(English speakers: jump directly to the relevant info in english)
Igår gick jag genom vår fina flygstad och såg en Gripen göra piruetter bland molnen, och kände efter hur det skulle kännas om den i stället fanns ovanför Benghazi och skyddade de modiga libyer som vågat göra det rätta och göra uppror mot en orättfärdig och topp tunnor galen envåldshärskare, som nu använder sitt flyg mot dem. Det skulle kännas otvivelaktigt bra.
Tillverkar vi nu de här grejerna är det fan detta de ska användas till - skydd av de som vågar stå upp för demokratin, när de ber om det. Och det gör de - inte intervention på marken, men en flygfri zon. Det låter som ett rimligt sätt att jämna ut oddsen.
Faktiskt uppfyller det här alla krav som jag ställde för militärt ingripande när det drog ihop sig till att störta Saddam (då ungefär inga av dem uppfylldes). Framför allt att initiativet måste komma inifrån.
Idag fick jag ett mail från Avaaz, som låter mig och er kräva detta hos FN. Det kändes också bra. Libyerna ska i alla fall inte ha dött utan att jag gjort min vilja klar.
Brevet från Avaaz var som vanligt så bra att jag klistrar in hela (fasen vet varför de inte publicerar hela, med alla argument och pekare, så att man bara kan peka på det i stället.)
Dear friends,
The Arab League has introduced a UN resolution for a Libya no-fly zone, and a world-wide outcry is needed for it to pass. Send an urgent message to the UN Security Council and protect the Libyan people:
http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl
The Arab League has just formally proposed a resolution at the UN Security Council to create a no-fly zone over Libya. After weeks of international deadlock, this is the moment of truth -- and if we don't persuade the UN to act now, we could see in Libya one of the worst bloodbaths of our new century.
Qaddafi's forces are crushing the rebellion town by town. If they retake the country, brutal retribution awaits Libyans who challenged the regime. Already, reports of torture and killing are flowing from retaken areas.
Ordinary Libyans are asking if the world has abandoned them. The Avaaz community is deeply committed to non-violence, but enforcing a no-fly zone to ground Qaddafi's gunships is one case where UN-backed military action seems necessary. Polls of our community show 86% of us support a no-fly zone. Now, as the decisive UN vote nears, it's time for the biggest outcry we can raise.
We cheered when Libya's people rose up, and we cannot, we must not, ignore their plea for help now, in their darkest hour. Even if you've sent one before, click to send a message to the UN Security Council now:
http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl
The UN is split, but the ground is shifting rapidly -- with China, Russia, and Germany arguing against, and the Arab League, the Islamic Conference, the UK, and France pushing in favor. The US and India are on the fence. This is no old-style East-West debate, nor, as some fear, an oil-grab conspiracy. The Libyan provisional council, which France has recognized as Libya's legitimate government, is desperately calling for the no-fly zone and international support, but with each passing day, the danger grows that any help will come too late.
A no-fly zone alone isn't a silver bullet -- it should be matched by still-stronger targeted sanctions and asset freezes, jamming of Qaddafi's violence-inciting broadcasts, and more countries extending diplomatic recognition to Libya's provisional council. Even with all of that, it could fall short. But those opposing strong action must ask whether, with tens of thousands of lives in the balance, they're ready to call for inaction.
International law and the UN Security Council have made clear that, when mass crimes against humanity are committed, the international community has a responsibility to protect people from these crimes, even if their attacker is their own government. While we do not yet know the full magnitude of Qaddafi's crimes, we cannot look away. Click to send an urgent message to the UN Security Council delegates:
http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl
In the best-case scenario, Qaddafi would react to a UN resolution about a no-fly zone by ending his air attacks. But if he does not, enforcing the no-fly zone would require strikes on fighters he attempts to use, and possibly air strikes on Qaddafi's anti-aircraft missile batteries. There is a chance that a no-fly zone could lead to deeper international military involvement in Libya.
