Medborgarförslag om öppet datainitiativ inlämnat :D

Så, äntligen har jag fått ändan ur vagnen och ner i soffan länge nog för att författa det där medborgarförslaget jag tänkt länge. (På köpet fick Linköpings kommun en felrapport om att deras formulär för medborgarförslag inte accepterade min fullt giltiga lysatormailadress med efterledet @lysator.liu.se - det var tydligen kodat av nån som aldrig sett en mailadress som haft fler än två delar i datornamnet. :P )

Såhär blev det:

Öppet datainitiativ för Linköping

Gör så många som möjligt av de data som kommunen samlar tillgängliga kostnadsfritt på en website i ett maskinläsbart format, så att lokala utvecklare kan använda dem i mobila appar eller webtjänster. Samla på siten också länkar till skapade appar och tjänster för att sprida dem. Utlys eventuellt också en tävling om vem som gör den bästa appen/tjänsten, för att få fokus på det hela.

I Linköping bor Sveriges bästa utvecklare. Många av dem älskar att göra innovativa saker med data, om de bara får chansen. Genom att ge dem tillgång till datat kan kommunen få tjänster gjorda som man annars inte haft ideer, tid eller pengar till. Medborgarna får service och utvecklarna får erfarenhet och ett gott namn, och eventuellt försäljningsintäkter om man lyckas göra nåt som går att sälja. Är man snabb igång kan stan dessutom glänsa som föregångare inom öppenhet och innovativt dataanvändare, och stärka sitt rykte som datastad.

Länkar:
http://data.gov
Obamaadministrationens öppna data-projekt

http://data.gov.uk
Motsvarande i Storbritannien

http://mashable.com/2011/02/15/how-open-data-initiatives-can-improve-city-life/
Genomgång av olika städer med öppna datainitiativ och hur det genererat nytta för dem

Schåå! (som Lo nöjt säger när hon är färdig med nåt. :D)

När de som inte tror att fattigdom och svaghet finns tar över

Om man kollar det här besöket av Nya Moderaternas Mats Gerdau och Isabelle Jernbeck hos Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende fattar man hur det kunde ta så många år av S-förfall innan M fick chansen att ta över - även om vi inte gillade sossarnas hycklande lip service för samhällets svagaste visste vi egentligen hur illa det förmodligen skulle gå för just dem om högern fick makten.

Jag minns det ögonblick när jag kände 'Oh-oh - nu drar det ihop sig'. Det var på invigningen för dataspelsutställningen 'Spela Roll' på IT-ceum, Linköpings datormuseum. Det var en paneldebatt om datorspels för- och nackdelar med bland andra Orvar Säfström, och med var också en moderatkvinna som var ansvarig för den då nytillsatta regeringens spelpolitik. När hon tillfrågades om sin syn på datorspels eventuella risker sa hon 'Ja, nu vet jag inte mycket om det, mitt område är mest hasardspel - men jag tycker i allmänhet att vi tänker alldeles för mycket på de svaga i det här samhället.'

En granatchockad och mycket förlägen tystnad spred sig i både publik och panel. HÖRDE vi verkligen det där? Och i så fall, hur bemöter man en sån plöstlig bredsida, samtidigt som man fortfarande håller sig till ämnet? Hur hittar man tillräckligt snabbt ord för sin magkänsla: 'men om man inte lyssnar speciellt till dem, hur ska de då nånsin få sin röst hörd - när den tills skillnad från alla andras inte når nånstans alls av egen kraft?'

Efter några sekunder fattades ett slags tyst konsensusbeslut att liksom bara lämna det och gå vidare. Men känslan av att nu går det utför var kvar, vartåt kan det annars gå när en människa som är ansvarig för ett område där folk hela tiden ramlar överbord stolt deklarerar sig fullständigt ointresserad av att inspektera relingen och livbojarna?

Den känslan uppdaterades brutalt av Jernbeck i den här texten.

Och en annan sak blev väldigt tydligt: att vara 'lyssnande och inkännande' är förbehållet en enda moderat.  Det så ytterst sällsynt i Alliansens politik att varenda uns av det måste visas fram i strålkastarljuset och bygga på hans Landsfaderliga och Ansvarstagande (men Lyssnande!) image.

