Medborgarförslag om öppet datainitiativ inlämnat :D

Så, äntligen har jag fått ändan ur vagnen och ner i soffan länge nog för att författa det där medborgarförslaget jag tänkt länge. (På köpet fick Linköpings kommun en felrapport om att deras formulär för medborgarförslag inte accepterade min fullt giltiga lysatormailadress med efterledet @lysator.liu.se - det var tydligen kodat av nån som aldrig sett en mailadress som haft fler än två delar i datornamnet. :P )

Såhär blev det:

Öppet datainitiativ för Linköping

Gör så många som möjligt av de data som kommunen samlar tillgängliga kostnadsfritt på en website i ett maskinläsbart format, så att lokala utvecklare kan använda dem i mobila appar eller webtjänster. Samla på siten också länkar till skapade appar och tjänster för att sprida dem. Utlys eventuellt också en tävling om vem som gör den bästa appen/tjänsten, för att få fokus på det hela.

I Linköping bor Sveriges bästa utvecklare. Många av dem älskar att göra innovativa saker med data, om de bara får chansen. Genom att ge dem tillgång till datat kan kommunen få tjänster gjorda som man annars inte haft ideer, tid eller pengar till. Medborgarna får service och utvecklarna får erfarenhet och ett gott namn, och eventuellt försäljningsintäkter om man lyckas göra nåt som går att sälja. Är man snabb igång kan stan dessutom glänsa som föregångare inom öppenhet och innovativt dataanvändare, och stärka sitt rykte som datastad.

Länkar:
http://data.gov
Obamaadministrationens öppna data-projekt

http://data.gov.uk
Motsvarande i Storbritannien

http://mashable.com/2011/02/15/how-open-data-initiatives-can-improve-city-life/
Genomgång av olika städer med öppna datainitiativ och hur det genererat nytta för dem

Schåå! (som Lo nöjt säger när hon är färdig med nåt. :D)

När de som inte tror att fattigdom och svaghet finns tar över

Om man kollar det här besöket av Nya Moderaternas Mats Gerdau och Isabelle Jernbeck hos Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende fattar man hur det kunde ta så många år av S-förfall innan M fick chansen att ta över - även om vi inte gillade sossarnas hycklande lip service för samhällets svagaste visste vi egentligen hur illa det förmodligen skulle gå för just dem om högern fick makten.

Jag minns det ögonblick när jag kände 'Oh-oh - nu drar det ihop sig'. Det var på invigningen för dataspelsutställningen 'Spela Roll' på IT-ceum, Linköpings datormuseum. Det var en paneldebatt om datorspels för- och nackdelar med bland andra Orvar Säfström, och med var också en moderatkvinna som var ansvarig för den då nytillsatta regeringens spelpolitik. När hon tillfrågades om sin syn på datorspels eventuella risker sa hon 'Ja, nu vet jag inte mycket om det, mitt område är mest hasardspel - men jag tycker i allmänhet att vi tänker alldeles för mycket på de svaga i det här samhället.'

En granatchockad och mycket förlägen tystnad spred sig i både publik och panel. HÖRDE vi verkligen det där? Och i så fall, hur bemöter man en sån plöstlig bredsida, samtidigt som man fortfarande håller sig till ämnet? Hur hittar man tillräckligt snabbt ord för sin magkänsla: 'men om man inte lyssnar speciellt till dem, hur ska de då nånsin få sin röst hörd - när den tills skillnad från alla andras inte når nånstans alls av egen kraft?'

Efter några sekunder fattades ett slags tyst konsensusbeslut att liksom bara lämna det och gå vidare. Men känslan av att nu går det utför var kvar, vartåt kan det annars gå när en människa som är ansvarig för ett område där folk hela tiden ramlar överbord stolt deklarerar sig fullständigt ointresserad av att inspektera relingen och livbojarna?

Den känslan uppdaterades brutalt av Jernbeck i den här texten.

Och en annan sak blev väldigt tydligt: att vara 'lyssnande och inkännande' är förbehållet en enda moderat.  Det så ytterst sällsynt i Alliansens politik att varenda uns av det måste visas fram i strålkastarljuset och bygga på hans Landsfaderliga och Ansvarstagande (men Lyssnande!) image.

Utmaning till Axfood - vem har plockat mina Garanttomater?

Hej Axfood!

Det er serie 'Garant' verkar garantera är att lyssna på kundsynpunkter och få defekta varor utbytta, och svara på frågor - alltså precis de saker jag förväntar mig från vilket varumärke som helst, och den ursprungliga orsaken till att varumärken alls infördes.

Alltså måste själva garantin ligga i att ni lovar att göra det bättre än andra varumärken? Det inspirerar mig till att ge er en utmaning:

Jag vill veta vilken lön den har som plockat mina krossade tomater - i relation till minimilönen i det land hen bor. Jag vill också veta om skatt/sociala avgifter betalats in - de verkar behöva tillskott i statskassorna nere i Sydeuropa nuförtiden. Och så om det dels får finnas och dels finns en fackförening på arbetsplatsen.

Accepterar ni utmaningen?

Vänliga hälsningar
/Martin Björnsson

Neuroekonomi som vapen mot Economic Man

Som jag sagt tidigare, ibland blir jag stolt över min alma mater Linköpings Universitet. Nu läste jag i LiU-nytt att man börjat forska på neuroekonomi - närmare bestämt att med den magnetresonanskamera man har på universitetssjukhuset kolla vad som händer i skallen på folk när de gör köpbeslut. Och framför allt VAR i skallen det händer - till exempel där känslor eller rationalitet bor.

Underbart, tänkte jag. Äntligen kan man visualisera motbevis för myten Economic Man, att människans rationalitet styr hennes ekonomiska agerande, själva grundantagandet i nationalekonomin som nu styr världen.

När jag diskuterade saken med en insiktsfull vän reagerade han dock helt annorlunda.

