag skulle vilja tidsförflytta denna statistik tillbaka till Åva gymnasium och en ung Fredrik Reinfeldt, som ett "därför" till hans "varför". Men i brist på såna möjligheter, låt oss börja ta hänsyn till den nu när vi debatterar hur vårt samhälle bör se ut.