Medborgarförslag: Gör reklam för, och med, lokal kultur!

Så, nytt medborgarförslag inskickat. Spänd förväntan över hur det ska tas emot. Såhär lyder texten:

Linköpings kommun bör göra reklam på 

1) förstasidan på www.linkoping.se 

2) monitor på resecentrum

3) fler bra ställen som man kontrollerar

om ALLA lokala evenemang under dagen som man har kännedom om - med data från pagang.info, och helst också samarbeten med fristående evenemangsguider och andra källor för att få ett så brett utbud som möjligt.

Reklamen ska vara i form av en överblickbar lista som effektivt svarar på frågan: "Vad kan jag göra i Linköping idag?" 

Kommunens egna evenemang via till exempel Arenabolaget ska också vara med i flödet i samma storlek som alla andra, liksom både finkultur och krogevenemang, sporthändelser av olika storlek, från LHC:s matcher till lokalsport, kommersiella saker och gratissaker, ALLA möjligheter för dagen. 

Detta är den bästa slags reklam Linköpings kommun kan göra för sig själv. Reklam för bara Kommunens egen verksamhet läser folk inte - i stället bör man handgripligen visa alla de stora möjligheterna man har både som konsument och som producent i Linköping. En kommun som fokuserar på att visa detta är en intressant kommun att flytta till - för de som vill starta saker, och för de som vill uppleva saker, och de som vill båda. 

På monitorn/hemsidan kan strax intill också visas annonser från nystartade lokala företag, för att hjälpa dem igång. Det sägs att man måste finnas tre år i Linköping innan folk vet om det - det är livsviktigt att ändra på detta, så att nya uppstarter kommer ut till folks medvetande innan de dör. Detta är egentligen samma sak i en annan domän, att visa upp det som är nytt och fräscht i stan, och det som folk här väljer att starta av egen fri vilja.

Detta är ett effektivt sätt att få ner trösklarna till "marknaderna" i Linköping och förbättra jordmånen för både nya små företagare och nya kulturproducenter, som sen kan växa och bli stora - eller i alla fall under tiden glädja många Linköpingsbor, inspirera andra till att också starta med något, och visa sig som en intressant stad som nytt intressant folk vill flytta till. 

Det här är också ett väldigt billigt sätt för kommunen att stödja såna aktörer med nånting som är oerhört värdefullt för dem. Kommunen är en stor organisation och har därför en stor "synlighet" utåt att utnyttja för sån här reklam - många passerar resecentrum och www.linkoping.se. Och tillräckligt mycket data samlas redan, så det handlar bara om att exponera den där många ser den. 

/Martin Björnsson

‘I like to tell city leaders that finding ways to help support a local music scene can be just as important as investing in high-tech business and far more effective than building a downtown mall’ 

Richard Florida: The rise of the creative class: and how it’s transforming work, leisure, community, and everyday life. Basic Books, New York.(p 229).

Medborgarförslag om öppet datainitiativ inlämnat :D

Så, äntligen har jag fått ändan ur vagnen och ner i soffan länge nog för att författa det där medborgarförslaget jag tänkt länge. (På köpet fick Linköpings kommun en felrapport om att deras formulär för medborgarförslag inte accepterade min fullt giltiga lysatormailadress med efterledet @lysator.liu.se - det var tydligen kodat av nån som aldrig sett en mailadress som haft fler än två delar i datornamnet. :P )

Såhär blev det:

Öppet datainitiativ för Linköping

Gör så många som möjligt av de data som kommunen samlar tillgängliga kostnadsfritt på en website i ett maskinläsbart format, så att lokala utvecklare kan använda dem i mobila appar eller webtjänster. Samla på siten också länkar till skapade appar och tjänster för att sprida dem. Utlys eventuellt också en tävling om vem som gör den bästa appen/tjänsten, för att få fokus på det hela.

I Linköping bor Sveriges bästa utvecklare. Många av dem älskar att göra innovativa saker med data, om de bara får chansen. Genom att ge dem tillgång till datat kan kommunen få tjänster gjorda som man annars inte haft ideer, tid eller pengar till. Medborgarna får service och utvecklarna får erfarenhet och ett gott namn, och eventuellt försäljningsintäkter om man lyckas göra nåt som går att sälja. Är man snabb igång kan stan dessutom glänsa som föregångare inom öppenhet och innovativt dataanvändare, och stärka sitt rykte som datastad.

