En typisk politikerskada verkar vara förutsättningen "man måste vara perfekt balanserad för att vara värd att lyssna på." Det definierar raskt ut en hel del gott folk med lyssnansvärda åsikter - en åsikt är faktiskt, tvärtemot vad reglerna för det politiska fulspelet säger, en åsikt och ska beaktas sakligt - det vill säga helt oavsett vem som kommer med den och vederbörandes övriga åsikter. Detta är vetenskaplighet, den kraft vi ofta säger ska styra vårt sekulära samhälle, men som vi ständigt behöver påminnas om hur den fungerar.
Inom själva politiken kan det förstås vara praktiskt svårt att samarbeta med obalanserade personer och fortfarande uppnå nån slags resultat, så där må det finnas visst fog för åsikten.
Men när politiker går ett steg längre och dyvlar på folket kravet att vara balanserade - en och en och inte som en massa - för att vara värda att lyssna på - då har de tagit mönstret för långt. Här har vi dagens exempel: Göran Petterson, moderat riksdagsledamot, yttrar sig på sin blogg som följer:
"Det framgår allt klarare att de mest högljudda motståndarna till mycket stor del består av individer med ett kraftigt asymmetriskt politiskt intresse."
"Kraftfullt assymetrisk politiskt intresse", alltså. Varje människa i Svea rike måste alltså med andra ord balansera sig själv perfekt för att hans eller hennes åsikt ska räknas. Det gör det omöjligt att låta var och en få tycka vad de vill, och sen låta den klockformade normalfördelningen över befolkningen ta hand om balansen.
Själva grejen med att ha en representativ demokrati som vår är ju att vi inte ska behöva ha kapacitet och tid att ha den balansen själva - om den då plötsligt krävs av oss ändå för att bli representerade kan vi ju lika gärna införa direktdemokrati, för då vore vi alla vår egna politiker.
Och vad ska man vara symmetriska i förhållande till? Om politikernas egen balanspunkt förskjuts (i till exempel en mer "säkerhetsmässig" och maktpolitisk riktning som skett nu efter 9/11) är det vår förbannade skyldighet som folk att stå kvar och vara ett "assymetriskt" ankare tills världen kan komma till vett och sans igen.
Det är dock inte det allvarligaste problemet med Göran Pettersons artikel. Det är att han dels fokuserar på misstänkliggörande i stället för att ge oss de sakargument för FRA-systemets behövlighet som vi efterlyst - ska ankaret flyttas ska vi allt få veta varför det är nödvändigt.
Och som om inte det skulle vara nog har han enligt vad jag sett dessutom helt statistiskt fel.
Till exempel skriver han följande:
"För många av dem är det inte frågan om att finna en rimlig balans mellan rikets säkerhet och skyddet av den personliga integriteten. Det finns enligt dem ingenting som kan rättfärdiga något som helst intrång i den personliga integriteten. Skrapar man lite på ytan så torde man finna att flertalet av dessa debattörer även har svårighet med andra statliga "intrång" på deras frihet. Det torde finnas en mycket stark korrelation mellan motstånd mot FRA-lagen och motstånd mot personnummer, skyldighet för banker och arbetsgivare att lämna kontrolluppgifter till skattemyndigheterna samt skyldigheten att uppge bostadsadress till myndigheterna."
Jag har själv inte det minsta emot personnummer och de övriga saker som nämns, men däremot massiva problem med FRA-lagen. Om det gäller er också, gå gärna till Görans blogg och skriv det i ett enkelt inlägg - det skulle vara kul om den kunde förvandlas till en improviserad opinionsundersökning till motbevis för hans tes. :)
fredag 15 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har skickat privat till Göran en påminelse att svara på ditt inlägg på hans blog som jag tycker han är svarsskyldig dig. PS Jag tror jag kan räkna Göran som en av mina goda vänner.
Ditt inlägg:
"Martin Björnsson sa...
Göran,
Låt mig förklara en av anledningarna till att folk är så upprörda.
I mitt jobb som kvalitetsansvarig för ett program som många vanliga människor världen över använder får vi nåt halvt tusental buggrapporter varje vecka på saker som inte funkar i vår produkt.
En ganska stor del av dem är ren dynga i sig själva och går inte att använda, för att användaren inte beskrivit exakt hur han gjort för att få det oönskade beteendet. Ibland är han dessutom arg.
Sen finns det vissa som är guld, som beskriver PRECIS vad problemet är, hur det kan reproduceras, och ibland också föreslår en mycket bra förbättring.
Om vi nu vore fast i prestige och inte ville erkänna att vi gjort fel, *skulle* vi kunna göra det du gör nu - ta alla de "buggrapportörer" som inte förmår uttrycka sig så att vi förstår dem och använda dem som förevändning till att inte lyssna på de få som kan. En gång i tiden gjorde företag så. Då ändrade de sig först när folk gjorde uppror och tvingade dem, som Ralph Nader i USA med bilsäkerhetsbälten.
Nu har vi lärt oss att varenda buggrapport är en gåva som hjälper oss att bli bättre - vissa ger oss en indikation på storleken och existensen av ett problem, även om de inte kan beskriva det korrekt, och andra kan beskriva det exakt. Vi får en både kvantitativ och kvalitativ undersökning, alltså, och det alldeles gratis - om vi bara kan ta användarna på allvar och analysera det de säger, i stället för att säga att de som har rätt inte är tillräckligt många för att lyssnas på.
Detta hoppas jag verkligen kommer att sprida sig även till politiken, och det snart.
Så, varför berättar jag det här? Jo, för att svara på din fråga om varför folk blev så uppröra över ditt inlägg. Folk blir alltid upprörda när man diskvalificerar deras upplevelser. Ditt jobb som politiker är att försöka förstå även de som inte uttrycker sig på ett perfekt sätt, och filtrera ut kärnan i det de är upprörda över.
Det borde vara lätt, när det nu också finns andra som förmår beskriva exakt vad felet är.
Men det kräver att du släpper på din prestige och är beredd att lära nytt och ifrågasätta din egen ståndpunkt.
Jag och många andra har till exempel talat om för dig vad du måste göra för att vi ska acceptera FRA-lagen: visa upp konkreta sakargument för vad slags problem som lagen skulle lösa, och som skulle motivera den integritetskränkning den innebär. Vi väntar fortfarande på dem.
Skicka en kommentar