Dessvärre är det svårt att sluta lyssna på nyheter för det. Detta leder ofta till att jag känner mig som en tryckkokare överfull av halvtyckta åsikter och halvskrivna blogginlägg, som liksom aldrig får komma ut.
Då är det förlösande när nyheterna plötsligt levererar ett färdigskrivet inlägg som säger precis det man vill ha sagt, och dessutom är signerat av ekonomipristagaren Paul Krugman.
Han pekar i korthet på att världen, och EU i synnerhet, nu håller på att spara sig ned i en depression i skräck över att i likhet med Grekland bli offer för motspekulation. Han påpekar att det inte bara är kortsiktig budgetdisciplin som ger tillit för en ekonomi - man måste ha en framtid långsiktigt också, och om man skaffar sig budgetdisciplinen genom att döda alltför många utgifter och därmed medborgarnas konsumtion, då kan man offra framtiden för exakt balans just nu. Och det riktigt intressanta är att till och med spekulanterna verkar förstå detta, och inte blir blidkade bara för att den grekiska regeringen pressar igenom försämringar av skyddsnäten och pensionssystemen.
Slutklämmen är så bra så att jag citerar den rakt av:
So I don’t think this is really about Greece, or indeed about any realistic appreciation of the tradeoffs between deficits and jobs. It is, instead, the victory of an orthodoxy that has little to do with rational analysis, whose main tenet is that imposing suffering on other people is how you show leadership in tough times.
Precis vad jag känt om hur man sett på ledarskap de senaste åren. Ju tuffare desto bättre, och störst fjäder i hatten till den som lyckats trycka igenom det mest impopulära förslaget - helt oavsett om det var rätt eller fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar