Snälla eller fega, S?

Till Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Det är en viktig insikt från både Pippi Långstrump och Bamse som varit inbyggt i ert dna och er politik, i alla fall när den varit som bäst.

Men den som är mycket snäll måste också vara mycket modig. Annars riskerar man att bli feg i stället för snäll - ta det från nån som växt upp som 'snäll kille' och insett i efterhand hur mycket förklädd feghet på vissa områden det egentligen handlade om. Jag har i vuxen ålder tvingats ta ansvar för att sluta fega här. Jag var ingen dålig person innan heller - det fanns bara saker jag måste lära mig. Precis så är det med er också. Och med alla. 

Det är det här 'snällismens' belackare har lite rätt om, fast de har fel om mycket annat - och när ni nu har som er mycket hedrande politiska inriktning att vara dess  försvarare måste ni se till att inte ge dem rätt. Att visa att man KAN vara modig FAST man är snäll. För annars är man bara en liten lort, för att återigen citera Astrid.

Jesus, snällhetens superstjärna, drog sig till exempel inte för att köra ut månglarna ur templet. Ska ni ta mod till er och göra detsamma; köra ut dem som inte brinner för vänsterpolitik (fast på ett smart, nytt sätt utan de gamla nackdelarna) men ändå sitter kvar på sina arvoderade stolar - för att de inte vet nåt annat?

(På tal om Jesus lider kyrkan också av lite samma problem: eftersom man måste vara (verka!) Snäll kan man inte kritisera öppet. Men kritisera och slita konflikter måste man ändå om man ska finnas i en organisation, så därför blir det skitsnack och fulspel i kulisserna i stället, och dålig psykisk hälsa därefter.)

Nej, ni måste inte peka finger eller hemfalla åt ideologisk rensning. Men ni MÅSTE våga sätta en svår och djärv riktning, och villkor som automatiskt rensar ut karriärister. Och kräva att ALLA på arvoderade platser ställer dem till förfogande, som Johanna Graf förespråkar här, och sen rösta om vilka ni vill ha där, i god interndemokratisk ordning.

Det känns ruggigt att göra sig av med så mycket politisk och ekonomisk erfarenhet, men jag lovar att det är enda sättet för att attrahera de unga, nya imponerande människor med vänsterinriktning som finns och bara letar efter en utmaning värdig dem och en arena där deras talang är efterfrågad. Och som det blivit nu är det onekligen en utmaning att få ert parti på rätt köl igen.

Och ni kommer att andas så mycket friskare luft efteråt. Omöjligheter byts plötsligt till möjligheter. Och ingen 'antisnällist' kan sen längre skälla er för att ni är fega. Tear down the wall! Tear down the wall! ...

Vad finns att be om ursäkt för i S generella välfärd?

Fredrik Reinfeldts karriär har mer än någonting annat byggts på ett övergripande mål: den socialdemokratiska generella välfärden - att alla har medborgerliga rättigheter att få vissa bidrag, utan behovsprövning - förstör Sverige och svenskarna genom att listigt göra dem bidragsberoende, och måste monteras ned.

Nu när han lyckats både att ta makten och sen behålla den och S tillfälligt ligger som ett rykande vrak vid motorvägskanten - hade han rätt? Finns det nåt som S behöver be om ursäkt för här för att komma tillbaka?

Ja - en sak. Ett av de argument man ofta anfört för den generella välfärden är så dumt att det varit rent förolämpande. Man har sagt att 'om alla får bidrag, oavsett om de behöver eller inte, kommer de att bli mer välvilligt inställda till den generella välfärden'.

Tänk på saken - de personer man på detta sätt försöker vinna är smarta individer med höga inkomster, ofta ekonomiskt skolade och vana vid att räkna på kostnader och alternativkostnader - de gör det i sömnen, mer eller mindre. Dessa försöker man 'lura' genom att ta en stor del av deras pengar i progressiv skatt och tro att de blir nöjda för att man ger en tummetott tillbaka. Och dessutom SÄGER MAN ÖPPET att det är det man gör.

Jag har själv hört många högerdebattörer gnissla tänder (som här Johan Ingerö) över att känna sig orena och nedkletade av bidrag som de inte behöver. Med min arbetarbakgrund hade jag länge svårt att förstå detta, hur det kunde vara så illa att ta emot ett litet bidrag som man inte behövde? Men efter ett antal års lyssnande har dragit slutsatsen att det är här skon klämmer värst - jag skulle själv bli asförbannad om nån försökte manipulera mig så klumpigt, trodde att jag gick på det, och dessutom närmast skröt öppet över hur smarta de var.

Det hat och den motkraft som kan uppstå av nåt sånt vore faktiskt tillräckligt i sig själv för att kicka igång en karriär som Reinfeldts - både vad gäller personlig drivkraft hos karriäristen och vad gäller grogrund i samhället och därmed efterfrågan efter någon som gör sagda karriär.

Och alltihop i onödan, eftersom de riktiga argumenten för generell välfärd är så lysande i sig själva.

1) de skapar inte inlåsningseffekter, i och med att de inte försvinner när man börjar tjäna pengar - ett av de centrala problemen med bidrag överhuvudtaget

2) ju färre villkor, desto mindre måste de övervakas och kontrolleras, nånting som nästan alltid kostar mer pengar än det smakar

3) och man kan LITA på dem, utan risk för byråkratgodtycke eller att egen strulighet och glömska gör att man plötsligt råkar bli återbetalningsskyldig och få en smäll som man kanske inte klarar om man står utan marginaler. Det är en straight deal mellan människan och samhället som alla fattar.

Så, S, snälla - be om ursäkt för att ni förolämpat folks intelligens genom att använda ett så puckat argument, och gör sen aldrig om det. På så sätt stryper ni långsiktigt en del av nyrekryteringen av "anti-socialdemokrater" till moderaterna.

Och argumentera sen straight och stenhårt för att förklara det verkligt geniala i den generella välfärden. Den är en central del i den svenska modellen och levererar praktisk frihet till massan, till skillnad från högerns teoretiska frihet för alla och praktiska frihet endast till de få som har ekonomiska resurser.

Published with Blogger-droid v1.6.7