Slutet för Muamar?

Det är inte utan att det känns lite stort, det här; det kan vara så att internetspritt demokrativirus även kommer att leda till att Muamar Khadaffi blir utnyst från sin maktposition.

När jag var liten kallades den skoningslöse fiskevakten i Mörrumsån för "Kurt Kadaffi" av småungarna (har för mig att han hette Kurt Johansson egentligen). Ända sen dess har Khadaffi alltså varit en typ som små barn använt som markör för ondskan själv. Och nu kanske hans tid plötsligt är inne.

Jag håller andan och hoppas.

Och blir lätt illamående av att höra Bildt och S att käbbla i riksdagen om vem som var bäst kompis med den nyss fallne Hosni Mubarak, alltmedan de fortfarande finner osvuret vara bäst med Khadaffi och andra fortfarande sittande diktatorer. :P

Använd Svenska Spels vinster som såddkapital!

Här har vi en artikel i Nya Affärer som återigen understryker det jag sagt många gånger: svenska "risk"kapitalister är inte intresserade av att gå in tidigt, innan man marknadslanserat en produkt och börjat sälja den. Dels är risken för stor för ett inte särskilt risktagande folk, och dels är summorna för små för att ens bry sig om.

Därmed finns en perfekt möjlighet för staten att göra sig relevant genom att satsa på att få företagen genom "death valley". Tio ska försöka och en ska lyckas och därmed betala för de andra - men ingen vill betala varken tid eller pengar för de nio. Staten är den enda som har detta incitament. Dessutom kan staten till skillnad från riskkapitalisterna också satsa på "intraprenörsprojekt" inom offentlig sektor, så att utvecklingen där inte avstannar tvärt bara för att man måste dra ner på den reguljära verksamheten - ett jättelikt problem just nu som lägger en våt filt över all förnyelse av offentlig sektor.

Men det finns gott om svenskar som villigt tar astronomiska risker varje vecka. Min favorittanke är att använda den stora pool av pengar som dessa hela tiden bygger upp: vinsterna från Svenska spel. Det är pengar som folk gladeligen slänger i sjön för en liten chans att vinna - det vore både logiskt och praktiskt jättebra att de gick till att bygga upp möjligheter för Sverige att vinna i stället. Det lär spelarna vinna på själva också, i form av bättre arbetsmöjligheter och pensioner.

Med tanke på att i alla fall en hel del av pengarna skulle kunna fås tillbaka från de som klarar sig behöver man inte ens göra idrottsföreningar och ungdomsorganisationer, som nu får pengarna, besvikna - man kan plugga in sig mellan, och betala ut avkastningen i stället för att betala ut direkt. (Det skulle dessutom kunna bli en utjämnande faktor över tid, spelandet är inte likadant från år till år vilket ställer till större problem för processorganisationer som de som nu får pengarna än för projektorganisationer som uppstartsföretag.)

Som ett kompletterande sätt kan man också bygga upp en site för "crowdfunding" av svenska idéer, så att det går för många att satsa lite pengar var på en svensk idé som man tror på och vill se prövad.

Alla sätt att få fram riskkapital för oprövade idéer kommer att behövas i en framtid där USA:s president förklarat för oss att vi inte längre kan luta oss tillbaka och låta USA uppfinna galna saker och öppna nya marknader, och leva på att göra samma sak fast bättre och sälja till dem - det traditionella svenska sättet att göra på, (och nu även det kinesiska). Faktum är att jag hört en engelsman som gick en entreprenörskurs här i Sverige baxna över att det var deras främsta tips - "kolla vad andra gör och göra det bättre!"

Uppföljning om morötter, piskor, socialdemokrater och ursäkter

En god vän och diskussionspartner som läste min text om en sak som sossarna borde be om ursäkt för hade invändningar. Han trodde kort sagt att det gick hem bland sossarnas väljarskara just att svänga runt och applicera piskan på de slashasar som inte "ville jobba".

Jag tycker om detta att det är möjligt vad gäller en del av dessa väljare - det är rätt ofta lätt att få med sig en hel del folk på den flanken, i synnerhet om man får stå oemotsagd.

MEN det jag menade är att det inte är någon framtidsstrategi för vänstern att lägga tyngden där. Det går inte att utvinna nån entusiasm för sån politik på vänstersidan (i synnerhet som borgarna redan var först med den) - det går möjligen att fortsätta att tappa väljare sakta i stället för fort.

Och det hela har egentligen inte att göra med sakfrågan om det ska finnas en bortre a-kassegräns eller inte. Även om det av ekonomiska skäl - till exempel att finansiera en *riktigt* bra väg upp ur långtidsarbetslösheten - SKULLE vara nödvändigt att införa en bortre gräns i A-kassan är detta inte poängen. Det viktiga är att man inte som borgarna lägger tyngdpunkten i debatten vid piskan, utan vid moroten. Fokusera på det friska, det man kan hjälpa människor att bygga på, drivet av deras egen vilja. Och detta förstås inte bara som ett retoriskt trick, utan som en sak som man verkligen lägger mycket tid, kraft och pengar på, och aldrig släpper ögonen från.

Det är också sant att rent historiskt hade Socialdemokraterna makten, ett system utan bortre parentes och all möjlighet att jobba bättre med morötterna. Det de ska be om ursäkt för är att de inte gjorde detta när de hade chansen - inte att de inte tog fram piskan.