En typisk politikerskada verkar vara förutsättningen "man måste vara perfekt balanserad för att vara värd att lyssna på." Det definierar raskt ut en hel del gott folk med lyssnansvärda åsikter - en åsikt är faktiskt, tvärtemot vad reglerna för det politiska fulspelet säger, en åsikt och ska beaktas sakligt - det vill säga helt oavsett vem som kommer med den och vederbörandes övriga åsikter. Detta är vetenskaplighet, den kraft vi ofta säger ska styra vårt sekulära samhälle, men som vi ständigt behöver påminnas om hur den fungerar.
Inom själva politiken kan det förstås vara praktiskt svårt att samarbeta med obalanserade personer och fortfarande uppnå nån slags resultat, så där må det finnas visst fog för åsikten.
Men när politiker går ett steg längre och dyvlar på folket kravet att vara balanserade - en och en och inte som en massa - för att vara värda att lyssna på - då har de tagit mönstret för långt. Här har vi dagens exempel: Göran Petterson, moderat riksdagsledamot, yttrar sig på sin blogg som följer:
"Det framgår allt klarare att de mest högljudda motståndarna till mycket stor del består av individer med ett kraftigt asymmetriskt politiskt intresse."
"Kraftfullt assymetrisk politiskt intresse", alltså. Varje människa i Svea rike måste alltså med andra ord balansera sig själv perfekt för att hans eller hennes åsikt ska räknas. Det gör det omöjligt att låta var och en få tycka vad de vill, och sen låta den klockformade normalfördelningen över befolkningen ta hand om balansen.
Själva grejen med att ha en representativ demokrati som vår är ju att vi inte ska behöva ha kapacitet och tid att ha den balansen själva - om den då plötsligt krävs av oss ändå för att bli representerade kan vi ju lika gärna införa direktdemokrati, för då vore vi alla vår egna politiker.
Och vad ska man vara symmetriska i förhållande till? Om politikernas egen balanspunkt förskjuts (i till exempel en mer "säkerhetsmässig" och maktpolitisk riktning som skett nu efter 9/11) är det vår förbannade skyldighet som folk att stå kvar och vara ett "assymetriskt" ankare tills världen kan komma till vett och sans igen.
Det är dock inte det allvarligaste problemet med Göran Pettersons artikel. Det är att han dels fokuserar på misstänkliggörande i stället för att ge oss de sakargument för FRA-systemets behövlighet som vi efterlyst - ska ankaret flyttas ska vi allt få veta varför det är nödvändigt.
Och som om inte det skulle vara nog har han enligt vad jag sett dessutom helt statistiskt fel.
Till exempel skriver han följande:
"För många av dem är det inte frågan om att finna en rimlig balans mellan rikets säkerhet och skyddet av den personliga integriteten. Det finns enligt dem ingenting som kan rättfärdiga något som helst intrång i den personliga integriteten. Skrapar man lite på ytan så torde man finna att flertalet av dessa debattörer även har svårighet med andra statliga "intrång" på deras frihet. Det torde finnas en mycket stark korrelation mellan motstånd mot FRA-lagen och motstånd mot personnummer, skyldighet för banker och arbetsgivare att lämna kontrolluppgifter till skattemyndigheterna samt skyldigheten att uppge bostadsadress till myndigheterna."
Jag har själv inte det minsta emot personnummer och de övriga saker som nämns, men däremot massiva problem med FRA-lagen. Om det gäller er också, gå gärna till Görans blogg och skriv det i ett enkelt inlägg - det skulle vara kul om den kunde förvandlas till en improviserad opinionsundersökning till motbevis för hans tes. :)
fredag 15 augusti 2008
onsdag 13 augusti 2008
Schlingmann har målat in sig själv i Newspeakers Corner
Per Schlingmann, moderaternas spin doctor och newspeaker, har varit väldigt effektiv i att lansera det Nya i de Nya Moderaterna, och genom nyhetsbrev lära alla moderater en ny gemensam jargong i vilken det främsta ordet är "utanförskap". Sånt newspeak är ruggigt effektivt när det gäller att förvända huvet på folk - men som med alla verktyg måste man känna till deras begränsningar. Det förvånar mig oerhört att Schlingmann inte verkar göra det.