'Usch, det låter ruggigt!'

Han var oroad över att resultaten skulle användas av reklammakare och andra propagandister för att ännu bättre kunna styra vårt handlande. Jag påpekade att forskarna själva sa att deras mål var att skapa en bredare förståelse av människan inom nationalekonomin än just Economic Man, och medan jag sa det hittade min hjärna också ord på min känsla av varför det inte var nån fara:

'Alltså, allt det där vet reklampsykologerna redan. De har inga illusioner om människans rationalitet, de skrattar arslet av sig åt economic man, de vet att man köper med känslan och rationaliserar i efterhand. Det sorgliga är att nationalekonomerna aldrig frågat dem eftersom de inte tycker att psykologi är en ordentlig vetenskap, och precis detsamma tycker psykologerna om nationalekonomin. Neurekonomi ligger i den naturvetenskapliga domänen, som de torde kunna acceptera båda två - och det är därför den här forskningen behövs.'

Regeringen kopplar ur mätsensorerna och gasar på!

Jag tycker ju i grunden att Fredrik Reinfeldts kosta-vad-det-kosta-vill-försök att bevisa sin tes, att Sverige blir bättre ju lägre skatterna blir, kostar för mycket i mänskligt lidande och genomförs med en häpnadsväckande ideologisk blindhet och okänsla för detaljer.

Men nu när jag är nerröstad (eller åtminstone utmanövrerad) och det tydligen ska genomföras to the bitter end, då är jag i alla fall nyfiken på de data experimentet genererar under tiden - de kan vara väldigt värdefulla för att förstå, bevisa eller motbevisa olika teorier om ekonomi och samhälle.

Problemet är bara att fast den här regeringen försöker se kunnig och vetenskaplig ut, har dess syn på vetenskaplig sanning korroderat avsevärt sen de fick makten.

Marika Lindgren-Åsbrink påpekar knivskarpt att de i förra budgetpropositionen helt sonika tog bort den fördelningspolitiska bilagan - dels för att den såg sämre och sämre ut för varje år, och dels för att det visar sig allt tydligare att framtiden, som nu blivit nutid, inte alls ser likadan ut som prognoserna. De förväntade vinsterna av skatteavdragen uteblir, uteblir och fortsätter att utebli.

Och medan experimentet rusar på för fullt varv måste vi ju alla fall mäta så vi vet när det slutligen kapsejsat och det är dags med ett försök i annan riktning. Det är en fet varningssignal när man tvärtom börjar plocka bort mätsensorerna i hopp om att vinna nån mandatperiod till av förhoppningsvis irreversibelt skattesänkande innan sanningen kommer ikapp en.

Och det är, som Marika också påpekade, fan inte okej att media inte reagerar på en sån fint - nog för att det är lättare att reagera på det man ser framför sig än det man plötsligt INTE ser längre, men hallå, NÅGRA svårlurade politikmurvlar måste väl finnas kvar på svenska tidningsredaktioner?!?

Litet men välkommet tecken till tillfrisknande angående Wikileaks

Demokratier är, som vi alla vet vid det här laget, inte alls immuna mot totalitära ryggmärgsreaktioner - i synnerhet när det gäller säkerhet. Till skillnad från diktaturer tillfrisknar de dock förr eller senare.

Nu har till exempel US Library of Congress bestämt sig för att Wikileaks inte var en extremistwebsite, i alla fall inte en som var värd att blockera. Det är så yttrandefrihet egentligen ser ut - den är sällan så okränkbar som det verkar, men det blir i längden omöjligt att fortsätta med att kränka den.

Socialdemokraterna - prata inte skatter, prata vad man kan få för dem!

Visst, Arena, kanske har ni rätt i att skatten är ödesfrågan. Men det unika med Reinfeldt är att han var den första moderatledare som fattade att han hade aldrig nånsin kunde vinna val genom att prata skatter, och lika lite kan Socialdemokraterna ta makten ifrån honom på det sättet. Svenska folket är helt enkelt inte särskilt intresserat av skatteprocentsatser - det är och förblir en fråga för företagsledare och nationalekonomiska nördar. Svenska folket är intresserat av synliga resultat i sin vardag.

Vilket borde vara uppenbart. I ett samhälle där partierna inte längre är folkrörelser är en partiledare mest av allt en försäljare (vilket kanske förklarar både politiker- och folkförakt ;). Tänk er en försäljare som inte börjar med att presentera varan, utan börjar med vad den kostar. Det är inte så man säljer. Först måste man måla upp vad man kan få, få kunden att fatta (rätt eller fel) hur lycklig varan kommer att göra henom. Därefter måste prislappen förstås också vara överkomlig - men om man inte lyckas intressera för varan eller tjänsten lyssnar köparen ändå inte så långt.

Och det finns ingen brist på goda och sunda investeringar att göra i vårt gamla fina men sönderfallande och mer och mer omoderna folkhem, och Håkan Juholt som varit ute så mycket bland folk borde veta var skorna klämmer mest. Det är bra och nödvändigt att han börjar peka på utbildning till bristyrken vid arbetslöshet igen, att ge all möjlig hjälp till strukturomvandling är en av socialdemokratins paradgrenar och viktigare än nånsin när vi nu är inne i en tid av massiv omvandling. Här tycker jag man kan gå så långt som utbildning i kinesiska och kinesisk kultur till alla som vill ha - ju mer vi som folk lär oss om Kina, desto bättre. (Även andra språk, t ex arabiska, kan komma på fråga, som exportnation behöver vi rikta oss i så många riktningar som möjligt.)

Men jag väntar också med spänning på att han ska börja göra allvar av sitt kulturintresse och se till att fler kan försörja sig på kulturskapande i Sverige igen - det är nåt som både många vill kunna göra, många blir gladare och friskare av, och som skapar grogrund för all möjlig slags tillväxt, dels ekonomisk men framför allt en hållbarare och mer balanserad. Och om vänstern vågar tänka tanken att sponsra kultur med skattepengar igen - men bättre inriktat den här gången, med en bounty på sålda biljetter till liveevenemang upp till en nivå där evenemangen bär sig själva, och på skivsidan fördelat enligt statistik på vad folk lyssnar på (nåt som går att skapa lätt nu i IT-samhället) - då kan vi dels lösa den infekterade piratfrågan och dels få en satans skjuts på det här landet, och samhörighetskänsla och stolthet därtill. Och i kontrast det är trots allt rätt få som uppvisar samma stolthet över en låg skatteprocentsats.

Det här har jag tänkt länge, men tack till Beelzebjorn och HAX som knuffade mig över gränsen att skriva om det.

Blockpolitik suger (väljaråsikter genom en minsta gemensam nämnare)

Ja, egentligen säger titeln det mesta. Alliansens riksdagsledamöter, är de i första hand representanter för sina väljare eller i första hand för alliansen? Och därmed främst Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som har den yttersta vetorätten och möjligheten att i kraft av sin outbytbarhet smala ner de åsikter som i slutändan blir politik ytterligare ett steg, och samtidigt lägga till sina personliga favoritkrav. De som gör det värt det för dem att ta de positioner de har. Maktmutor.

(För Reinfeldt och Borg styr inte Sverige för att de trivs med själva positionen i sig, om nån trodde det. De är inte processmänniskor som trivs med det dagliga och löpande. De är utvecklare med ett projekt, som kan tänka sig att ta de positionerna så länge det behövs för att föra projektet i hamn. Tro mig, jag känner mycket sånt folk och är rätt likadan själv, om än med något mindre långsiktigt tålamod. Det är därför Reinfeldt inte har några personliga problem med strategin att att hålla sig från pressen så mycket som möjligt - han finner inget nöje i processen att prata med dem, i relationen statsman-reporter. Han vill bara använda dem till sitt projekt och i övrigt få så lite besvär som möjligt av dem.)

Problemet hur väljarnas, partiernas och partiledarnas personliga åsikter kokas samman är i högsta grad aktuella redan vid representativ demokrati med partier. Men med blockpolitik minskar åsiktskonkurrensen och valmöjligheten med ytterligare en gemensam-nämnare-nivå. Hur är det bara möjligt i ett samhälle där vi de senaste trettio åren lärt oss att valfrihet är det allra viktigaste? Där konkurrens är ett honnörsord?

Det blev möjligt genom att Reinfeldt visade för högersidan att blockpolitik var en väg - kanske den enda - till den åtrådda makten. Man kan tydligen inte hålla på att förlora hur länge som helst bara för att man har principer.

Innan Reinfeldt pratade högersidan gärna och länge om personval, och hur bra det skulle vara för att de folkvalda skulle komma närmare och känna respekt inför de som kryssat dem personligen. Nu, i maktposition, har den diskussionen tystnat helt och personkryssen är inte vatten värda - som Federley tydligt visade i FRA-debatten där han övergav sina många personkryssare för Allianslinjen. Men även om han torde vara bränd för evigt bland kryssarna är han kvar - för han har ju visat sig duglig och pålitlig för partiet, och då kommer han in listvägen i stället. Accountability, som anglosaxerna säger?

Allvarligt - nu när det vi gruvat oss för redan hänt och Sverigedemokraterna är i riksdagen - vad sägs om att helt enkelt slopa fyraprocentspärren? Det skulle kännas bra att få in såna som är moderna och progressiva nog, som piratparti och Fi, för att få in lite syre i systemet innan det ruttnar ännu mer. Kanske kunde det också avhålla alliansens krympande småpartier från att avveckla sig själva och minska utbudet ytterligare.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Vårt samhälle är inte en teknokrati - det är en ekonokrati

(Uppdatering: Det bästa sättet att lära sig saker är att skriva om dem, och sen bli rättad när det visade sig att man hade fel. Det drabbade mig efter den här texten, då jag blev pekad på definitionen av teknokrati och påmind om att det inte alls har med teknik att göra, utan betyder att "den som kan mest ska styra". Dock anser jag fortfarande att ena benet i texten nedan fortfarande håller - att om vi nu har en teknokrati har vi en gravt obalanserad sådan i riktning mot ekonomi.)

Jag var på barndop nyligen, och passade på att sampla lite information - jag besöker ju inte Guds hus så ofta, och därför är jag nyfiken på vad kyrkan pysslar med och om man kan se några intressanta riktningsförändringar.

På anslagstavlan hittade jag ett antal teser om vad kyrkan ska vara i vår tid, och fastnade speciellt för en, som ungefärligen löd: 'kyrkan ska vara en mänsklig motvikt i dagens teknokratiska samhälle'.

jag förstår nog vad som avses, och kan hålla med - att samhällsutveckligen idag inte är särskilt centrerad kring människan och hennes humana och psykologiska aspekter. Jag är glad om kyrkan inriktar sig på att fylla det utrymmet och vore ännu gladare om också politiken svängdes runt till att göra det - som Lena Sommestad föreslår här.

Men om man kallar motbilden 'teknokrati' tror jag dessvärre att man kan missar målet. Jag förstår mycket väl att det ur en icke-teknikers synvinkel kan se ut så, när den synliga förändringen ofta kommer i skepnad av ny teknik, som internet och facebook. Och visst förändrar tekniken världen. Men den styr den inte. Dagens värld är inte teknokratisk (eller scientokratisk) - den är ekonokratisk (och politokratisk).

För ett enkelt bevis är det bara att kolla vilka de tyngsta posterna kring stadsminister Reinfeldt är - först kommer tveklöst Anders Borg utan vars godkännande inget sker, bland de tunga posterna finns som vanligt arbetsmarknads- och näringslivsministrarna. Hade vi varit en teknokrati hade IT-minister Anna-Karin Hatt samt infrastrukturminister... ja, vad heter hon nu igen? :p varit bland de tyngsta. Och lita på att tågen hade fungerat! Kanske hade vi också haft ett webb/telefon/medborgarkontorbaserat jätteenkelt medborgarkontrollpanel- och felrapportsystem där ärenden hos alla samhällssystem kunde hanteras - nåt som hade kunnat öka direkthetskänslan i demokratin och vår känsla av kvalitet i samhällsfunktionerna avsevärt. Bara som ett exempel på att teknologi mycket väl kan medverka till demokrati i stället för att motverka.

Egentligen är det heller inte hugget i sten att ekonokrati är det sämsta av alla styrelseskick - det går att utgå från de flesta grundstrukturer och anpassa för att finna balanspunkten. Ekonomi är viktigt för långsiktig hållbarhet. Men förutsättningen är att de ingående parametrarna och teorierna kommer både från vänster och från höger och bland mycket annat tar lika stor hänsyn just till psykologiska och humana faktorer som till ekonomin. Utan dem blir det heller inte hållbart i längden. Alla de drivkrafter som verkar på och bor i verkliga människor måste tas i beaktande, annars kommer vi inte att hamna där vi vill, och det kommer att klämma och skava när vi individer ändå förgäves försöker dra ditåt, för att det är såna vi är skapta. Det är enkel mekanik.

Vår nuvarande fixering vid de individuella ekonomiska incitamenten glömmer alla dessa andra krafter, inte minst solidaritet. Inte fasen är det teknokratiskt. Det är inte ens vetenskapligt, fast 'vetenskaplighet' är vår tids mest positivt laddade värdeord - vilket är oerhört ironiskt.

Att återvinna det - allsidiga - vetenskapliga sanningssökandet i det politiska samtalet, som nu domineras av rena styrkeöverväganden och retoriska och realpolitiska finter och knep, verkar vara vår generations största utmaning.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Förmodligen din bästa möjlighet att rädda Libyen från Khadaffi

(English speakers: jump directly to the relevant info in english)

Igår gick jag genom vår fina flygstad och såg en Gripen göra piruetter bland molnen, och kände efter hur det skulle kännas om den i stället fanns ovanför Benghazi och skyddade de modiga libyer som vågat göra det rätta och göra uppror mot en orättfärdig och topp tunnor galen envåldshärskare, som nu använder sitt flyg mot dem. Det skulle kännas otvivelaktigt bra.

Tillverkar vi nu de här grejerna är det fan detta de ska användas till - skydd av de som vågar stå upp för demokratin, när de ber om det. Och det gör de - inte intervention på marken, men en flygfri zon. Det låter som ett rimligt sätt att jämna ut oddsen.

Faktiskt uppfyller det här alla krav som jag ställde för militärt ingripande när det drog ihop sig till att störta Saddam (då ungefär inga av dem uppfylldes). Framför allt att initiativet måste komma inifrån.

Idag fick jag ett mail från Avaaz, som låter mig och er kräva detta hos FN. Det kändes också bra. Libyerna ska i alla fall inte ha dött utan att jag gjort min vilja klar.

Brevet från Avaaz var som vanligt så bra att jag klistrar in hela (fasen vet varför de inte publicerar hela, med alla argument och pekare, så att man bara kan peka på det i stället.)

Dear friends,

The Arab League has introduced a UN resolution for a Libya no-fly zone, and a world-wide outcry is needed for it to pass. Send an urgent message to the UN Security Council and protect the Libyan people:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

The Arab League has just formally proposed a resolution at the UN Security Council to create a no-fly zone over Libya. After weeks of international deadlock, this is the moment of truth -- and if we don't persuade the UN to act now, we could see in Libya one of the worst bloodbaths of our new century.

Qaddafi's forces are crushing the rebellion town by town. If they retake the country, brutal retribution awaits Libyans who challenged the regime. Already, reports of torture and killing are flowing from retaken areas.

Ordinary Libyans are asking if the world has abandoned them. The Avaaz community is deeply committed to non-violence, but enforcing a no-fly zone to ground Qaddafi's gunships is one case where UN-backed military action seems necessary. Polls of our community show 86% of us support a no-fly zone. Now, as the decisive UN vote nears, it's time for the biggest outcry we can raise.

We cheered when Libya's people rose up, and we cannot, we must not, ignore their plea for help now, in their darkest hour. Even if you've sent one before, click to send a message to the UN Security Council now:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

The UN is split, but the ground is shifting rapidly -- with China, Russia, and Germany arguing against, and the Arab League, the Islamic Conference, the UK, and France pushing in favor. The US and India are on the fence. This is no old-style East-West debate, nor, as some fear, an oil-grab conspiracy. The Libyan provisional council, which France has recognized as Libya's legitimate government, is desperately calling for the no-fly zone and international support, but with each passing day, the danger grows that any help will come too late.

A no-fly zone alone isn't a silver bullet -- it should be matched by still-stronger targeted sanctions and asset freezes, jamming of Qaddafi's violence-inciting broadcasts, and more countries extending diplomatic recognition to Libya's provisional council. Even with all of that, it could fall short. But those opposing strong action must ask whether, with tens of thousands of lives in the balance, they're ready to call for inaction.

International law and the UN Security Council have made clear that, when mass crimes against humanity are committed, the international community has a responsibility to protect people from these crimes, even if their attacker is their own government. While we do not yet know the full magnitude of Qaddafi's crimes, we cannot look away. Click to send an urgent message to the UN Security Council delegates:

http://www.avaaz.org/en/libya_no_fly_zone_3/?vl

In the best-case scenario, Qaddafi would react to a UN resolution about a no-fly zone by ending his air attacks. But if he does not, enforcing the no-fly zone would require strikes on fighters he attempts to use, and possibly air strikes on Qaddafi's anti-aircraft missile batteries. There is a chance that a no-fly zone could lead to deeper international military involvement in Libya.

