Dagens goda gärning - försök till marknadsupprensning

Idag har jag anmält ComHem för konsumentverket. Det tog två minuter tack vare emailmöjligheten, och känns lite högtidligt.

Ärende: Felaktig prisinformation

Meddelande: Hej!

Jag vill anmäla följande reklam till er: Comhem säljer (i likhet med många andra) abonnemang med en bindningstid på 12 eller 24 månader, men annonserar bara med priset under de första rabatterade 6 månaderna.

Det är inte korrekt, och även om man senare får reda på de exakta villkoren har man i det första ögonblicket fått en mer fördelaktig känsla än vad erbjudandet egentligen motiverar. Reklambranschen vet att det första intrycket är det viktigaste.

Möjligen skulle de få annonsera med medelvärdet - totalsumman utslaget över bindningstidsmånaderna. Dokumentation: screenshot av comhems hemsida idag 2011-01-27.

Medan jag var igång bollade jag in ett förslag till socialdemokraterna på Twitter att göra sånt här otyg olagligt. Få se om de nappar.

En av de saker sossarna borde be om ursäkt för

Det är allt lite sorglustigt att se Socialdemokraterna sno runt i cirklar och kriskommissioner och leta Felet, det som svenskarna uppenbarligen fortfarande vill straffa dem för.

Visst, det är väl bra att låta alla komma till tals i god demokratisk ordning. Men själv tycker jag det hela är enkelt. Det är bara att lyssna på vad borgarna upprepar varje gång de får chansen, och tolka det utifrån en vänsterståndpunkt i stället för den Schlingmannska.

Till exempel i den här artikeln av Hillevi Engström, nybliven arbetsmarknadsminister. Efter en inledning med de vanliga ViTarAnsvar-flosklerna i en densitet som känns rent kinakommunistisk, och en mittsektion där hon behandlar sakfrågan, kommer slutklämmen:

Före 2006 gömdes långtidsarbetslösa i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Åtgärderna låste in människor i stället för att ge möjlighet till deltagande på arbetsmarknaden. Utanförskapet växte. Förtidspension blev ofta lösningen.

Detta är sant. Genom att ge upp om de som hamnade utanför skapade ni en grogrund för borgarna för att lösa problemet på sitt eget sätt. Det är relevant kritik, och den kommer att fortsätta att bita tills ni bett om ursäkt och visar att ni är beredda att lösa problemet, och att era metoder är bättre.

Och vad är då en bra vänsterlösning på sakfrågan? Jo, naturligtvis att se till att man alltid erbjuder respektfullt stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden - hjälp som måste vara så bra att de långtidsarbetslösa väljer att använda den av egen fri vilja, utan hot om att dra in försörjningen. Detta kräver att man använder de bästa metoder som vetenskapen känner, och tillräckliga resurser för att det ska funka. Men då är det en investering som kommer att betala sig.

I korthet morot i stället för piska mot den enskilde - helt tvärtom mot det borgerliga systemet, som fullständigt förutsägbart använder piska på den enskilde och fas-3-morot till företaget. Och som en ofelbar bieffekt splittrar samhället genom att få folk att hacka på varandra.

Tobias Billström fallerar på Obamatestet

En av Barak Obamas starkaste sidor är att han har humor och fattar vad som är absurt och skrattretande. När han drev en valkampanj i Chicago avlönade hans motståndare en kille med en videokamera som hängde efter honom *överallt* och filmade - dels för att psyka honom och dels för att få nåt snaskigt att rycka ut ur sitt sammanhang och använda till 'negative campaining'. Nå, Obama märkte hur fullständigt absurt det kändes, och när nåt är absurt är det en nyhet - så han ringde till de lokala TV-nyheterna, som dök upp och i sin tur filmade filmaren tills denne fick ett mobilsamtal från sin uppdragsgivare att lägga av.

Här misslyckas migrationsminister Tobias Billström kapitalt med att göra samma realtidsanalys och fatta vad som blir absurt. SVT:s reporter Marja Grill(!), däremot, fattar precis och varierar sina frågor för att låta ministern antingen svara, eller måla in sig än mera i sitt hörn. Guldstjärna och tack - må dina kollegor studera och lära!

S-debatt - Vrövel vs. visioner

Nu har jag till min glädje hittat utmärkt, vidsynt och ödmjuk socialdemokratisk idedebatt både hos Lena Sommestad och Jan Eliasson. Läs dem!