Länkar:
http://data.gov
Obamaadministrationens öppna data-projekt

http://data.gov.uk
Motsvarande i Storbritannien

http://mashable.com/2011/02/15/how-open-data-initiatives-can-improve-city-life/
Genomgång av olika städer med öppna datainitiativ och hur det genererat nytta för dem

Schåå! (som Lo nöjt säger när hon är färdig med nåt. :D)

Psykvårdsdebatt á la Linköping

(Återanvänt och utökat från kommentar på Samtidsanalys blogg)

Jag var på en mycket underlig paneldebatt i Linköpings bibliotek för några månader sen. Anna Odell var där och var imponerande bra, fast hon inte kunde visa sitt videoverk om hur hon behandlades vid omhändertagandet, för att ingen tänkt på att biblioteket har glasväggar och det var ljust ute.

Några småsaker som kom fram var bland annat att:

1) Hennes fokus med hela projektet var att visa sitt eget omhändertagande på psyk för ett antal år sen ur en patientsynvinkel, så man kunde förstå hur kränkande det var. Hon var helt på det klara att det var nödvändigt att omhänderta i sig, det enda hon ville var att det skulle framgå med hur enkla medel man hade kunnat göra det mycket bättre.

(Jag sympatiserar oerhört starkt med det sen gången jag själv var inlagd (även om det i mitt fall var på eget bevåg och inget tvång behövde tillgripas). Själv skrev jag mitt eget förslag på förbättringar under tiden och lämnade till läkarna, mest för att ha nåt positivt att jobba med - det var nog rätt förvirrat, men jag tror det fanns ett och annat där som var användbart.)

2) Hon hade först kontaktat psykvården och försökt få iscensätta sitt eget omhändertagande - men fått nej, för enligt dem var en gång knäpp alltid knäpp, fast hon tillfrisknat för länge sen. Och nåt konstprojekt från nån (ex)patient ville de verkligen inte vara med om.

3) Sen hade hon rådgjort med en advokat och frågat om det kunde leda till lagproblem om hon gjorde det genom att fejka. Det trodde han inte - maximalt kunde hon få betala skadestånd för förbrukade resurser, men inget straffrättsligt. Det visade sig vara ... en felbedömning. ;)

4) När hon blev inlämnad av polisen efter ett omhändertagande som enligt den närvarande polisrepresentanten var alldeles onödligt brutalt, skjutsades hon direkt in på ett rum på psyk där hon las i bälte (alltså fastspänd på en bår.) En av grejerna hon ville visa med det hela var att just det psyket, där David Eberhardt, var chef, bälteslade patienter väldigt mycket oftare än andra psyken.

5) Genom en misskommunikation fick personalen på psyket veta att hon hade varit utsatt för ett sexövergrepp. Ändå spände de fast henne på en äldre typ av bår (utbytt på andra psyken) där benen spänns fast isär, och det första som hände var att nån drog ner hennes byxor och gav henne en spruta. Hon frågade sig om det verkligen varit särskilt lämpligt på nån som just hade blivit utsatt för sexövergrepp.

Nå. Tillbaka till själva debatten.

Alla i panelen - från psykvården, sjukvårdspolitiker, polis och andra - var rörande överens och sjöng hennes lov enligt samma visa - "först tyckte jag det var upprörande, det hon gjorde, men nu har jag minsann förstått att hon är bra för att visa på problemen"... - MEN det gick inte att konfrontera dem med VAD de var villiga att göra åt problemen och problematisera deras ganska ytliga lösningar lite, för inga publikfrågor tilläts! (Antar att de var rädda för att nåt psyko i publiken skulle yttra sig, fast de nyss sagt hur viktigt det var att "vi lyssnade på patienterna." - rent teoretiskt.)

Så jag fick vänta till efteråt med att konfrontera Finn Bengtsson, östgötsk riksdagsledamot, som tidigare i debatten sagt att det var ett stort problem att unga män inte sökte hjälp i tid.

Min fråga var om det problemet inte förvärrades med den massiva ungdomsarbetslösheten kombinerat med arbetsgivarnas fördomar och ovilja att ta minsta lilla chans på psyksjuka, diagnostiserade, och andra avvikande. I en sån kontext blir det lätt att man på inga vis vill ha en etikett eller diagnos eller identitet som psyksjuk, för då skulle det bli helt klippt omöjligt att få ett jobb.

Tyvärr blev han bara blank i ögonen och halkade slentrianmässigt in i att man måste ändra LAS för att minska ungdomsarbetslösheten. :( Jag hade gärna velat ha honom uppe på podiet när jag ställde frågan, jag tror inte han hade kunnat ducka undan lika enkelt där.