While the world (and Avaaz) objected strongly to George W. Bush's war in Iraq, and we have advocated for peaceful solutions to conflicts in numerous places, this is not Iraq. If we don't act soon, Libya could look more like Darfur, with massive crimes against humanity committed against whole communities of people. The Qaddafi regime has a long history of torture, massacring its own people and sponsoring international terrorism, and the Libyan people are unified against Qaddafi’s troops – even his own tribe and hometown have distanced themselves from his actions.

The situation in Libya -- and the world's response to it -- is complex, with many different actors and agendas, and the future of a post-Qaddafi Libya remains unclear. While this complexity must dictate the care we take in our actions, for the sake of tens of thousands of Libyan people, it cannot, it must not, render us inactive. Let's make the best choice we can, and act, now.

With hope,

Stephanie, Ricken, Ben, Alice, Graziela, Benjamin, Rewan, and the whole Avaaz team

SOURCES

Qaddafi Forces Resume Air Attacks on Retreating Libyan Rebels:
http://www.businessweek.com/news/2011-03-15/qaddafi-forces-resume-air-attacks-on-retreating-libyan-rebels.html

UN battle over Libya no-fly zone:
http://www.emirates247.com/news/world/un-battle-over-libya-no-fly-zone-2011-03-16-1.368854

Libya: Ajdabiya hit by fresh airstrikes:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/libya/8383137/Libya-Ajdabiya-hit-by-fresh-airstrikes.html

Libya 'point of decision' nears as Cameron aims to secure UN resolution:
http://www.guardian.co.uk/politics/2011/mar/14/cameron-gaddafi-france-lebanon-libya

Clinton Meets in Paris With Libyan Rebel Leader:
http://www.nytimes.com/2011/03/15/world/africa/15clinton.html

Gaddafi offers $400,00 bounty for Libyan opposition leader:
http://en.rian.ru/world/20110309/162928578.html

Libyan rebels recapture Brega:
http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/03/2011313211520579451.html

Vad finns att be om ursäkt för i S generella välfärd?

Fredrik Reinfeldts karriär har mer än någonting annat byggts på ett övergripande mål: den socialdemokratiska generella välfärden - att alla har medborgerliga rättigheter att få vissa bidrag, utan behovsprövning - förstör Sverige och svenskarna genom att listigt göra dem bidragsberoende, och måste monteras ned.

Nu när han lyckats både att ta makten och sen behålla den och S tillfälligt ligger som ett rykande vrak vid motorvägskanten - hade han rätt? Finns det nåt som S behöver be om ursäkt för här för att komma tillbaka?

Ja - en sak. Ett av de argument man ofta anfört för den generella välfärden är så dumt att det varit rent förolämpande. Man har sagt att 'om alla får bidrag, oavsett om de behöver eller inte, kommer de att bli mer välvilligt inställda till den generella välfärden'.

Tänk på saken - de personer man på detta sätt försöker vinna är smarta individer med höga inkomster, ofta ekonomiskt skolade och vana vid att räkna på kostnader och alternativkostnader - de gör det i sömnen, mer eller mindre. Dessa försöker man 'lura' genom att ta en stor del av deras pengar i progressiv skatt och tro att de blir nöjda för att man ger en tummetott tillbaka. Och dessutom SÄGER MAN ÖPPET att det är det man gör.

Jag har själv hört många högerdebattörer gnissla tänder (som här Johan Ingerö) över att känna sig orena och nedkletade av bidrag som de inte behöver. Med min arbetarbakgrund hade jag länge svårt att förstå detta, hur det kunde vara så illa att ta emot ett litet bidrag som man inte behövde? Men efter ett antal års lyssnande har dragit slutsatsen att det är här skon klämmer värst - jag skulle själv bli asförbannad om nån försökte manipulera mig så klumpigt, trodde att jag gick på det, och dessutom närmast skröt öppet över hur smarta de var.

Det hat och den motkraft som kan uppstå av nåt sånt vore faktiskt tillräckligt i sig själv för att kicka igång en karriär som Reinfeldts - både vad gäller personlig drivkraft hos karriäristen och vad gäller grogrund i samhället och därmed efterfrågan efter någon som gör sagda karriär.

Och alltihop i onödan, eftersom de riktiga argumenten för generell välfärd är så lysande i sig själva.

1) de skapar inte inlåsningseffekter, i och med att de inte försvinner när man börjar tjäna pengar - ett av de centrala problemen med bidrag överhuvudtaget

2) ju färre villkor, desto mindre måste de övervakas och kontrolleras, nånting som nästan alltid kostar mer pengar än det smakar

3) och man kan LITA på dem, utan risk för byråkratgodtycke eller att egen strulighet och glömska gör att man plötsligt råkar bli återbetalningsskyldig och få en smäll som man kanske inte klarar om man står utan marginaler. Det är en straight deal mellan människan och samhället som alla fattar.

Så, S, snälla - be om ursäkt för att ni förolämpat folks intelligens genom att använda ett så puckat argument, och gör sen aldrig om det. På så sätt stryper ni långsiktigt en del av nyrekryteringen av "anti-socialdemokrater" till moderaterna.

Och argumentera sen straight och stenhårt för att förklara det verkligt geniala i den generella välfärden. Den är en central del i den svenska modellen och levererar praktisk frihet till massan, till skillnad från högerns teoretiska frihet för alla och praktiska frihet endast till de få som har ekonomiska resurser.