While the world (and Avaaz) objected strongly to George W. Bush's war in Iraq, and we have advocated for peaceful solutions to conflicts in numerous places, this is not Iraq. If we don't act soon, Libya could look more like Darfur, with massive crimes against humanity committed against whole communities of people. The Qaddafi regime has a long history of torture, massacring its own people and sponsoring international terrorism, and the Libyan people are unified against Qaddafi’s troops – even his own tribe and hometown have distanced themselves from his actions.
The situation in Libya -- and the world's response to it -- is complex, with many different actors and agendas, and the future of a post-Qaddafi Libya remains unclear. While this complexity must dictate the care we take in our actions, for the sake of tens of thousands of Libyan people, it cannot, it must not, render us inactive. Let's make the best choice we can, and act, now.
With hope,
Stephanie, Ricken, Ben, Alice, Graziela, Benjamin, Rewan, and the whole Avaaz team
SOURCES
Qaddafi Forces Resume Air Attacks on Retreating Libyan Rebels:
http://www.businessweek.com/news/2011-03-15/qaddafi-forces-resume-air-attacks-on-retreating-libyan-rebels.html
UN battle over Libya no-fly zone:
http://www.emirates247.com/news/world/un-battle-over-libya-no-fly-zone-2011-03-16-1.368854
Libya: Ajdabiya hit by fresh airstrikes:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/libya/8383137/Libya-Ajdabiya-hit-by-fresh-airstrikes.html
Libya 'point of decision' nears as Cameron aims to secure UN resolution:
http://www.guardian.co.uk/politics/2011/mar/14/cameron-gaddafi-france-lebanon-libya
Clinton Meets in Paris With Libyan Rebel Leader:
http://www.nytimes.com/2011/03/15/world/africa/15clinton.html
Gaddafi offers $400,00 bounty for Libyan opposition leader:
http://en.rian.ru/world/20110309/162928578.html
Libyan rebels recapture Brega:
http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/03/2011313211520579451.html
torsdag 17 mars 2011
tisdag 8 mars 2011
Vad finns att be om ursäkt för i S generella välfärd?
Fredrik Reinfeldts karriär har mer än någonting annat byggts på ett övergripande mål: den socialdemokratiska generella välfärden - att alla har medborgerliga rättigheter att få vissa bidrag, utan behovsprövning - förstör Sverige och svenskarna genom att listigt göra dem bidragsberoende, och måste monteras ned.
Nu när han lyckats både att ta makten och sen behålla den och S tillfälligt ligger som ett rykande vrak vid motorvägskanten - hade han rätt? Finns det nåt som S behöver be om ursäkt för här för att komma tillbaka?
Ja - en sak. Ett av de argument man ofta anfört för den generella välfärden är så dumt att det varit rent förolämpande. Man har sagt att 'om alla får bidrag, oavsett om de behöver eller inte, kommer de att bli mer välvilligt inställda till den generella välfärden'.
Tänk på saken - de personer man på detta sätt försöker vinna är smarta individer med höga inkomster, ofta ekonomiskt skolade och vana vid att räkna på kostnader och alternativkostnader - de gör det i sömnen, mer eller mindre. Dessa försöker man 'lura' genom att ta en stor del av deras pengar i progressiv skatt och tro att de blir nöjda för att man ger en tummetott tillbaka. Och dessutom SÄGER MAN ÖPPET att det är det man gör.
Jag har själv hört många högerdebattörer gnissla tänder (som här Johan Ingerö) över att känna sig orena och nedkletade av bidrag som de inte behöver. Med min arbetarbakgrund hade jag länge svårt att förstå detta, hur det kunde vara så illa att ta emot ett litet bidrag som man inte behövde? Men efter ett antal års lyssnande har dragit slutsatsen att det är här skon klämmer värst - jag skulle själv bli asförbannad om nån försökte manipulera mig så klumpigt, trodde att jag gick på det, och dessutom närmast skröt öppet över hur smarta de var.
Det hat och den motkraft som kan uppstå av nåt sånt vore faktiskt tillräckligt i sig själv för att kicka igång en karriär som Reinfeldts - både vad gäller personlig drivkraft hos karriäristen och vad gäller grogrund i samhället och därmed efterfrågan efter någon som gör sagda karriär.