Utmaning till Axfood - vem har plockat mina Garanttomater?

Hej Axfood!

Det er serie 'Garant' verkar garantera är att lyssna på kundsynpunkter och få defekta varor utbytta, och svara på frågor - alltså precis de saker jag förväntar mig från vilket varumärke som helst, och den ursprungliga orsaken till att varumärken alls infördes.

Alltså måste själva garantin ligga i att ni lovar att göra det bättre än andra varumärken? Det inspirerar mig till att ge er en utmaning:

Jag vill veta vilken lön den har som plockat mina krossade tomater - i relation till minimilönen i det land hen bor. Jag vill också veta om skatt/sociala avgifter betalats in - de verkar behöva tillskott i statskassorna nere i Sydeuropa nuförtiden. Och så om det dels får finnas och dels finns en fackförening på arbetsplatsen.

Accepterar ni utmaningen?

Vänliga hälsningar
/Martin Björnsson

Neuroekonomi som vapen mot Economic Man

Som jag sagt tidigare, ibland blir jag stolt över min alma mater Linköpings Universitet. Nu läste jag i LiU-nytt att man börjat forska på neuroekonomi - närmare bestämt att med den magnetresonanskamera man har på universitetssjukhuset kolla vad som händer i skallen på folk när de gör köpbeslut. Och framför allt VAR i skallen det händer - till exempel där känslor eller rationalitet bor.

Underbart, tänkte jag. Äntligen kan man visualisera motbevis för myten Economic Man, att människans rationalitet styr hennes ekonomiska agerande, själva grundantagandet i nationalekonomin som nu styr världen.

När jag diskuterade saken med en insiktsfull vän reagerade han dock helt annorlunda.

'Usch, det låter ruggigt!'

Han var oroad över att resultaten skulle användas av reklammakare och andra propagandister för att ännu bättre kunna styra vårt handlande. Jag påpekade att forskarna själva sa att deras mål var att skapa en bredare förståelse av människan inom nationalekonomin än just Economic Man, och medan jag sa det hittade min hjärna också ord på min känsla av varför det inte var nån fara:

'Alltså, allt det där vet reklampsykologerna redan. De har inga illusioner om människans rationalitet, de skrattar arslet av sig åt economic man, de vet att man köper med känslan och rationaliserar i efterhand. Det sorgliga är att nationalekonomerna aldrig frågat dem eftersom de inte tycker att psykologi är en ordentlig vetenskap, och precis detsamma tycker psykologerna om nationalekonomin. Neurekonomi ligger i den naturvetenskapliga domänen, som de torde kunna acceptera båda två - och det är därför den här forskningen behövs.'

Regeringen kopplar ur mätsensorerna och gasar på!

Jag tycker ju i grunden att Fredrik Reinfeldts kosta-vad-det-kosta-vill-försök att bevisa sin tes, att Sverige blir bättre ju lägre skatterna blir, kostar för mycket i mänskligt lidande och genomförs med en häpnadsväckande ideologisk blindhet och okänsla för detaljer.

Men nu när jag är nerröstad (eller åtminstone utmanövrerad) och det tydligen ska genomföras to the bitter end, då är jag i alla fall nyfiken på de data experimentet genererar under tiden - de kan vara väldigt värdefulla för att förstå, bevisa eller motbevisa olika teorier om ekonomi och samhälle.

Problemet är bara att fast den här regeringen försöker se kunnig och vetenskaplig ut, har dess syn på vetenskaplig sanning korroderat avsevärt sen de fick makten.

Marika Lindgren-Åsbrink påpekar knivskarpt att de i förra budgetpropositionen helt sonika tog bort den fördelningspolitiska bilagan - dels för att den såg sämre och sämre ut för varje år, och dels för att det visar sig allt tydligare att framtiden, som nu blivit nutid, inte alls ser likadan ut som prognoserna. De förväntade vinsterna av skatteavdragen uteblir, uteblir och fortsätter att utebli.

Och medan experimentet rusar på för fullt varv måste vi ju alla fall mäta så vi vet när det slutligen kapsejsat och det är dags med ett försök i annan riktning. Det är en fet varningssignal när man tvärtom börjar plocka bort mätsensorerna i hopp om att vinna nån mandatperiod till av förhoppningsvis irreversibelt skattesänkande innan sanningen kommer ikapp en.