Published with Blogger-droid v1.6.7

En liten sång om utbytbarhet till regeringen Reinfeldt II

Plöstligt uppenbarade sig en liten sång i mitt huvud, till ära åt statsminister Fredrik Reinfeldt och hans uppenbarligen oändligt utbytbara ministrar:

Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Tänk om jag hade en liten liten apa
Umpa umpa fallerallera
Så krokodilerna som i pressen gapa
Umpa umpa fallerallera
Inte åt mig, men åt min lilla apa
Umpa umpa fallerallera

Själv är herr Reinfeldt fullständigt outbytbar såsom varande högerns enda hopp att få och behålla makten, vilket ger honom en hett åtrådd monopolsituation där han kan göra nästan vad han vill. Bland annat i FRA-debatten blev det tydligt hur enormt mycket han kan få alliansriksdagsfolket att gå med på genom att hota med att avgå. Det är lite ironiskt att marknadsfrämjarna Moderaterna därmed åter en gång har lyckats med att få fram en helkass konkurrenssituation.

Ministrarna sitter där som leende välbetalda prydnader, handplockade för att vara de enda människorna i Sverige som förmår hitta på och föra fram sätt att vara stolta över den politik som förs.

Här är till exempel migrationsminister Billström stolt över svensk migrationspolitik för att vi 'bara' skickade tillbaka 20% av irakierna när det var som värst. Stolt, trots massiv kritik från UNHCR. Stolt, över att ha infört ett 'rättssäkert' system, vilket i klartext betyder att det kvittar hur många medborgare som engagerar sig i ett fall där det gått särskilt idiotiskt fel - det ska dömas enligt lagen, och sedan utföras. Sen kanske lagen kan ändras i efterhand, men först när skadan redan är skedd på de stackars individer som kommer i kläm. Det kallas rättssäkert, men jag har svårt att se det som nåt annat än en sällsynt mekanisk och inhuman maskin, vars skapare försöker undkomma ingenjörens ansvar genom att säga 'det är inte jag, det är maskinen!' Men så har jag heller inte en ministerlön för att vara stolt över den.

Miljöminister Carlgren med sin 'genförbättrande' vargjakt, sin nyvaknade vurm för Förbifart Stockholm (som lokal centerpolitiker på Ekerö på Dennispaketets tidmindes han minsann att nya motorvägar bara föder ännu mer trafik, men det har han glömt nu) och sitt eviga leende är en annan.

Och socialförsämr... säkringsminister Ulf Kristersson är ytterligare en målvakt, som anser att den genomförda förändringen i stort varit bra, ja till och med 'historisk'. Ja, det tror jag också - historikerna i framtiden vore nog okunniga om de inte räknade in vår tids största dövöron till remissinstanser och körande efter blind ideologisk tro på sin egen och högerpressens propaganda rakt in i väggen. Den tidigare målvakten Christina Husmark-Pehrsson var inte tillräckligt bra på sitt fasadarbete, utan blev i slutändan slängd åt krokodilerna.

Men med tanke på historien måste ju de här nya små aporna förstå hur oerhört lite stöd uppifrån de kommer att få när presskrokodilerna väl börjar gapa efter dem - och man undrar om de inte snart kommer att börja ställa sig samma fråga som de krympande småsyskonen i alliansen nu gör - "vad får vi egentligen ut av att stödja den där mannen"? Scaber Nestor har döpt hans taktik till "associationsprojicering" - att synas i varje positivt sammanhang, men fullständigt försvinna när det blåser snålt för att inte förknippas med nånting negativt nånsin. Den negativa associationen får den lilla ministerapan snällt ta med sig ner i krokodilgapet.

Hans outbytbarhet Fredrik Reinfeldt, härskare över Sverige (och ledarstilmässigt en direkt arvtagare till Kung Göran, vilket är sanslöst med tanke på att en stor anledning att sossarna åkte ut var en fet övermättnad på just honom). Snälla högern, kan ni inte växa fram några mänskligare alternativ som genom sin blotta existens kunde avhålla honom från de värsta excesserna?

Slutet för Muamar?

Det är inte utan att det känns lite stort, det här; det kan vara så att internetspritt demokrativirus även kommer att leda till att Muamar Khadaffi blir utnyst från sin maktposition.

När jag var liten kallades den skoningslöse fiskevakten i Mörrumsån för "Kurt Kadaffi" av småungarna (har för mig att han hette Kurt Johansson egentligen). Ända sen dess har Khadaffi alltså varit en typ som små barn använt som markör för ondskan själv. Och nu kanske hans tid plötsligt är inne.

Jag håller andan och hoppas.

Och blir lätt illamående av att höra Bildt och S att käbbla i riksdagen om vem som var bäst kompis med den nyss fallne Hosni Mubarak, alltmedan de fortfarande finner osvuret vara bäst med Khadaffi och andra fortfarande sittande diktatorer. :P

Använd Svenska Spels vinster som såddkapital!

Här har vi en artikel i Nya Affärer som återigen understryker det jag sagt många gånger: svenska "risk"kapitalister är inte intresserade av att gå in tidigt, innan man marknadslanserat en produkt och börjat sälja den. Dels är risken för stor för ett inte särskilt risktagande folk, och dels är summorna för små för att ens bry sig om.

Därmed finns en perfekt möjlighet för staten att göra sig relevant genom att satsa på att få företagen genom "death valley". Tio ska försöka och en ska lyckas och därmed betala för de andra - men ingen vill betala varken tid eller pengar för de nio. Staten är den enda som har detta incitament. Dessutom kan staten till skillnad från riskkapitalisterna också satsa på "intraprenörsprojekt" inom offentlig sektor, så att utvecklingen där inte avstannar tvärt bara för att man måste dra ner på den reguljära verksamheten - ett jättelikt problem just nu som lägger en våt filt över all förnyelse av offentlig sektor.

Men det finns gott om svenskar som villigt tar astronomiska risker varje vecka. Min favorittanke är att använda den stora pool av pengar som dessa hela tiden bygger upp: vinsterna från Svenska spel. Det är pengar som folk gladeligen slänger i sjön för en liten chans att vinna - det vore både logiskt och praktiskt jättebra att de gick till att bygga upp möjligheter för Sverige att vinna i stället. Det lär spelarna vinna på själva också, i form av bättre arbetsmöjligheter och pensioner.