Det viktigaste med newspeak är att det kommer smygande. Det måste bli en självklar del av kontexten, av hur man tänker på frågan. Lyckas man med det har man vunnit redan från början, helst till och med utan debatt överhuvudtaget.
Men nu försöker Schlingmann i ett internt mail till moderaterna att döpa om "FRA-lagen" till "antiterrorislagen" - mitt under brinnande debatt! Jag misstänker och hoppas att följande kommer att hända:
1) det kommer som inte att funka - när folk väl hamnat i debattläge har de fått igång sitt mentala immunförsvar och är ytterst känsliga för att bli manipulerade, själva tricket med newspeak är att påverka dem innan de hamnar där.
2) det kommer att explodera rakt i ansiktet på honom - när sagda immunförsvar reagerar blir folk asförbannade. "Trodde de att de skulle kunna lura oss så lätt?"
3) när folk blir asförbannade på någon kopplar de på sin minnesfunktion och börjar repa upp allt som kommer från samma källa och fundera på om de blivit lurade där också.
4) samt litar aldrig på samma källa igen, och förhoppningsvis blir de en liten aning bättre på att känna igen själva newspeakfenomenet också och reagerar snabbare nästa gång.
Så med lite tur kan det hända att Schlingmann genom en enda massivt klumpig manöver repat upp hela sitt tidigare arbete, och kommer att åka ut på öronen. Så kan, och ska, det gå när man drabbas av hybris, tror att man hittat en ofelbar metod, och förväxlar kortsiktig framgång med långsiktig. När man är smart i stället för vis.
Och det vore gudi behagligt om fenomenet spin control skulle hamna i onåd. Jag har mer än en liten känsla av att politiker som själva kommit till makten med alltför stor hjälp av spin control och reklambudskap själva blivit indoktrinerade av såna metoder så till den milda grad att de inte litar på vad folk säger längre.
Därför ratar de hela den fantastiska öppna sidan av internet, där de kan hämta tonvis av information om hur folk tycker och resonerar och lever egentligen - till förmån för avlyssning. "Bara den som inte vet att man lyssnar kan man lita på", så blir den sorgliga slutsatsen. Nu återstår att hitta en ny generation politiker som är genuint intresserade av att använda internets fantastiska möjligheter till att fortsätta att öppna samhället och fan inte till att sluta till det. Själva tanken på det sista är helt pervers för oss som är uppväxta med internet och har informationsteknik i blodet, och det är därför vi protesterar med näbbar och klor när det går på fel håll.
Det viktigaste med newspeak är att det kommer smygande. Det måste bli en självklar del av kontexten, av hur man tänker på frågan. Lyckas man med det har man vunnit redan från början, helst till och med utan debatt överhuvudtaget.
Men nu försöker Schlingmann i ett internt mail till moderaterna att döpa om "FRA-lagen" till "antiterrorislagen" - mitt under brinnande debatt! Jag misstänker och hoppas att följande kommer att hända:
1) det kommer som inte att funka - när folk väl hamnat i debattläge har de fått igång sitt mentala immunförsvar och är ytterst känsliga för att bli manipulerade, själva tricket med newspeak är att påverka dem innan de hamnar där.
2) det kommer att explodera rakt i ansiktet på honom - när sagda immunförsvar reagerar blir folk asförbannade. "Trodde de att de skulle kunna lura oss så lätt?"
3) när folk blir asförbannade på någon kopplar de på sin minnesfunktion och börjar repa upp allt som kommer från samma källa och fundera på om de blivit lurade där också.
4) samt litar aldrig på samma källa igen, och förhoppningsvis blir de en liten aning bättre på att känna igen själva newspeakfenomenet också och reagerar snabbare nästa gång.