Och alltihop i onödan, eftersom de riktiga argumenten för generell välfärd är så lysande i sig själva.
1) de skapar inte inlåsningseffekter, i och med att de inte försvinner när man börjar tjäna pengar - ett av de centrala problemen med bidrag överhuvudtaget
2) ju färre villkor, desto mindre måste de övervakas och kontrolleras, nånting som nästan alltid kostar mer pengar än det smakar
3) och man kan LITA på dem, utan risk för byråkratgodtycke eller att egen strulighet och glömska gör att man plötsligt råkar bli återbetalningsskyldig och få en smäll som man kanske inte klarar om man står utan marginaler. Det är en straight deal mellan människan och samhället som alla fattar.
Så, S, snälla - be om ursäkt för att ni förolämpat folks intelligens genom att använda ett så puckat argument, och gör sen aldrig om det. På så sätt stryper ni långsiktigt en del av nyrekryteringen av "anti-socialdemokrater" till moderaterna.
Och argumentera sen straight och stenhårt för att förklara det verkligt geniala i den generella välfärden. Den är en central del i den svenska modellen och levererar praktisk frihet till massan, till skillnad från högerns teoretiska frihet för alla och praktiska frihet endast till de få som har ekonomiska resurser.
Nu när han lyckats både att ta makten och sen behålla den och S tillfälligt ligger som ett rykande vrak vid motorvägskanten - hade han rätt? Finns det nåt som S behöver be om ursäkt för här för att komma tillbaka?
Ja - en sak. Ett av de argument man ofta anfört för den generella välfärden är så dumt att det varit rent förolämpande. Man har sagt att 'om alla får bidrag, oavsett om de behöver eller inte, kommer de att bli mer välvilligt inställda till den generella välfärden'.
Tänk på saken - de personer man på detta sätt försöker vinna är smarta individer med höga inkomster, ofta ekonomiskt skolade och vana vid att räkna på kostnader och alternativkostnader - de gör det i sömnen, mer eller mindre. Dessa försöker man 'lura' genom att ta en stor del av deras pengar i progressiv skatt och tro att de blir nöjda för att man ger en tummetott tillbaka. Och dessutom SÄGER MAN ÖPPET att det är det man gör.
Jag har själv hört många högerdebattörer gnissla tänder (som här Johan Ingerö) över att känna sig orena och nedkletade av bidrag som de inte behöver. Med min arbetarbakgrund hade jag länge svårt att förstå detta, hur det kunde vara så illa att ta emot ett litet bidrag som man inte behövde? Men efter ett antal års lyssnande har dragit slutsatsen att det är här skon klämmer värst - jag skulle själv bli asförbannad om nån försökte manipulera mig så klumpigt, trodde att jag gick på det, och dessutom närmast skröt öppet över hur smarta de var.
Det hat och den motkraft som kan uppstå av nåt sånt vore faktiskt tillräckligt i sig själv för att kicka igång en karriär som Reinfeldts - både vad gäller personlig drivkraft hos karriäristen och vad gäller grogrund i samhället och därmed efterfrågan efter någon som gör sagda karriär.
Och alltihop i onödan, eftersom de riktiga argumenten för generell välfärd är så lysande i sig själva.
1) de skapar inte inlåsningseffekter, i och med att de inte försvinner när man börjar tjäna pengar - ett av de centrala problemen med bidrag överhuvudtaget
2) ju färre villkor, desto mindre måste de övervakas och kontrolleras, nånting som nästan alltid kostar mer pengar än det smakar
3) och man kan LITA på dem, utan risk för byråkratgodtycke eller att egen strulighet och glömska gör att man plötsligt råkar bli återbetalningsskyldig och få en smäll som man kanske inte klarar om man står utan marginaler. Det är en straight deal mellan människan och samhället som alla fattar.
Så, S, snälla - be om ursäkt för att ni förolämpat folks intelligens genom att använda ett så puckat argument, och gör sen aldrig om det. På så sätt stryper ni långsiktigt en del av nyrekryteringen av "anti-socialdemokrater" till moderaterna.