Med tanke på att i alla fall en hel del av pengarna skulle kunna fås tillbaka från de som klarar sig behöver man inte ens göra idrottsföreningar och ungdomsorganisationer, som nu får pengarna, besvikna - man kan plugga in sig mellan, och betala ut avkastningen i stället för att betala ut direkt. (Det skulle dessutom kunna bli en utjämnande faktor över tid, spelandet är inte likadant från år till år vilket ställer till större problem för processorganisationer som de som nu får pengarna än för projektorganisationer som uppstartsföretag.)

Som ett kompletterande sätt kan man också bygga upp en site för "crowdfunding" av svenska idéer, så att det går för många att satsa lite pengar var på en svensk idé som man tror på och vill se prövad.

Alla sätt att få fram riskkapital för oprövade idéer kommer att behövas i en framtid där USA:s president förklarat för oss att vi inte längre kan luta oss tillbaka och låta USA uppfinna galna saker och öppna nya marknader, och leva på att göra samma sak fast bättre och sälja till dem - det traditionella svenska sättet att göra på, (och nu även det kinesiska). Faktum är att jag hört en engelsman som gick en entreprenörskurs här i Sverige baxna över att det var deras främsta tips - "kolla vad andra gör och göra det bättre!"

Uppföljning om morötter, piskor, socialdemokrater och ursäkter

En god vän och diskussionspartner som läste min text om en sak som sossarna borde be om ursäkt för hade invändningar. Han trodde kort sagt att det gick hem bland sossarnas väljarskara just att svänga runt och applicera piskan på de slashasar som inte "ville jobba".

Jag tycker om detta att det är möjligt vad gäller en del av dessa väljare - det är rätt ofta lätt att få med sig en hel del folk på den flanken, i synnerhet om man får stå oemotsagd.

MEN det jag menade är att det inte är någon framtidsstrategi för vänstern att lägga tyngden där. Det går inte att utvinna nån entusiasm för sån politik på vänstersidan (i synnerhet som borgarna redan var först med den) - det går möjligen att fortsätta att tappa väljare sakta i stället för fort.

Och det hela har egentligen inte att göra med sakfrågan om det ska finnas en bortre a-kassegräns eller inte. Även om det av ekonomiska skäl - till exempel att finansiera en *riktigt* bra väg upp ur långtidsarbetslösheten - SKULLE vara nödvändigt att införa en bortre gräns i A-kassan är detta inte poängen. Det viktiga är att man inte som borgarna lägger tyngdpunkten i debatten vid piskan, utan vid moroten. Fokusera på det friska, det man kan hjälpa människor att bygga på, drivet av deras egen vilja. Och detta förstås inte bara som ett retoriskt trick, utan som en sak som man verkligen lägger mycket tid, kraft och pengar på, och aldrig släpper ögonen från.

Det är också sant att rent historiskt hade Socialdemokraterna makten, ett system utan bortre parentes och all möjlighet att jobba bättre med morötterna. Det de ska be om ursäkt för är att de inte gjorde detta när de hade chansen - inte att de inte tog fram piskan.

Dagens goda gärning - försök till marknadsupprensning

Idag har jag anmält ComHem för konsumentverket. Det tog två minuter tack vare emailmöjligheten, och känns lite högtidligt.

Ärende: Felaktig prisinformation

Meddelande: Hej!

Jag vill anmäla följande reklam till er: Comhem säljer (i likhet med många andra) abonnemang med en bindningstid på 12 eller 24 månader, men annonserar bara med priset under de första rabatterade 6 månaderna.

Det är inte korrekt, och även om man senare får reda på de exakta villkoren har man i det första ögonblicket fått en mer fördelaktig känsla än vad erbjudandet egentligen motiverar. Reklambranschen vet att det första intrycket är det viktigaste.

Möjligen skulle de få annonsera med medelvärdet - totalsumman utslaget över bindningstidsmånaderna. Dokumentation: screenshot av comhems hemsida idag 2011-01-27.

Medan jag var igång bollade jag in ett förslag till socialdemokraterna på Twitter att göra sånt här otyg olagligt. Få se om de nappar.

En av de saker sossarna borde be om ursäkt för

Det är allt lite sorglustigt att se Socialdemokraterna sno runt i cirklar och kriskommissioner och leta Felet, det som svenskarna uppenbarligen fortfarande vill straffa dem för.

Visst, det är väl bra att låta alla komma till tals i god demokratisk ordning. Men själv tycker jag det hela är enkelt. Det är bara att lyssna på vad borgarna upprepar varje gång de får chansen, och tolka det utifrån en vänsterståndpunkt i stället för den Schlingmannska.

Till exempel i den här artikeln av Hillevi Engström, nybliven arbetsmarknadsminister. Efter en inledning med de vanliga ViTarAnsvar-flosklerna i en densitet som känns rent kinakommunistisk, och en mittsektion där hon behandlar sakfrågan, kommer slutklämmen:

Före 2006 gömdes långtidsarbetslösa i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Åtgärderna låste in människor i stället för att ge möjlighet till deltagande på arbetsmarknaden. Utanförskapet växte. Förtidspension blev ofta lösningen.

Detta är sant. Genom att ge upp om de som hamnade utanför skapade ni en grogrund för borgarna för att lösa problemet på sitt eget sätt. Det är relevant kritik, och den kommer att fortsätta att bita tills ni bett om ursäkt och visar att ni är beredda att lösa problemet, och att era metoder är bättre.

Och vad är då en bra vänsterlösning på sakfrågan? Jo, naturligtvis att se till att man alltid erbjuder respektfullt stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden - hjälp som måste vara så bra att de långtidsarbetslösa väljer att använda den av egen fri vilja, utan hot om att dra in försörjningen. Detta kräver att man använder de bästa metoder som vetenskapen känner, och tillräckliga resurser för att det ska funka. Men då är det en investering som kommer att betala sig.