Så med lite tur kan det hända att Schlingmann genom en enda massivt klumpig manöver repat upp hela sitt tidigare arbete, och kommer att åka ut på öronen. Så kan, och ska, det gå när man drabbas av hybris, tror att man hittat en ofelbar metod, och förväxlar kortsiktig framgång med långsiktig. När man är smart i stället för vis.
Och det vore gudi behagligt om fenomenet spin control skulle hamna i onåd. Jag har mer än en liten känsla av att politiker som själva kommit till makten med alltför stor hjälp av spin control och reklambudskap själva blivit indoktrinerade av såna metoder så till den milda grad att de inte litar på vad folk säger längre.
Därför ratar de hela den fantastiska öppna sidan av internet, där de kan hämta tonvis av information om hur folk tycker och resonerar och lever egentligen - till förmån för avlyssning. "Bara den som inte vet att man lyssnar kan man lita på", så blir den sorgliga slutsatsen. Nu återstår att hitta en ny generation politiker som är genuint intresserade av att använda internets fantastiska möjligheter till att fortsätta att öppna samhället och fan inte till att sluta till det. Själva tanken på det sista är helt pervers för oss som är uppväxta med internet och har informationsteknik i blodet, och det är därför vi protesterar med näbbar och klor när det går på fel håll.
tisdag 5 augusti 2008
Om relevans i success stories från FRA
Så, då har äntligen FRA nåtts av det som vi alla andra dödliga alltid får leva med - nån gång emellanåt måste man faktiskt tala om för folk vad man gör, egentligen. Annars får man knappast fortsätta med sin verksamhet och än mindre utöka den. Detta att FRA säger ett enda knyst om vad de gör slås upp som nåt oerhört och aldrig tidigare skådat, vilket egentligen bara understryker vilken udda och inkrökt värld underrättelseverksamhet tvingas bli genom sin hemlighet.
Generaldirektör Ingvar Åkesson har uppfyllt min önskan och valt ut några exempel som ska ge motivation till att FRA har en bra och viktig verksamhet och därför ska betros med de tekniska möjligheterna att avlyssna oss alla på nätet för vårt eget bästa. Men håller de? Låt oss genast sprida ut dem på analysbänken:
1. Förhindrat mord på politisk flykting i början på 2000-talet
2. Dämpad kris vid ett par sovjetiska stridsflygplansincidenter 1985, varvid man frågade sig om Sovjetunionen var på gång att sätta igång nåt fuffens. Detta kunde FRA förneka, och man kunde tagga ner.
3. Asyl för tjetjenska flyktingar, eftersom FRA kunde verifiera att ryska styrkor var elaka mot tjetjener.
4. Ännu en nedtaggning - en svensk viggen störtade under ett spaningsuppdrag, och letterna påstod att ryssarna skjutit ner planet. Även här kunde FRA konstatera att det inte var så.
Bara fall 1 handlar eventuellt om såndant som nu är legaliserat med FRA-lagen. Fall 2 till 4 är klockrent sånt som FRA är till för att göra - lyssna på militär radio och lura ut vad som är på gång. Det ska de självfallet fortsätta med. Mycket är uppkopplat med tråd på Internet nuförtiden, men stridsflygplan, fartyg och stridsvagnar är det garanterat inte. Kabel är nu en gång för alla intimt förknippat med vissa räckviddsproblem, och det skulle se illa fånigt ut när den tog slut. *ptoing!!!* ;)
Fortfarande gäller därmed att en militär upptrappning är förknippad med en ökad radiotrafik mellan alla enheter, och den trafiken är det FRA:s sak att snappa upp och ge en bild av aktiviteten. Alltså: tre fall av fyra kan genast avföras från diskussionen, eftersom de inte handlar om internetspaning, utan om FRA:s oomstridda originaluppdrag.