Tillbaka? Ok. I kommentarerna på båda, där i alla fall Lena sköter efterdebatten på ett föredömligt vis, har jag sprungit på ettriga inlägg av Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokrattyckare. Här är ett litet öppet brev till dig, Stig-Björn:

Visst har du en poäng när du skriver om socialdemokratiskt 'vrövel' och aggressivt och småsint hackande på rika. Du illustrerar själv alldeles utmärkt hur urtråkigt och kontraproduktivt det blir när nån i stället för att fokusera på visioner, möjligheter och samarbete ägnar sin energi åt att i raljerande ordalag skåpa ut en grupp människor som man uppenbarligen uppfattar som roten till allt ont. Om du fortsätter med det i stället för att visa dig större än de du klagar på, kommer skyttegravskriget som Jan Eliasson beskriver bara att fortsätta.

Och inte all kritik av marknaden är återgång till den gamla 'onda' tiden. För att vara relevant måste socialdemokratin vara knivskarp och uppdaterad i den kritiken, som Lena Sommestad här.

Sen har du rätt i att de utöver att kritisera också måste komma med bra och moderna förslag för att göra annorlunda.  Här är några av mina:

* Se till att det alltid finns startkapital för folk som vill göra seriösa försök att slå sig in på marknader där konkurrensen är för dålig - det finns inget som håller storföretagen på tårna som ett stim ettriga små pirajor som kan nafsa på deras marknadsandelar. Detta är att använda marknaden till sin egen fördel.

* Kräv att offentlighetsprincipsnivå av öppenhet ska gälla privata bolag vid upphandling av sjukvård och andra samhällstjänster. Kräv också kvalitetsarbete av både privata och offentliga aktörer.

* Jobba med bounties för kulturproducenter: toppa upp varje såld biljett med kanske en femtiolapp, upp till ett antal biljetter där saker börjar bära sig själv. Det skulle bli ett råeffektivt sätt att genom enkla deal möjliggöra för fler att försörja sig på kultur, men samtidigt bara om de gör saker som folk vill ha - lite som den enorma frisläppande av kreativitet som iPhones och Androids app stores har släppt lös. Ge också bouties på nedladdad musik - ett elegant sätt att lösa konflikten mellan pirater och antipirater.

* Se till att återbetalningar på studielån blir avdragsgilla, och slipp vrövlet från högerflanken om förmögenhetsskatten som 'straffskatt på utbildning'

* Glo noga och länge på Islands nya integritetslagstiftning, och stöd dem med alla klutar i den skitstorm de kommer att råka ut för framöver.

* Se till att arbeta internationellt och publikt för att föreningsfriheten i ILO:s kärnkonventioner ska implementeras, och stödja fackföreningar utomlands för att driva upp lönerna där och få hem jobben igen - det ska stå klart att det är den enda långsiktigt framkomliga vägen. Utan det kommer ni att vara dömda till en evig långsam reträtt. Antingen gör vi världen mer lik oss, ellerså kommer vi att mista det vi har. Och utan hopp om global bättring kan vi inte heller motivera att ta emot flyktingar tills det ljusnar.

* Skaffa en ödmjuk men aldrig tystnande utrikespolitik som står upp aktivt för mänskliga rättigheter och reagerar så fort de kränks - världen lyssnar fortfarande lite extra på oss, men kanske inte så länge till.

* I alla ting, förstå att er roll som vänster är att motverka den eviga matteuseffekten: 'åt den som har skall det varda givet'. Det behöver inte ens motiveras med gummiordet 'rättvisa' - det är helt enkelt en motkraft som behövs för att världen inte ska bli hopplöst obalanserad, och det är er sak att applicera den. Ni ska därför idka 'empowerment' av de små mot de stora - vare sig det gäller företag (bra för konkurrensen), nationer, privatpersoner, vadsomhelst.

IT är ett utmärkt empowermentverktyg: kolla mina IT-förslag här.

* Låt er partidemokrati bli ett föredöme för öppenhet och transparens. Öppna primärval kanske inte är en dum ide alls.

Om ni gör det här bra kan ni ena vårt samhälle igen - det kan faktiskt bara ni göra, vad Det O... eh, Enda Arbetarpartiet än påstår. Solidaritet är inte deras grej, det är er - om ni förmår visa att ni menar allvar med den och själva tror på den.