I korthet morot i stället för piska mot den enskilde - helt tvärtom mot det borgerliga systemet, som fullständigt förutsägbart använder piska på den enskilde och fas-3-morot till företaget. Och som en ofelbar bieffekt splittrar samhället genom att få folk att hacka på varandra.

Tobias Billström fallerar på Obamatestet

En av Barak Obamas starkaste sidor är att han har humor och fattar vad som är absurt och skrattretande. När han drev en valkampanj i Chicago avlönade hans motståndare en kille med en videokamera som hängde efter honom *överallt* och filmade - dels för att psyka honom och dels för att få nåt snaskigt att rycka ut ur sitt sammanhang och använda till 'negative campaining'. Nå, Obama märkte hur fullständigt absurt det kändes, och när nåt är absurt är det en nyhet - så han ringde till de lokala TV-nyheterna, som dök upp och i sin tur filmade filmaren tills denne fick ett mobilsamtal från sin uppdragsgivare att lägga av.

Här misslyckas migrationsminister Tobias Billström kapitalt med att göra samma realtidsanalys och fatta vad som blir absurt. SVT:s reporter Marja Grill(!), däremot, fattar precis och varierar sina frågor för att låta ministern antingen svara, eller måla in sig än mera i sitt hörn. Guldstjärna och tack - må dina kollegor studera och lära!

S-debatt - Vrövel vs. visioner

Nu har jag till min glädje hittat utmärkt, vidsynt och ödmjuk socialdemokratisk idedebatt både hos Lena Sommestad och Jan Eliasson. Läs dem!

Tillbaka? Ok. I kommentarerna på båda, där i alla fall Lena sköter efterdebatten på ett föredömligt vis, har jag sprungit på ettriga inlägg av Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokrattyckare. Här är ett litet öppet brev till dig, Stig-Björn:

Visst har du en poäng när du skriver om socialdemokratiskt 'vrövel' och aggressivt och småsint hackande på rika. Du illustrerar själv alldeles utmärkt hur urtråkigt och kontraproduktivt det blir när nån i stället för att fokusera på visioner, möjligheter och samarbete ägnar sin energi åt att i raljerande ordalag skåpa ut en grupp människor som man uppenbarligen uppfattar som roten till allt ont. Om du fortsätter med det i stället för att visa dig större än de du klagar på, kommer skyttegravskriget som Jan Eliasson beskriver bara att fortsätta.

Och inte all kritik av marknaden är återgång till den gamla 'onda' tiden. För att vara relevant måste socialdemokratin vara knivskarp och uppdaterad i den kritiken, som Lena Sommestad här.

Sen har du rätt i att de utöver att kritisera också måste komma med bra och moderna förslag för att göra annorlunda.  Här är några av mina:

* Se till att det alltid finns startkapital för folk som vill göra seriösa försök att slå sig in på marknader där konkurrensen är för dålig - det finns inget som håller storföretagen på tårna som ett stim ettriga små pirajor som kan nafsa på deras marknadsandelar. Detta är att använda marknaden till sin egen fördel.

* Kräv att offentlighetsprincipsnivå av öppenhet ska gälla privata bolag vid upphandling av sjukvård och andra samhällstjänster. Kräv också kvalitetsarbete av både privata och offentliga aktörer.

* Jobba med bounties för kulturproducenter: toppa upp varje såld biljett med kanske en femtiolapp, upp till ett antal biljetter där saker börjar bära sig själv. Det skulle bli ett råeffektivt sätt att genom enkla deal möjliggöra för fler att försörja sig på kultur, men samtidigt bara om de gör saker som folk vill ha - lite som den enorma frisläppande av kreativitet som iPhones och Androids app stores har släppt lös. Ge också bouties på nedladdad musik - ett elegant sätt att lösa konflikten mellan pirater och antipirater.

* Se till att återbetalningar på studielån blir avdragsgilla, och slipp vrövlet från högerflanken om förmögenhetsskatten som 'straffskatt på utbildning'

* Glo noga och länge på Islands nya integritetslagstiftning, och stöd dem med alla klutar i den skitstorm de kommer att råka ut för framöver.

* Se till att arbeta internationellt och publikt för att föreningsfriheten i ILO:s kärnkonventioner ska implementeras, och stödja fackföreningar utomlands för att driva upp lönerna där och få hem jobben igen - det ska stå klart att det är den enda långsiktigt framkomliga vägen. Utan det kommer ni att vara dömda till en evig långsam reträtt. Antingen gör vi världen mer lik oss, ellerså kommer vi att mista det vi har. Och utan hopp om global bättring kan vi inte heller motivera att ta emot flyktingar tills det ljusnar.

* Skaffa en ödmjuk men aldrig tystnande utrikespolitik som står upp aktivt för mänskliga rättigheter och reagerar så fort de kränks - världen lyssnar fortfarande lite extra på oss, men kanske inte så länge till.

* I alla ting, förstå att er roll som vänster är att motverka den eviga matteuseffekten: 'åt den som har skall det varda givet'. Det behöver inte ens motiveras med gummiordet 'rättvisa' - det är helt enkelt en motkraft som behövs för att världen inte ska bli hopplöst obalanserad, och det är er sak att applicera den. Ni ska därför idka 'empowerment' av de små mot de stora - vare sig det gäller företag (bra för konkurrensen), nationer, privatpersoner, vadsomhelst.

IT är ett utmärkt empowermentverktyg: kolla mina IT-förslag här.

* Låt er partidemokrati bli ett föredöme för öppenhet och transparens. Öppna primärval kanske inte är en dum ide alls.

Om ni gör det här bra kan ni ena vårt samhälle igen - det kan faktiskt bara ni göra, vad Det O... eh, Enda Arbetarpartiet än påstår. Solidaritet är inte deras grej, det är er - om ni förmår visa att ni menar allvar med den och själva tror på den.