Och det är, som Marika också påpekade, fan inte okej att media inte reagerar på en sån fint - nog för att det är lättare att reagera på det man ser framför sig än det man plötsligt INTE ser längre, men hallå, NÅGRA svårlurade politikmurvlar måste väl finnas kvar på svenska tidningsredaktioner?!?

Litet men välkommet tecken till tillfrisknande angående Wikileaks

Demokratier är, som vi alla vet vid det här laget, inte alls immuna mot totalitära ryggmärgsreaktioner - i synnerhet när det gäller säkerhet. Till skillnad från diktaturer tillfrisknar de dock förr eller senare.

Nu har till exempel US Library of Congress bestämt sig för att Wikileaks inte var en extremistwebsite, i alla fall inte en som var värd att blockera. Det är så yttrandefrihet egentligen ser ut - den är sällan så okränkbar som det verkar, men det blir i längden omöjligt att fortsätta med att kränka den.

Socialdemokraterna - prata inte skatter, prata vad man kan få för dem!

Visst, Arena, kanske har ni rätt i att skatten är ödesfrågan. Men det unika med Reinfeldt är att han var den första moderatledare som fattade att han hade aldrig nånsin kunde vinna val genom att prata skatter, och lika lite kan Socialdemokraterna ta makten ifrån honom på det sättet. Svenska folket är helt enkelt inte särskilt intresserat av skatteprocentsatser - det är och förblir en fråga för företagsledare och nationalekonomiska nördar. Svenska folket är intresserat av synliga resultat i sin vardag.

Vilket borde vara uppenbart. I ett samhälle där partierna inte längre är folkrörelser är en partiledare mest av allt en försäljare (vilket kanske förklarar både politiker- och folkförakt ;). Tänk er en försäljare som inte börjar med att presentera varan, utan börjar med vad den kostar. Det är inte så man säljer. Först måste man måla upp vad man kan få, få kunden att fatta (rätt eller fel) hur lycklig varan kommer att göra henom. Därefter måste prislappen förstås också vara överkomlig - men om man inte lyckas intressera för varan eller tjänsten lyssnar köparen ändå inte så långt.

Och det finns ingen brist på goda och sunda investeringar att göra i vårt gamla fina men sönderfallande och mer och mer omoderna folkhem, och Håkan Juholt som varit ute så mycket bland folk borde veta var skorna klämmer mest. Det är bra och nödvändigt att han börjar peka på utbildning till bristyrken vid arbetslöshet igen, att ge all möjlig hjälp till strukturomvandling är en av socialdemokratins paradgrenar och viktigare än nånsin när vi nu är inne i en tid av massiv omvandling. Här tycker jag man kan gå så långt som utbildning i kinesiska och kinesisk kultur till alla som vill ha - ju mer vi som folk lär oss om Kina, desto bättre. (Även andra språk, t ex arabiska, kan komma på fråga, som exportnation behöver vi rikta oss i så många riktningar som möjligt.)

Men jag väntar också med spänning på att han ska börja göra allvar av sitt kulturintresse och se till att fler kan försörja sig på kulturskapande i Sverige igen - det är nåt som både många vill kunna göra, många blir gladare och friskare av, och som skapar grogrund för all möjlig slags tillväxt, dels ekonomisk men framför allt en hållbarare och mer balanserad. Och om vänstern vågar tänka tanken att sponsra kultur med skattepengar igen - men bättre inriktat den här gången, med en bounty på sålda biljetter till liveevenemang upp till en nivå där evenemangen bär sig själva, och på skivsidan fördelat enligt statistik på vad folk lyssnar på (nåt som går att skapa lätt nu i IT-samhället) - då kan vi dels lösa den infekterade piratfrågan och dels få en satans skjuts på det här landet, och samhörighetskänsla och stolthet därtill. Och i kontrast det är trots allt rätt få som uppvisar samma stolthet över en låg skatteprocentsats.

Det här har jag tänkt länge, men tack till Beelzebjorn och HAX som knuffade mig över gränsen att skriva om det.