Svensk valdebatt - konsten att stolt stå med ett enda verktyg i lådan

I tider av svensk valdebatt känner jag mig ofta uppgiven. När man lyssnar på argumentationen får man en otäck känsla av att vi fortfarande bara verkar ha två byggföretag att välja på när vi ska bygga om vårt gamla men i grunden sunda folkhem.

Det ena gillar hammare, och använder hammare till allt.

Det andra tycker att såg alltid är bättre.

Båda kan stå i timtal i talarstolar och framhålla fördelarna med sitt eget verktyg.

De som gillar hammare låtsas aldrig om offentligt att det existerar någonting som skulle behöva sågas. Fast de sågar ändå lite grann, valhänt och i smyg, och hammaren själv ligger numera oftast och samlar damm i lådan, medan den används friskt i retoriken.

De som gillar sågar har i alla tider förnekat förekomsten av spik som skulle behöva hamras - allt löser ju sig automatiskt om man bara sågar ordentligt. Vanligt folk har mottagit denna argumentation med en viss skepsis, emedan de sett rätt gott om utstickande spikar i sina liv (i synnerhet sen hammarföretaget verkar ha tröttnat på att faktiskt slå i dem). Men förra valet började sågföretaget i stället påstå att det visst finns spikar, men att det går bättre att hamra i dem med en såg än med en hammare - och då vann de! Sen dess sågar de på, och gör hamrande ljud med munnen.

Hörselkåpor har de också på, för att inte höra remissinstansernas rop om att vissa balkar kanske faktiskt ändå är bärande.

Nog för att jag ibland sett skymtar av sådan närmast religiös envishet även inom mitt eget och andra ingenjörsyrken - enstaka människor som hävdar till exempel att "trådning löser alla problem!"/"meddelandeloopar är alltid bäst, sådetså!" De tas dock inte på allvar eftersom de allra flesta ingenjörer har sett tillräckligt många felanvändningar av båda modellerna för att förstå att alla modeller, verktyg och teorier har sitt eget användningsområde, och om man går utanför detta gör man sig bara dum.

Och hur långt hade vi kommit om hela fysikforskningen hade stannat upp på stället tills alla fysiker lyckats battla ut svaret på frågan "är elektromagnetisk strålning en vågrörelse, eller partiklar?". Nu lyckades man, efter visst grumsande, leva med svaret "både ock - de är olika sätt att se samma sak!", och använda vågrörelseteorier för att räkna på den när det passar, och partikelfysik när det är bättre. Fysiker måste faktiskt förhålla sig till hur världen är konstruerad, och det innebär att till och med använda teorier som man inte gillar, om de visar sig fungera.

I skarp kontrast är det fortfarande år 2010 fullständigt möjligt för politiker att käbbla om huruvida högers eller vänsters syn på verkligenheten är Rätt(TM). I stället för att förstå (och säga rakt ut!) att de är olika men lika giltiga sätt att se världen på, och att om man behärskar båda kan man få en mycket fullständigare bild av vad som pågår, och bättre möjligheter att hitta en kombination av dem som maximerar vinsten och minimerar risker och oönskade bieffekter.

Eller för den delen kompensera med andra medel för att få samma vinster som en av teorierna skulle ha gett även i ett fall där man bestämmer sig för att inte använda den för att bieffekterna skulle bli för svåra.

Så snälla, ge oss ett byggföretag som har hela verktygslådan full med verktyg, och kunskap och driv att använda dem i olika kombinationer, följa upp resultaten, tänka om om det behövs, och inte ge sig förrän kvalitet råder i varenda vrå av vårt folkhem - och inte bara i vardagsrummet där medelklassen häckar. Jag är övertygad om att det är nästa framgångsrecept, inte återställare av vare sig vänsterns glansperiod, eller högerns innan den.

Det är det enda som skulle kunna väcka vår entusiasm över politik igen.







PS.
Medan jag skrev fick jag en ny insikt om Yin och Yang, den gamla asiatiska symbolen för dualism i balans. Den har en liten prick av den varje färg inne i det motsatta fältet, för att visa på att det alltid finns lite grann av det ena i det andra. Detta har jag alltid funnit mycket sympatiskt, men nu förstod jag bättre varför det är så viktigt. Man måste i alla fall ha en liten förståelse av poängen med den motsatta sidan och dess tänkande, om inte annat så för att se till att man implementerar dess fördelar på annat sätt. Annars kommer balansen aldrig att bli stabil, utan pendla mellan den ena och andra sidan, med omslag när bristen på den andra sidans fördelar blivit alltför stor.

De var kluriga, de gamla asiaterna.