Skoltjejer i Nigeria startar "laptopsjukhus"

En av de bloggar jag följer är Mary Lou Jepsens på Pixel Qi, ett företag startat som en spinoff till One Laptop Per Child-projektekt för att vidareutveckla en datorskärm som dels har ett högkontrastläge så man kan använda den i direkt solljus och dels drar mycket mindre ström än dagens skärmar.

Idag skriver hon om den betarelease de tänker släppa till engagerade betatestare som bara väntar på att slita ut sin gamla skärm ur sin laptop och pilla in en bättre. Men framför allt skriver hon om sina erfarenheter från testningen av den första OLPC:n i Nigeria: en kombination av lutande bänkar med fem elever i varje, hårda betonggolv och en skärmsladd som lätt lossnade ledde till dåligheter.

Men vad hände då? Jo, en elvaårig tjej bestämde sig för att starta ett "datorsjukhus". Eftersom "alla vet" i Nigeria att bara tjejer jobbar på sjukhus, var det inget för killarna. Men tjejerna började vårda laptopparna i "sjukhuset", till att börja med genom att fixa de glappande skärmsladdarna, men sen också byta trasiga skärmar och högtalare. De lärde sig datorns "anatomi" på kuppen.

Jag ger mig tusan på att de inte ens tänkte på att det faktiskt var "teknik" de lärde sig. Se där ett snyggt sätt att inte låta fördomar ställa till det. För tänket inom felsökning och felfixande är ju förstås precis detsamma inom vilket fält det än är.