Fall 1 kan med viss tvekan kallas relevant, däremot, det handlar om den sorts fall som man skulle kunna lösa med kabelspaning. Men man kan då undra - kommer det att vara möjligt att reproducera sen FRA brutit mot signalspaningens huvudregel "man får bara ut nåt matnyttigt om *ingen vet att man lyssnar*"?[1] Jag är rätt övertygad om att många av de hemliga avlyssnare som Carl Bildt (och vi internetsnubbar) påstår finns redan nu sitter och skakar på huvena just nu och säger "LEGALISERA spaningen? Erkänna att vi lyssnar? Är de inte kloka, de där svenskarna? Vad kommer vi DÅ att få i nätet?".
För det är ju uppenbart efter den publicitet det här har fått - ingen kommer nånsin att använda nätet till nåt allvarligt fuffens igen. Kanske var detta en komponent i att man försökt smyga igenom alla såna här förslag om ökad avlyssning utan debatt, för att minimera påminnandet av de element man spanar på av att man spanar.
Men låt oss då backa två steg och fundera på det viktigaste, perspektivet: om fall 1 vore både relevant och reproducerbart, skulle det då vara viktigt nog att undergräva vår personliga integritet för?
OK, mordet vore förstås väldigt dåligt om det genomförts, men inte så att det vore ett hot mot vårt land, vilket är vad som påstås är motivet bakom kabelspaningen. Och att kalla en politisk flyktings liv ovärderligt just i detta fall vore inget annat än ett hyckleri, när vi samtidigt vet hur många vi skickar tillbaka till ytterst osäkra förhållanden. Vi skulle rädda fler genom att koncentrera oss på flanken Migrationsverket i stället, och utan risk för den personliga integriteten.
Summa summarum: Tack för informationen, Invgar, det är bra att vi vet vad ni sysslar med och är bra till. Men vill du motivera lagen får du komma med nåt bättre.
Fotnoter:
[1] När man tänker efter finns det ett bekymmersamt lutande plan inbyggt i själva fenomenet "lagligt men inte tekniskt reglerad singalspaning". Enligt ett av signalspaningens huvudaxiom får man som sagt bara reda på nåt viktigt i situationer där ingen tror att man kan lyssna. (Skolexemplet är när fienden tror att man inte kan ha knäckt koden - vilket ger ett intressant dilemma om vad man kan göra med informationen man lyssnat sig till. Om man använder den alltför friskt förstår fienden att koden är knäckt, och byter - och då får man inte veta nåt alls igen.).
Med den logiken är det enda stället där FRA kan förvänta sig att hitta matnyttig info just precis där de inte FÅR titta, alltså i kommunikation inom landet. Detta kan förstås vara oerhört frustrerande för både en enskild anställd och en organisation som ständigt är mitt inne i ett eller annat sakfall som kan vara oerhört viktigt för rikets säkerhet, i synnerhet om man i sin ägo har en apparat som rent tekniskt KAN göra det man vill men inte får. Detta felaktiga incitament är viktigt att inte bygga upp, och det är ett starkt argument för att aldrig bygga system med sådana tekniska möjligheter.
Generaldirektör Ingvar Åkesson har uppfyllt min önskan och valt ut några exempel som ska ge motivation till att FRA har en bra och viktig verksamhet och därför ska betros med de tekniska möjligheterna att avlyssna oss alla på nätet för vårt eget bästa. Men håller de? Låt oss genast sprida ut dem på analysbänken:
1. Förhindrat mord på politisk flykting i början på 2000-talet
2. Dämpad kris vid ett par sovjetiska stridsflygplansincidenter 1985, varvid man frågade sig om Sovjetunionen var på gång att sätta igång nåt fuffens. Detta kunde FRA förneka, och man kunde tagga ner.
3. Asyl för tjetjenska flyktingar, eftersom FRA kunde verifiera att ryska styrkor var elaka mot tjetjener.
4. Ännu en nedtaggning - en svensk viggen störtade under ett spaningsuppdrag, och letterna påstod att ryssarna skjutit ner planet. Även här kunde FRA konstatera att det inte var så.