Och argumentera sen straight och stenhårt för att förklara det verkligt geniala i den generella välfärden. Den är en central del i den svenska modellen och levererar praktisk frihet till massan, till skillnad från högerns teoretiska frihet för alla och praktiska frihet endast till de få som har ekonomiska resurser.
Published with Blogger-droid v1.6.7
fredag 4 mars 2011
En liten sång om utbytbarhet till regeringen Reinfeldt II
Plöstligt uppenbarade sig en liten sång i mitt huvud, till ära åt statsminister Fredrik Reinfeldt och hans uppenbarligen oändligt utbytbara ministrar:
Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Så krokodilerna som i pressen gapa
Umpa umpa fallerallera
Inte åt mig, men åt min lilla apa
Umpa umpa fallerallera
Själv är herr Reinfeldt fullständigt outbytbar såsom varande högerns enda hopp att få och behålla makten, vilket ger honom en hett åtrådd monopolsituation där han kan göra nästan vad han vill. Bland annat i FRA-debatten blev det tydligt hur enormt mycket han kan få alliansriksdagsfolket att gå med på genom att hota med att avgå. Det är lite ironiskt att marknadsfrämjarna Moderaterna därmed åter en gång har lyckats med att få fram en helkass konkurrenssituation.
Ministrarna sitter där som leende välbetalda prydnader, handplockade för att vara de enda människorna i Sverige som förmår hitta på och föra fram sätt att vara stolta över den politik som förs.
Här är till exempel migrationsminister Billström stolt över svensk migrationspolitik för att vi 'bara' skickade tillbaka 20% av irakierna när det var som värst. Stolt, trots massiv kritik från UNHCR. Stolt, över att ha infört ett 'rättssäkert' system, vilket i klartext betyder att det kvittar hur många medborgare som engagerar sig i ett fall där det gått särskilt idiotiskt fel - det ska dömas enligt lagen, och sedan utföras. Sen kanske lagen kan ändras i efterhand, men först när skadan redan är skedd på de stackars individer som kommer i kläm. Det kallas rättssäkert, men jag har svårt att se det som nåt annat än en sällsynt mekanisk och inhuman maskin, vars skapare försöker undkomma ingenjörens ansvar genom att säga 'det är inte jag, det är maskinen!' Men så har jag heller inte en ministerlön för att vara stolt över den.
Miljöminister Carlgren med sin 'genförbättrande' vargjakt, sin nyvaknade vurm för Förbifart Stockholm (som lokal centerpolitiker på Ekerö på Dennispaketets tidmindes han minsann att nya motorvägar bara föder ännu mer trafik, men det har han glömt nu) och sitt eviga leende är en annan.
Och socialförsämr... säkringsminister Ulf Kristersson är ytterligare en målvakt, som anser att den genomförda förändringen i stort varit bra, ja till och med 'historisk'. Ja, det tror jag också - historikerna i framtiden vore nog okunniga om de inte räknade in vår tids största dövöron till remissinstanser och körande efter blind ideologisk tro på sin egen och högerpressens propaganda rakt in i väggen. Den tidigare målvakten Christina Husmark-Pehrsson var inte tillräckligt bra på sitt fasadarbete, utan blev i slutändan slängd åt krokodilerna.
Men med tanke på historien måste ju de här nya små aporna förstå hur oerhört lite stöd uppifrån de kommer att få när presskrokodilerna väl börjar gapa efter dem - och man undrar om de inte snart kommer att börja ställa sig samma fråga som de krympande småsyskonen i alliansen nu gör - "vad får vi egentligen ut av att stödja den där mannen"? Scaber Nestor har döpt hans taktik till "associationsprojicering" - att synas i varje positivt sammanhang, men fullständigt försvinna när det blåser snålt för att inte förknippas med nånting negativt nånsin. Den negativa associationen får den lilla ministerapan snällt ta med sig ner i krokodilgapet.
Hans outbytbarhet Fredrik Reinfeldt, härskare över Sverige (och ledarstilmässigt en direkt arvtagare till Kung Göran, vilket är sanslöst med tanke på att en stor anledning att sossarna åkte ut var en fet övermättnad på just honom). Snälla högern, kan ni inte växa fram några mänskligare alternativ som genom sin blotta existens kunde avhålla honom från de värsta excesserna?
Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Så krokodilerna som i pressen gapa
Umpa umpa fallerallera
Inte åt mig, men åt min lilla apa
Umpa umpa fallerallera
Själv är herr Reinfeldt fullständigt outbytbar såsom varande högerns enda hopp att få och behålla makten, vilket ger honom en hett åtrådd monopolsituation där han kan göra nästan vad han vill. Bland annat i FRA-debatten blev det tydligt hur enormt mycket han kan få alliansriksdagsfolket att gå med på genom att hota med att avgå. Det är lite ironiskt att marknadsfrämjarna Moderaterna därmed åter en gång har lyckats med att få fram en helkass konkurrenssituation.
Ministrarna sitter där som leende välbetalda prydnader, handplockade för att vara de enda människorna i Sverige som förmår hitta på och föra fram sätt att vara stolta över den politik som förs.
Här är till exempel migrationsminister Billström stolt över svensk migrationspolitik för att vi 'bara' skickade tillbaka 20% av irakierna när det var som värst. Stolt, trots massiv kritik från UNHCR. Stolt, över att ha infört ett 'rättssäkert' system, vilket i klartext betyder att det kvittar hur många medborgare som engagerar sig i ett fall där det gått särskilt idiotiskt fel - det ska dömas enligt lagen, och sedan utföras. Sen kanske lagen kan ändras i efterhand, men först när skadan redan är skedd på de stackars individer som kommer i kläm. Det kallas rättssäkert, men jag har svårt att se det som nåt annat än en sällsynt mekanisk och inhuman maskin, vars skapare försöker undkomma ingenjörens ansvar genom att säga 'det är inte jag, det är maskinen!' Men så har jag heller inte en ministerlön för att vara stolt över den.
Miljöminister Carlgren med sin 'genförbättrande' vargjakt, sin nyvaknade vurm för Förbifart Stockholm (som lokal centerpolitiker på Ekerö på Dennispaketets tidmindes han minsann att nya motorvägar bara föder ännu mer trafik, men det har han glömt nu) och sitt eviga leende är en annan.
Och socialförsämr... säkringsminister Ulf Kristersson är ytterligare en målvakt, som anser att den genomförda förändringen i stort varit bra, ja till och med 'historisk'. Ja, det tror jag också - historikerna i framtiden vore nog okunniga om de inte räknade in vår tids största dövöron till remissinstanser och körande efter blind ideologisk tro på sin egen och högerpressens propaganda rakt in i väggen. Den tidigare målvakten Christina Husmark-Pehrsson var inte tillräckligt bra på sitt fasadarbete, utan blev i slutändan slängd åt krokodilerna.
Men med tanke på historien måste ju de här nya små aporna förstå hur oerhört lite stöd uppifrån de kommer att få när presskrokodilerna väl börjar gapa efter dem - och man undrar om de inte snart kommer att börja ställa sig samma fråga som de krympande småsyskonen i alliansen nu gör - "vad får vi egentligen ut av att stödja den där mannen"? Scaber Nestor har döpt hans taktik till "associationsprojicering" - att synas i varje positivt sammanhang, men fullständigt försvinna när det blåser snålt för att inte förknippas med nånting negativt nånsin. Den negativa associationen får den lilla ministerapan snällt ta med sig ner i krokodilgapet.
Hans outbytbarhet Fredrik Reinfeldt, härskare över Sverige (och ledarstilmässigt en direkt arvtagare till Kung Göran, vilket är sanslöst med tanke på att en stor anledning att sossarna åkte ut var en fet övermättnad på just honom). Snälla högern, kan ni inte växa fram några mänskligare alternativ som genom sin blotta existens kunde avhålla honom från de värsta excesserna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