Bara fall 1 handlar eventuellt om såndant som nu är legaliserat med FRA-lagen. Fall 2 till 4 är klockrent sånt som FRA är till för att göra - lyssna på militär radio och lura ut vad som är på gång. Det ska de självfallet fortsätta med. Mycket är uppkopplat med tråd på Internet nuförtiden, men stridsflygplan, fartyg och stridsvagnar är det garanterat inte. Kabel är nu en gång för alla intimt förknippat med vissa räckviddsproblem, och det skulle se illa fånigt ut när den tog slut. *ptoing!!!* ;)
Fortfarande gäller därmed att en militär upptrappning är förknippad med en ökad radiotrafik mellan alla enheter, och den trafiken är det FRA:s sak att snappa upp och ge en bild av aktiviteten. Alltså: tre fall av fyra kan genast avföras från diskussionen, eftersom de inte handlar om internetspaning, utan om FRA:s oomstridda originaluppdrag.
Fall 1 kan med viss tvekan kallas relevant, däremot, det handlar om den sorts fall som man skulle kunna lösa med kabelspaning. Men man kan då undra - kommer det att vara möjligt att reproducera sen FRA brutit mot signalspaningens huvudregel "man får bara ut nåt matnyttigt om *ingen vet att man lyssnar*"?[1] Jag är rätt övertygad om att många av de hemliga avlyssnare som Carl Bildt (och vi internetsnubbar) påstår finns redan nu sitter och skakar på huvena just nu och säger "LEGALISERA spaningen? Erkänna att vi lyssnar? Är de inte kloka, de där svenskarna? Vad kommer vi DÅ att få i nätet?".
För det är ju uppenbart efter den publicitet det här har fått - ingen kommer nånsin att använda nätet till nåt allvarligt fuffens igen. Kanske var detta en komponent i att man försökt smyga igenom alla såna här förslag om ökad avlyssning utan debatt, för att minimera påminnandet av de element man spanar på av att man spanar.
Men låt oss då backa två steg och fundera på det viktigaste, perspektivet: om fall 1 vore både relevant och reproducerbart, skulle det då vara viktigt nog att undergräva vår personliga integritet för?
OK, mordet vore förstås väldigt dåligt om det genomförts, men inte så att det vore ett hot mot vårt land, vilket är vad som påstås är motivet bakom kabelspaningen. Och att kalla en politisk flyktings liv ovärderligt just i detta fall vore inget annat än ett hyckleri, när vi samtidigt vet hur många vi skickar tillbaka till ytterst osäkra förhållanden. Vi skulle rädda fler genom att koncentrera oss på flanken Migrationsverket i stället, och utan risk för den personliga integriteten.
Summa summarum: Tack för informationen, Invgar, det är bra att vi vet vad ni sysslar med och är bra till. Men vill du motivera lagen får du komma med nåt bättre.
Fotnoter:
[1] När man tänker efter finns det ett bekymmersamt lutande plan inbyggt i själva fenomenet "lagligt men inte tekniskt reglerad singalspaning". Enligt ett av signalspaningens huvudaxiom får man som sagt bara reda på nåt viktigt i situationer där ingen tror att man kan lyssna. (Skolexemplet är när fienden tror att man inte kan ha knäckt koden - vilket ger ett intressant dilemma om vad man kan göra med informationen man lyssnat sig till. Om man använder den alltför friskt förstår fienden att koden är knäckt, och byter - och då får man inte veta nåt alls igen.).
Med den logiken är det enda stället där FRA kan förvänta sig att hitta matnyttig info just precis där de inte FÅR titta, alltså i kommunikation inom landet. Detta kan förstås vara oerhört frustrerande för både en enskild anställd och en organisation som ständigt är mitt inne i ett eller annat sakfall som kan vara oerhört viktigt för rikets säkerhet, i synnerhet om man i sin ägo har en apparat som rent tekniskt KAN göra det man vill men inte får. Detta felaktiga incitament är viktigt att inte bygga upp, och det är ett starkt argument för att aldrig bygga system med sådana tekniska möjligheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
